Om själva ambivalensen

Så där, nu har jag hittat funktionerna i wordpress. Intressant med de där pojkarna, det måste vara pojkar, som sitter och pillar och ändrar för ändradets skull. De är ju igång på facebook också.

Om bokmässan. Somliga uppskattar att jag skriver vad jag faktiskt känner. Ambivalensen inför alltihop. Andra gillar det inte. Man får gärna skriva att man är trött i fötterna och att det var stressigt. Men inte vara kritisk. Då ska man inte åka dit. Men då har ni ju missat poängen! Hela ambivalensen. Som jag väljer att skriva om i stället för att frisera berättelsen.

Denna ambivalens inför många situationer och företeelser eller öht själva livet är inget man väljer själv. Eller känslan av utanförskap, när den slår till. Den är ofta en livslång följeslagare, hur mycket man än försöker bearbeta. Eller för all del, ambivalensen vet jag inte om jag vill bearbeta, det är väl en förmåga att kunna se saker från olika håll, ibland även från ett tredje.

Det är klart man kan strunta i att skriva om det också. Framförallt när det blir för privat.  Eller tänka, som någon bett mig om, att nu ska jag inte skriva något som kan uppfattas som gnäll, för det finns andra som har det mycket värre!

Men då skulle jag ju faktiskt inte skriva om mitt liv och mig utan något annat. Och vad är det då för mening med bloggandet? Då blir ju bloggen bara ”en trevlig dagbok”. Och vem är jag att skriva en trevlig dagbok? En veckotidning önskade sådana häromdagen men jag kände tydligt att det inte var mig de sökte.

Min blogg går ut på att betrakta och kommentera vardagen med ett kritiskt öga. Det finns olika sätt att göra det på. Om alla skrev på samma sätt eller kommenterade samma saker skulle hela bloggandet bli förfärligt trist. För att inte tala om ifall alla presenterade samma politiskt korrekta åsikter. Det är tillräckligt trist med politikerbloggar som fegskitat inte vågar lämna en enda blotta. Jag har inget partiansvar att leva upp till, jag är heller inte företrädare för någon feministisk organisation där jag har ett ansvar att alltid försvara kvinnors handlande i det patriarkala samhället (även om jag ofta gör det).

Så jag kommer att fortsätta skriva om min ambivalens. Ta mig friheten att kritisera trender och underliga mainstreambeteenden, undra över sånt som ”alla” gör. Inte minst när det är kvinnor som gör av den enkla anledningen att jag är kvinna själv och så ofta blir så förvånad, så förundrad över det jag ser.

Och sen till dagens händelser, eller gårdagens.

Fick gjort det jag skulle på förmiddagen, var i god tid till möte på Naturvårdsverket, bara en sån sak. Mötet var bra, jag kände mig inte riktigt utanför och korkad en enda gång, skulle jag kanske gjort. Eftråt bara det drällde av social samvaro och långa promenader ända till klockan var över tio. Promenad med långvarigaste styrelsekollegan Inger, vi pratade vuxna barn och deras beteende, fika och promenad med Kajsa F, vi analyserade allt som hanns med, snabbträff med Micke, vi var effektiva, promenad ensam till Gamla Stan, snabbanalys av miljömålsläget med Magnus, samt planering inför resa, sedan kotteriträff med Ullah och Cruella. Trevligt men kort, Cruella skulle ju jobba. Ullah och jag satt en stund till innan jag följde henne i tilltagande småregn till af Chapman. (Jäklar, nu missade jag att skriva hur underbara vi var alla tre och hur mycket vi gapskrattade.)

Se det var en dag det! Katterna var glada när jag kom hem och jag somnade till reprisen av Idol. Hann vakna och se resultatet, äh. Ingen favorit ännu.

Annonser

7 svar to “Om själva ambivalensen”

  1. Rutan Says:

    Fortsätt skriva som du gör!

    Åh, ni var så vackra och fina och underbara och allra bästaste! Vilket härligt möte! Själv tycks jag inte komma till skott och åka till Stockholm. Det är mycket med jobb och galleri och annat. Fast mest oföretagsamhet

  2. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; ja du såg ju bilden!

    En vacker dag ska du se att det blir av.

    Jäpp, jag tänker fortsätta skriva som jag gör.

  3. Lisbeth Says:

    Vad du än gör så sluta inte att skriva som du gör. Det är ju det som gör den speciell och läsvärd. Det finns många bloggar som är en i mängden och det står ju dessa bloggare för och gillar att skriva på det viset får jag hoppas. Min blogg skriver jag som jag vill därför att jag vill skriva så. Summa summarum blir att du fortsätter som du skriver så länge det känns bra för dig
    Jädrans vad massa bokstäver som gick åt för att skriva ingenting

  4. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; jag tyckte att det var mer än ingenting du skrev! Du har så rätt, man skriver det man vill och synpunkter på vad man borde skriva i stället är rätt så fånigt. Däremot kan man ju ha synpunkter på det som skrivs!

  5. Ullah Says:

    Underbart är kort! Och jag fick ju smaka på några irländska specialiteter.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jag var riktigt imponerad av hur äkta din bangers&mash såg ut! Nu vet du att det inte alls är Sverige som är brunsåslandet.

  7. Ullah Says:

    Jag lär mig något nytt på varje resa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: