Insikten i Skärholmen

Jisses, den här förmiddagen skulle man ju kunnat ta för en skir julimorgon om man inte kollat klockan. Vid halv elva var det som vid sju-åtta en morgon i juli när man anar att dagen ska bli riktigt varm. Gräset är fortfarande friskt och grön, fuchsiorna prunkar, giftflädern har bara mörknat lite, man får sträcka sig en bit för att se lite andra trädkronor med lite rödgula färger. Nog hade väl hösten kommit längre i Göteborg?

I år har uttrycket sommarhalvåret verkligen gjort skäl för namnet här i Stockholm. Tittar bakåt i bloggen och ser att det den första april inte var försommarvarm men att jag påtade i mossan på uteplatsen och tänkte i termer av utefest.

Det här måste ha varit den längsta och stabilaste sommaren i mannaminne i Stockholm!

Nej, jag skämtar inte, vi har ju inte sett av de där rekordregnen här, legat här som en solig sommarplätt mitt i all regn och blåst.

Det känns som en evighet sedan jag hade även den tunna yllekappan, och det är det ju. Kanske blir det en sån höst iår när det tunna yllet blir hängande. Fast jag har ju Ernsts gamla kavaj förstås. Den har jag alltid. Det börjar synas på den. För ett tag sedan hittade jag tandkrämsfläckar på insidan.

Fast igår luktade det höst på vägen längs skogen till Skärholmen. Kvällen innan luktade det grisskit. Som på Varaslätten ungefär. En gång var jag i det där fina operahuset i Vara. Det luktade grisskit. tänkte bara på det hela tiden, hur det luktade. Vinden låg på lite illa just den dagen, sa man mig sen. Fast jag vet inte, Vara ligger ju liksom mitt i och grisskiten runt om.

Man får lite lagom motion om man går fram och tillbaka till Skärholmen och sen svirar runt lite där inne. Igår gjorde jag ett litet nostalgisvirande. Inte för att vi någonsin var i just Skärholmens centrum när barnen var små, men butikerna är ju de samma överallt. Så jag gick och kollade runt på leksaker, konstaterade att Barbie bara blir fulare och fulare men att priserna är sig rätt lika. Undrar varför Barbie har fått större huvud och grövre drag. På det hela taget kändes saker större, fyndlådornas prylar dyrare. Skönt att slippa gräva i dem mer. Alla timmar i leksaksbutiker, nog fattade man att det var livet… och kämpade sig igenom det, bit för bit. Det man inte insåg var hur abrupt alltihop skulle sluta när en dag önskelistorna plötsligt var tomma.

Drog vidare runt lite bland butiker och avdelningar för  skor och kläder. Till barn. Och greps av en lätt eufori. Det är över! Jag har köpt alla skor, kängor, ytterjackor de behövde! Inga mer panikuttryckningar eller stolta kap. Jag kom igenom det. Sista skridskorna blev nästan aldrig använda innan en kompis lånade och tappade den ena. Men det gjorde inget, för det var samtidigt slut på friluftsdagarna.

Lite skakande var det alltihop. Som om jag plötsligt fattade något. Att det bara är jag.

 

Annonser

14 svar to “Insikten i Skärholmen”

  1. Evis Says:

    Jag kan inte tänka mig att hösten har kommit längre här, det var först den här veckan som ett av träden jag ser fick lite gult i toppen. Och eftersom vi har haft regn hela sommaren har det heller aldrig blivit så där sensommartorrtbrännt, Utan allt är friskt och grönt. Och varmt, höll på att dö i kofta i solen igår, men jag hade bara holkärmat under och till och med jag tycker att det är lite att ta i siste september. I alla fall om man är förkyld.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; man jag tyckte när jag passerade Näckrosdammen att det kändes lite höstigare. Här har det också varit ljummet ända in på kvällen de senaste dagarna.

  3. lisbeth Says:

    Lustigt det där med slut på något. Ska erkänna att jag gånger under livet väntat på dom dagarna. I början var det lite upp och ner. Nu är det bara upp och bättre och bättre blir det dag för dag som Sigge sa. En slags känsla av ”nu kan jag göra vad jag vill” infann sig. Upptäckte att det inte var så enkelt. Jag 50+ gör vad jag vill när jag vill. Men vad vill jag då? Jag tror det tar ett tag att mogna och jag låter det göra så.
    Höst vad är det? Vi har dåligt av den i Sundsvall men får jag spekulera så blir det ingen i år. Det blir vinter direkt. Så var det våras. Ingen vår utan sommaren kom direkt efter vintern.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; jag har haft en del diskussioner om det där med folk som har fått barn tidigare i livet och som pratat om ”de gyllene åren” som inträder när barnen flyttat hemifrån. Då tänker de sig att man kanske inte ens är 50 när barnen drar. Men om man inte får barn förrän runt 40 så blir det inte så mycket med den där gyllene tiden.
    Jag har ju varit väldigt bestämd i min övertygelse om att det icke skulle etableras någon ny relation för min del medan barnen fortfarande gick i skolan. Och nu är det ju inte mycket hopp på den fronten. Jämnåriga män i just min ålder är som bekant särskilt obenägna att söka jämnåriga kvinnor och jag är inte intresserad av 75-åringar, tyvärr.

  5. Ullah Says:

    Ja, igår var det faktiskt riktigt varmt här, även på kvällen, varmare än under bokmässan. Men det är ju ändå höst.

  6. frktjatlund Says:

    Jag är tillbaka i leksaksaffärer. Och jag hatar det ännu mer nu än vad jag gjorde för 30 år sen. Det enda som är roligt att köpa är sällskapsspel. Mest för att jag gillar att spela.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; lite absurt när man tittar ut och ser sommarklädda barn springa omkring och leka

    Tjatis; jag var nog rätt förtjust, det är inte så länge sedan jag slutade att slentrinamässigt gå in i särskilda butiker. Äsch det där var inte sant. Jag kollade senast i somras igenom nån av de få butiker som finns kvar i Göteborg och förra sommaren köpte jag ju en docka. Men jag undrade över det igår, om jag verkligen skulle kunna arbeta upp ny entusiasm, sån där riktig alltså. Jag avskyr all form av sällskapsspel, det är de tråkigaste avdelningarna! Fick ibland dåligt samvete för att jag köpte spel som jag aldrig skulle vara med och spela. Men de hade ju varandra. Och Pojken hämtade faktiskt ett gäng senast han var här.

  8. Ullah Says:

    Jag håller med dig, Annaa! Sällskapsspel är urtråkiga! Fast jag gillade dem när jag var liten.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; brr, spelkrypet i kroppen, det är hemskt, när man deltar själv och är uttråkad innan man knappt har kommit igång, och det andra, ända från barndomen, när man är åskådare och det aldrig tar slut. Tur som sagt att barnen hade varandra. Och jag hoppas jag inte gjorde dem för ledsna, det blev nog några där de behövt vuxenhjälp men ingen fick. Men jag undrar om det inte var ett sånt Pojken tog med sig nu.
    Gillade inte som liten heller. Då var jag ju mest publik eftersom jag var så hopplöst yngst. Men jag spelade en del enkla spel med mig själv och hittade på egna regler.

  10. cruella Says:

    Kul med den reflektionen. Annaa – maken och jag var ute på en sån där gylleneårsppromenad igår och konstaterade att det var ett tag sen vi behövde hetsköpa vinteroveraller och skor och sånt innan det tog slut i butikerna i början av oktober. Konstaterade av bara farten att det var tur vi fick våra ungar på 90-talet innan märkeshetsen slutligt gått överstyr – våra jämförelsevis medelavlönade vänner med små barn suckar över de dyra, dyra vagnarna (7000 plus) Reimaoverallerna och kängorna som man ”måste” ha för att kvaliteten är så överlägsen. Trams förstås. Och i dag var det ett overalltest i DN där Reimaoverallen visserligen vann knappt men å andra sidan var dubbelt så dyr som tvåan från Lindex – som förstås signalerar noll koll, så den går ju inte.

  11. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; vi hade några ärvda Reima-overaller efter bättre bemedlade släktingar. Var alltid så nervös för att de skulle gå sönder. Minns nästan inga overallköp alls, måste berott på att vi ärvde mycket, att modern fyndade i Ullared och jag tyckte det var så förbålt trista plagg att handla.

    Men jag minns en tvåfärgad cerise/orange sak från Lindex, det var nog i själva verket Mellans sista. Hon hade den mycket och länge. När den var urvuxen tog jag den till en second handaffär och tänkte jag skulle få någon tia för den. Jag fick en tia mindre än jag köpt den för!

    Ska erkännas i mycket var det jag som stod för märkena i vår bekatskapskrets, men alltid som superreafynd. Och H&M var huvudleverantör.

    Jisses, 7 000 gav vi nog knappt för hela vår vagnpark! Bara säkerhetsbälten kostar väl mer än våra kärror gjorde.

  12. Ullah Says:

    Jag minns en gång när vi köpte overaller på Maxi. De funkade fint. Bävernylon var väl bäst?

  13. cruella Says:

    Jag brukade mest köpa våra i sportaffären. En sån som sålde förra årets modeller till halva priset. Där har vi handlat mycket när det skulle vara nya saker varje år på grund av att de växte. Fast de ärvde förstås varandra rätt mycket också. Men trean växte snart i kapp tvåan och det blev skevt alltihop.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; men hu så hemskt när barnen var i bärålder. Höll på att tappa en kompis bäbis härom vintern, jag i ghettojacka hon i bäver.

    Cruella; oslagbart. Hade man tur var man nere i kvartspriset. Det var det jag drog omkring och tänkte på inne i sportaffären. Aldrig mer glädjas över att hitta en riktig dunjacka i rätt storlek med 75 % rabatt.

    Äldsta började köpa själv för barnbidraget rätt tidigt. Ett och annat felköp. En parkas gav hon bort snabbt, skulle vi nog inte gjort, hade den funnits kvar hade den säkert bott i County Kerry nu. Nästa hon köpte, i åttan, ratades efter en halv säsong, togs över av lillasyster året därpå när hon gick på kryckor och inte kunde ha sin långkappa, användes i antal säsonger av henne för att sedan tas till heder och företa resan till just County Kerry där den säkert går på en ny vintersäsong snart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: