Gammal, bitter och avundsjuk

Väljer också att länka till detta inlägg idag:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article13693594.ab

Det handlar om att ungdom inte självklart innebär nytänkande. Med Annie Lööf som exempel.

Tydligen virrade nya centerledaren till det när hon skulle förklara vad det är hos Margaret Thatcher som är beundransvärt. Till slut återstod, med Peter Kadhammars ord, tydligen att hon är kvinna.

Ja men än sen då? Det är väl så det blir om man tutas i att kvinnor har en skyldighet att stötta kvinnor just för att de är kvinnor? Om nu Annie Lööf inser att det inte är ok att säga att hon gillade Thatchers antifackliga inställning så kunde hon väl dragit till med det: ”Jag beundrar henne för att hon i ett ärkekonservativt land lyckades ta sig fram till den post hon hade och förvalta den!” För det måste väl vara ungefär det hon lärt sig.

Och Annie Lööf själv, ja hon riskerar väl att vara ett utmärkt exempel på hur det blir när ungdom så att säga är främsta egenskap.

Jag har suttit i en del styrelser, kommittér och allt möjligt där det ropats efter ungdom. Ropen börjar redan när medelåldern i en grupp ligger runt 35. Sen har man då fått in en ungdom. Och blivit besviken. Men den stod ju inte alls för något ungdomligt perspektiv! Ibland lyste ju oerfarenheten lång väg och ibland ansträngde den sig för att vara jättevuxen så den nästan sprack. För ungdomen gillade inte alls det där att bli betraktad som ung. Den ville ju visa att den var kompetent!

Jag har fått skäll för det. För att jag inte varit nog ödmjuk mot ungdom. Jag har skrivit om det förr, det bästa exemplet. När jag blev nedtystad på ett möte, av en kvinna, för nu skulle Ungdomen tala. Jag kände Ungdomen, hon var 24 då men med en medelålders gubbsjäl. När hon var i rummet behövdes ingen 57 årig terylenehäck som hånfullt satte sig på allt som luktade nytänkande. Det klarade hon så bra med sitt ungdomliga alibi. Ja, hon har gjort karriär. Ja, hon sätter sig på folk så fort hon kommer åt. Ja, hon tycker fortfarande att jag luktar ungdomligt uppror och trycker till med ecco-klacken så fort hon ser mig.

Jag skrev lite om det där med ungdom i somras, men tog bort. Här kommer större delen av inlägget, lite redigerat.

”Ok, jag fattar vinken. Man får inte driva med ungdom.

Man får inte undra varför det sätts unga medverkande och programledare i  TV-program som säkerligen har en mycket hög medelålder bland sina tittare. Förutom för att locka yngre tittare förstås.

Men varför ska man göra det? Varför ska alla tittare vara just unga?

Varför ska över huvud taget alla vara just unga?

Varför får man inte ifrågasätta det?

Varför får äldre inte driva med yngre? I vilken lag står det att medelålders kvinnor eller äldre bara är bittra och avundsjuka om de kritiserar något som yngre har gjort? Att de ska hålla käften och imponeras?

Varför är en medelålders kvinna pinsam om hon öht inleder en diskussion med en ungdom?

För antal år sedan skrev en gammal kollega en självrannsakande krönika. Om hur hon som chef suttit och sökt just ”unga” till sin redaktion. Slentrianmässigt. Utan att egentligen ha någon anledning. Tidningen hade mycket höga krav på kunskap och faktaredovisning. Läsare som ville ha råd och vägledning. ”Kontinuitet” var meningslöst som argument för att anställa en ung.  Ju yngre desto större rörlighet på arbetsmarknaden.

Nu satt hon där själv sparkad från samma tidning i samband med ägarbyte. Och insåg de personliga konsekvenserna av att alla andra också sökte ”unga”. – ”Nja, vi hade nog tänkt oss en yngre person på det här jobbet.” Underförstått eller rakt på sak.

Kvinnor var tydligare/värre med att öppet redovisa sin ungdomsvurm, sa hon. Det är möjligt. Män är inte lika hänfallna åt den där beundranstrenden. De har andra metoder. Men utan att ha någon statistik kan jag redovisa ett par tillfällen där jag varit med och rekryterat personal. Ivrigast att ropa efter ungdom var just medelålders kvinnor. Män vågar nog faktiskt inte göra det så öppet.

Vad handlar det om? Rädsla för att inte hänga med? Rädsla för att bli betraktad som bitter och avundsjuk? Bättre att slå knut på sig själv i ovationer och hoppas få behålla sina arbetsuppgifter.

Under första åren i yrket, jag började jobba som journalist när jag var 24, hade jag några av de tyngsta uppdragen i nyhetsjournalistik under hela min karriär. Företagsnedläggningar, politiska kontroverser, mänskliga tragedier. Jag är glad att jag inte har sparat allt för jag vill inte se alla pinsamheter. Det var skit! För att jag inte hade kunskaperna och erfarenheterna som behövdes för att göra bra jobb. ”Ungdom” tillförde faktiskt inte ett enda smack utom okunnighet.”

Annonser

15 svar to “Gammal, bitter och avundsjuk”

  1. Noemi Says:

    Kvinnor definieras i sin attraktionsförmåga. Äldre = inte lika attraktiva = avundsjuka på yngre kvinnor så att äldre kvinnor bara MÅSTE vara oerhört positiva till yngre för annars är de bittra och avundsjuka….

    Tror du inte att det är essensen i det hela från början att kvinnor måste ousha yngre kvinnor oavsett och har de nån negativ åsikt om en yngre kvinna så er de surkärringar.

    Män däremot, ålder erfarenhet, de grå tinningarnas charm.

    Fast hehe, det ändras kanske nu när även män får krav på sig vad gäller utseende:-)!

  2. cruella Says:

    När det gäller Annie och hennes företräden önskar jag verkligen att de messianska stämningarna ska bli verklighet. Det som verkar för bra för att vara sant är oftast inte sant, så att säga.

    När det gäller ungdomskulten är det i det här fallet lite ironiskt att hon är tantigare än sin företrädare. Världens äldsta 28-åring? Det blir paradoxalt på något vis.
    /Gammal, bitter och avundsjuk

  3. Ullah Says:

    Hihi, jag tycker inte ens att barn är så kloka i sina uttalanden och orkar därför aldrig höra program till P1:s ”Baaaaaarnen” där små stackare själva förväntas veta vad som är bäst för dem och inte har annat än floskler att komma med.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Noemi; ja det är ett kall det där för äldre kvinnor.

    Jag kan fortfarande känna en djup ilska över när sossarna införde varannan damernas för en del år sedan, trots att jag inte ens var aktiv i partiet då. Jättebra att man plockade in fler kvinnor, visst, men det skulle vara unga kvinnor, jag tror 34 var en sån där magisk gräns. Därför rök av bara farten en halv generation kvinnor över 35 bort! Och ingen fick klaga, då var man bara en bitter surkäring.

    Cruella; kan det vara något med centerpartiet? Jag satt i styrelse med en kille som förutspåtts som påläggskalv i samma parti. Vi hade mycket roligt åt hans utpräglade småländska gubbighet redan vid 25.

    Ullah; ha ha, det har vi konstaterat förr, att den uppfattningen delar jag.

  5. Lotta K Says:

    Kulturskillnad! USA är inte lika åldersfixerat som Sverige. Utseendefixerat, ja. Men inte åldersfixerat. Am arbetsgivare kan inte fråga om ålder (eller en hel räcka andra egenskaper) då det vore diskriminerande (och därför lagvidrigt). (Lika lagvidrigt vore det, tex, att i en anställningsintervju anta att någon talar spanska för att den ser ut att vara av latinamerikanskt ursprung.)

  6. Annaa Mattsson Says:

    Lotta K; tror jag skrev här om en organisation som skulle tillämpa anonymt ansökningsförfarande. Man gjorde själva ansökan under alias och bifogade bilaga med namn och ålder. Fick höra från en person inom organisationen hur man gjorde: ”Först sorterade vi ut dem som var intressanta, sedan öppnade vi bilagorna, gjorde en rättvis könsuppdelning och sorterade bort alla över 50”. Det lustiga var att organisationen inte ansåg att man gjort något fel. ”Vi gav ju alla chansen att få sina ansökningar lästa.” Men alla äldre blev ju bortsorterade? ”Ja, men vi tyckte ju inte att det lämpade sig med någon över 50 för jobbet!” Just det.

  7. Lotta K Says:

    ”Rättvis könsuppdelning?”

    Jag är anställd av ett privat, katolskt, universitet. Vartannat år måste jag genomgå utbildning/uppdatering (två timmar i grupp, eller två timmar i online training) om diskrimineringslagstiftning. Min arbetsgivare väljer att låta ALLA anställda få den utbildning som är avpassad för arbetsledare. Det här är mycket vanligt på amerikanska arbetsplatser. Vad du berättar låter som en studie i hur man INTE kan göra. Otroligt märkligt att man inte har någon känsla för att man diskriminerar dem över 50. Skulle man göra likadant med folk i rullstol? Med hörapparater? Gays? Har man stirrat sig så blind på kön att allt annat liksom fallit bort?

  8. Lotta K Says:

    Ursäkta den sista meningen, läste om och såg en Michelangelos David vittra sönder…

  9. Lotta K Says:

    … bit för bit.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; det märkliga är att i stort sett alla ställer upp på denna åldersfixering. Jag kan diskutera med kvinnor i min ålder som styvnackat framhärdar samma argument vid t ex en tjänstetillsättning. ”Vi måste ha någon ung”. Det verkar som om de tror att de själva ska få något slags pluspoäng för bedriften att åldersdiskriminera.

  11. Lotta K Says:

    Det är roligt att läsa dina exempel på ”unga” som beter sig/talar som gamlingar. För det är väl klart att frispråkighet (om det nu är det man vill ha) inte har något med ålder att göra. Tvärtom, kanske. Tror de att unga har mycket bättre utbildning och kan saker de äldre inte själva kan? Eller är det 80-talisternas egofixering man vill tror skall berika arbetsplatsen? För att den låter som gott självförtroende? Hörde Pia Sundhages Sommarprogram (rekommenderas), där hon talade om olika generationers fotbollsspelare. Intressant tyckte jag.

  12. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; jag tror det finns förväntningar att unga ska ”se saker med andra ögon”, vara kaxiga och rappa, visionära. Även de som inte alls har utmärkt sig för de egenskaperna. Satt med en tjej i en styrelse ett tag som brottades just med de problemen. Hon var en rätt sävlig typ, duktig på att ta helhetsgrepp som saker, inte rusa iväg. De egenskaperna kom inte alls till sin rätt, hon skulle ju vara rask och frispråkig. När hon berättade att hon fått ett väldigt prestigefyllt jobb tog herrar och damer i styrelsen det för barnsligt skryt, i själva verket försökte hon förklara vad det var hon var duktig på.

    Jag tror inte det är utbildning man är ute efter. Just nu finns det ju en tendens i Sverige att hylla dem som gör karriär utan utbildning. Startar företag innan de gått ut gymnasiet och sånt. Det är nog som du säger egofixeringen man vill åt, det goda självförtroendet som ska smitta av sig på adnra och sprida lycka och framgång. Men framförallt handlar det om att göra rätt.

  13. Lae Says:

    Som vanligt hade jag inte skrivit det bättre själv. Jag har inga tillägg eller avdrag.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Lae; tack för den!

  15. Annika Says:

    Ha, jättebra inlägg. Dock inget jag hittills råkat ut för – i min bransch premieras en viss ålder, typ 30-strecket innan barn, tror jag. Yngre eller för gammal utan att ha byggt upp ett rykte, så straffar det sig.

    Har mest hittills råkat ut för det motsatta ”du är för ung, du skulle inte hantera x, y, z så det får du lära dig någon annanstans”. Att inte se personen bakom åldern kan slå åt båda håll. Och utan att bli utsatt för x, y eller z kan man förstås heller inte förväntas någonsin klara av sådana situationer – oavsett ålder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: