Över Storsjöns blåa vågor

Nu ska jag se upp.

Så jag inte faller i den där gropen som jag ibland häcklar andra bloggare för. När de varit i en del av Sverige som de inte sett förut och i text och bild beskriver den med häpna och förtjusta utrop. Som den store vite mannen hos infödingarna.

Därmed inte sagt att man inte får visa sin hänförelse över nya platser. Bara man icke gör det med en underton av att här bor det ett lustigt litet folkslag med lustiga små vanor. Äh ni vet jag menar.

I alla fall så var Östersund och vägen dit, i alla fall de sista så där 10-15 milen vackrare än jag hade riktigt fattat. Tryckte näsan mot tågfönstret och såg små trähus med verandor ut mot vattenbrynet. En del såg farligt nära ut och någon hade ramlat i. Mest gillade jag ett litet lusthus en bit ut i sjön, Storsjön alltså.

Det är inte alls så enkelt att jag tycker att alla städer som ligger vid vatten är vackra. Jag har t ex varit i Luleå flera gånger, sett vattnet och konstaterat, ”jaha”. Att jag missat vattnet när jag varit i Östersund tidigare gånger beror nog på att jag antingen bytt tåg i mörker eller tidig morgon. Nu var det ingen risk. Jag bodde så att jag helt naturligt fick gå längs vattenbrynet och över gångbron till/från Frösön hela tre gånger. I strålande höstsol. Den fjärde gången var det mörkt, då fick jag skjuts tillbaka till hotellet.

Hotellet, konstaterade jag, var ett av imponerande många små hotell och pensionat i centrala stan. DET kändes väldigt främmande för att vara Sverige.

Utelivet vet jag inget om, för jag satt i mitt hotellrum och drack medhavda pilsner och såg på TV. Det fanns en hotellbar men den stängde absolut senast elva och hade sån där småstadsdyr alkohol. Det är irriterande, att små sketna halvsunkbarer (det luktade sån där inpyrd pensionatssunk på hela hotellet) ska ta 75 spänn för ett glas vin motsvarande ett som man tar 38 spänn för på en förortsbar i Stockholm, 280 spänn för en flarra som kostar 170 på inte helt sunkiga barer på Söder. Undrar hur de tänker. Inte gärna väl att folk som ändå bor på hotell har råd att betala? Om man ”hade råd” skulle man väl knappast bo på de där enklare ställena. Eller tänker man att man inte vill ha dit den lokala publik som dras till låga vinpriser? Vaför det? Hade väl bara förgyllt om det suttit några lokala after work-damer i den ödsliga hotellbaren.

Tänkte jag, och försåg mig på det väldigt välsorterade Systembolaget mitt emot busstationen. Jäklar vilket sortiment.  Där inte minst inser man att Östersund är en metropol. Med många fina trähus bevarade. Fast säkert en del skövlat där också.

På hemvägen kunde jag titta åt andra hållet, fast det dök upp vatten där också. Och väldigt mycket trähus, många gamla, många små. Det var något knepigt med en del av de där lite äldre husen. De såg liksom ut att ligga direkt på marken,utan grund. Man kan inte bygga hus utan grund, men kan någon vara snäll och förklara. T ex Cruella.

Sen kom jag till Bräcke, jag tycker inte om det namnet, det låter bara som en stadsdel i Uddevalla eller Göteborg. Där fanns påfallande små trähus även mitt inne i samhället (jag säger inte stan eftersom platsen aldrig hafts stadsrättigheter ens när sådana fanns). En radhuslänga som jag blev särskilt förtjust i. Som jag blir i små hus.

I Ånge var det redan nästan mörkt. Lika bra det, Ånge är Ångest för där har jag klivit av tåg vid fyra på morgonen för att ta en buss halvvägs till Sundsvall för att vara med på en kurs. Tog mig minst en halvtimma av denna resa att försöka klura ut varför jag valde det ressättet, kanske upptäckte jag för sent hur dåliga kommunikationerna var. Tror de blivit bättre nu, 5 timmar och 28 minuter är en bra tid från Östersund. Tänkte på det när jag passerade Bollnäs, när jag var där och gjorde reportage 1983 eller så åkte jag tåg till Söderhamn och buss vidare, nåt slags rälsbuss därifrån.

I Ljusdal såg alla ljusskyltar på butikerna ut som om butikerna var väldigt gamla, det är de förmodligen inte alls. När jag gick på Journalisthögskolan gick där en tjej som var från trakterna av Ljusdal, hon gjorde sin praktiktermin på ortens tidning och fick jobb där direkt. Då sa stockholmarna ”vad skulle hon alls till Stockholm och göra!” Härligt, undrar om de sa det om oss som fick jobb i Borås och Uddevalla också?

Järvsö var jag ju i häromåret, det var alldeles mörkt där igår, men jag insåg att jag pinsamt nog tog fel på norr och söder förra gången. Tur jag kom på rätt tåg ändå.

Det hann bli kallare medan jag var i Östersund. Pratades om sista dagen innan den riktiga hösten/vintern. Butikerna hade rustat för det. DET var roligt! Att sortimentet i klädbutikerna var så annorlunda mot Stockholm. Hur mycket tjocka jackor, overaller och grova kängor som helst. Alla möjliga sorter.

Men det pratades om att det gått omkring en man mitt i stan i shorts bara dagen innan och jag såg en kvinna på Stockholmståget i halvkorta byxor och barfota i sandaler.

Tåget var lite annorlunda än det mellan Stockholm och Göteborg där det är så mycket av ”tyst jag jobbar/vill ha lugn och ro”. Passagerarna bytte i alla fall några ord med varandra. Mest bytte mannen bakom mig, honom var vi nog alla rätt trötta på när han fick hjälp av i Gävle. En riktigt sorglig historia, man skulle önskat att det hade funnits någon god människa som klev av just i Gävle och tog hand om honom. Var han dement? Bortsupen? Sjuk? Bara sär? Hade han helt enkelt bara slarvat med sin hälsa och missat äta och dricka det senaste dygnet? Eller en kombination av allt, därtill en otrevlig fan som sonen mellan Falun och Hedemora inte ville ge sig ut och hämta upp i sena kvällen? Frågor som aldrig får något svar, och det känns lika bra det.

Det fanns en kiosk på tåget, dit gick jag inte. Jag hade en flaska vatten och en kasse med lokala delikatesser, tunnbröd och tre sorters ost. Kunde ha köpts på marknaden på torget, fanns massor med såna stånd, ett där man bara sålde saker av havtorn (är havtorn jämstskt?), men jag fick det som present för att jag kommit dit. Snällt.

Jag tycker kanske mina barn ska ta sig en tur till Jämtland någon gång och söka upp sin farfars hembygder. Trots att de aldrig träffade sin farfar.

Annonser

15 svar to “Över Storsjöns blåa vågor”

  1. cruella Says:

    Hähä, nu kliar det förstås i fingrarna att kommentera varendaste liten iakttagelse, men det vore ju dumt.

    Havtornsståndet tror jag kommer sig av en lokal succé, en driftig kvinna i Slandrom på Änersia (andra sidan, anm., alltså sjön) som slog sig på odling och förädling av dessa bär för några år sedan. Inte särskilt jamtskt.

    I stan har det skövlats en del – de största enskilda ingreppen torde vara på Kyrkgatan mittemot busstorget där Domus ligger med vindhängande parkeringshus. Och det gamla träslottet som inrymde Grand Hotel vid Stortorget (marknaden) fick ge plats för Storsjöteatern, det blev ett ramaskri som knappt har tystnat än.

    Annars är sig mycket likt. Båda mina föräldrar har gått realskolan där och beskriver gärna hur de åt lunch och jobbade extra på mjölkbarer som hade skolfrukost för en å tjugo. Och det fanns hur många kaféer och kondis som helst i stan på den tiden. Och flera singelbiografer. Det kommer jag själv ihåg, biograferna alltså. En hette Metropol, och på slutet visades mest B-filmer. Salongen hade manchesterfåtöljer och hade en sluttande gång i mitten.

    Osäker på det där med husen som växer ur marken – det ska jag kolla när jag åker upp i månadsskiftet.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Cuella; man tackar för snabb respons! Tänkte allt det, när jag såg både Coop-huset och teatern, att här har det nog rivits.
    Det var nog den där kvinnan själv jag träffade,med havtornet.
    Tror jag såg någon liten biograf.
    Och några bagerier/konditorier. Inom första timman hade jag serverats gudomliga kardemummabullar köpta från ett ”garagebageri”.
    Och ack så många thai-ställen jag passerade.
    Visst är du lite imponerad av att jag hann med att se såpass mycket av stan? Inklusive skosortimentet.

  3. Bloggblad Says:

    Jag fnissar åt din liknelse vid den vite mannen… och minns en sommarkväll när maken och jag satt nere vid kanalen och ölade och tittade på turister och infödingar som strosade förbi. Ett par från Stockholm slog sig ner och vi kom i samspråk – de var så förundrade att det pågick liv utanför hufvudstaden, att det fanns industrier och så mycket verksamhet överallt… Jag fick bita mig i tungan för att inte tala om vi både kunde läsa och skriva ety landsbygden också erbjuder skolundervisning.

    Eftersom jag har flyttat runt lite för mycket i landet, så insåg jag tidigt i livet att liv pågår överallt. Men jag älskar att vara på nya orter och sitta och titta och filosofera över alla våra parallella universum (jag var tvungen att titta om det inte heter universa i plural, men det stod bara pl = världsalltet, så det finns kanske bara ett?)

    Bara du inte skriver att det är så vackert i vårt avlånga land, så får du beskriva skönheten hur du vill.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Bloggblad; jag lovar låta bli det där med det avlånga! Fint att du förstår vad jag menar. Det är ibland bara nyanser i uttryck som gör att man blir irriterad. Någon hade varit på resa i Bohuslän och tagit fina små bilder av allt pittoreskt som skådats på resan. Fick en massa positiva utrop medan jag bara tjurade till. Hade lust att hänga ut ett galleri av ”framgångsrika bohusläningar” för att förklara att vi inte är byfånar som säljer ”nykokade krabor” i sjöboden allihop.

    På Journalisthögskolan stötte man på mycket galenskaper bland stockholmsbarnen. En av dessa flickor kom tillbaka från besöket på sin kommande praktikplats i Sundsvall och var helt häpen. Där hade funnits både riktig stadsbebyggelse och, hör och häpna, krogar!

    En av Mannens fd styvsöner kom på besök när han var över 25 år och berättade entusiastiskt att ha på vägen från Stockholm sett något som nästan liknande höghus i Hallsberg! Han blev mycket irriterad när jag inte delade hans häpenhet och entusiasm.

  5. frktjatlund Says:

    När jag var 20 flyttade vi till en liten ort i Dalarna och då fick jag klart för mig hur Stockholmscentrerat allt var. Riksmedia trodde att alla hade samma väder som i Stockholm, till exempel. Det var bara att titta ut genom studiofönstret så visste man hur alla andra i vårt avlånga land hade det.

    Inte konstigt att folk på byggden närde ett 08-förakt.

  6. Rutan Says:

    Vad är en singelbiograf? På den här i stan kan man inte boka enstaka platser via nätet var man vill i salongen. De delas in två och två på något sätt.

  7. Lisbeth Says:

    Vilken fin skildring av din resa. Jag som är född Östersunds bo blev glad i hjärtat. När jag läser ser jag platserna med nostalgiska ögon. En plats du skulle ha gillad är gamla saluhallen som låg på torget. Dit gick morfar och jag varje lördag. Olika varianter på getost bars hem i läderportföljen. Kan det bero på att Jämtland har en president som atmosfären är så annorlunda mot för i andra småstäder. Patrioter som dom är där så värnar dom om sin bygd.
    Mottot: Det bästa åt folket”skulle kunna stämma. Tyvärr så har staden ett sorgebarn. Bostadsområdet Torvalla. Senaste dagarna har det hänt 2 riktigt elaka misshandlar som utförts av ungdomar. En 5-åring och en 60 åring har råkat illa ut. Det som syns på ytan kanske inte är det man lever sin vardag i.

  8. cruella Says:

    Jag har inte alls så varma känslor för min närmaste stad som Lisbeth har; klimatet har jag alltid funnit småsnobbigt på ett äppelkindat sätt. Men så kommer jag från Brunflo också;-)

    Rutan, singelbiografer var väl det enda som fanns förut, det vill säga, en bio med en enda salong. Då behövde det inte specificeras närmare:-) Ungefär som barn i dag som pratar om otecknade barnfilmer…

  9. cruella Says:

    Att staden Östersund upplevs som större och mer komplett än sin storlek, med ett rätt stort utbud tror jag helt enkelt beror på två saker: relativt välbärgat med en – på sin tid – societé bestående av en övre medelklass av militärer, advokater, bankdirektörer, tandläkare och läkare samt det faktum att det faktiskt är 20 mil till närmaste större stad (Sundsvall).

  10. eva Rosen Says:

    Apropå havtorn:Havtorn trivs med mager mark och salta vindar och passar bra att odla t.ex på västkusten. ger massor av bär, men de är ganska svårplockade p.g.av vassa tornar.Man måste ha både han -och honplantor.

  11. Lisbeth Says:

    Cruella: Att det skulle vara någon fördel för Östersund att ligga nära den stora staden Sundsvall ser jag inte som ett skäl till dess höga ställning i förhållande till storlek.Sundsvall sågs som storebror i ett negativt perspektiv ur Östersundsbons ögon. Snobbiga högdragna och malliga var dessa ”storstadsmänniskor”
    Att sen staden skulle bestå av mellanklass är dessvärre något som gått mig spårlöst förbi under mina 18 år där. Tillika var jag eller min familj eller vänner inte äppelkindade Jo möjligtvis Ingrid. Å hjälp är jag en bortbyting. Som tur är så har vi rätt att tycka vad vi vill i de flesta samtal. Nu har jag tyckt igen

  12. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; eftersom jag var van att vara kusin från landet i Göteborg så tyckte jag ändå att stockholmarna var vänligare, bara lite begränsade…

    Lisbeth och Cruella; det är nog väldigt olika det där hur man upplever sina gamla hemstäder. Min syster blir djupt upprörd så fort någon, t ex min bror eller hennes gamla väninna, båda tidigt utflyttade säger något kritiskt om Uddevalla. För er är väl den viktigaste skillnaden att det har varit just hemstad för en av er och närmaste stad för den andra.
    Sen brev det väl ett tankespratt där Lisbeth, Cruella menade väl inte närheten till Sundsvall utan avståndet emellan. Som både residensstad och militärstad och dessutom försedd med ett större sjukhus så har förstås Östersund haft den ”socitet” som du beskriver, Cruella. Jag jämför t ex med Vänersborg som hade allt detta och därför blev en ”finstad” trots att den var liten. Medan Trollhättan bara någon mil ifrån hade en helt annan karaktär.

    Eva; tack för den infon, jag har stött på glass och marmelad, det är allt.

  13. Ullah Says:

    Ville bara säga att jag inte gillar att åka till Kungälv, där jag bodde under hela min skoltid. Har svårt att säga varför. Allt känns konstigt när jag åker tid. Å andra sidan gäller det Stockholm också, och där har jag aldrig bott. Inga andra ställen, vad jag kan minnas.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jag har problem med Borås.

  15. cruella Says:

    Tack Annaa för att du redde ut tankevurpan; visst var det så jag menade. Jag är förstås helt på det klara med känslorna mellan Sundsvall och Östersund.

    Vad Lisbeth syftar på med ”mellanklass” (som hon inte märkt av) är jag inte helt säker på. Förklara gärna, det här är intressant. Jag sa ju knappast att hela staden bestod av övre medelklass, bara att de fanns ett tydligt ”fint” skikt. Men så klart var sådant mer märkbart låt säga på 50- och 60-talet än senare. Jag hade en faster som var sömmerska med egen ateljé i hemmet. Där passerade många fina damer, de delgav frikostigt interiörer från det bättre folkets liv. Klassmedvetenheten var – och är – oerhörd hos det som tidigare kallades arbetarklass/lägre tjänstemannaklass.

    Mellan vilka år bodde du i Östersund, Lisbeth?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: