I mitt oprecisa perspektiv

Så bra det är med internet. Så enkelt det är att nå folk, att snabbt skaffa och skicka information. Och så otroligt sårbart det är.

Comhem var hemma idag. I huset. Hörde hur det borrades i väggar. ”Felet åtgärdat halv nio” kunde supporten läsa i rapporten. Just precis då mitt internet försvann. Den enes bröd… osv. Kanske klippte de av en kabel just till min lägenhet. För supporten kunde konstatera ”nä, det finns ingen signal”.

Det är bara att konstatera, mitt liv är inte sådant att jag kan leva utan internet, inte om jag ska försöka jobba. Blir bara stressad. Så jag tog en promenad till Skärholmen för att skaffa ett mobilt bredband. Då hade hela arbetsdagen gått.

Nu har jag ett mobilt bredband. Det kostade ingenting, eller snarare samma som 63 TV-kanaler i tre månader. Expertpojken lovade att det skulle funka. Jag tror honom inte men jag har hans namn, han lovade försöka fixa med Mellans dator också. En annan dag.

Den där lilla stickan fungerar hyggligt. Utom e-posten. Klagade på facebook och hade inom en minut svar från barnens kusin dataproffset. Internet är suveränt när det funkar. Ip-telefoni är precis så känsligt som jag anade.

Det enda som återstår nu är att se om en dag är ett dygn. Om jag alltså fortfarande har internet imorgon bitti.

Evis sover förhoppningsvis i båset. Det är ju nackdelen med ett bås att trötta nattgäster inte får fullständig nattro.

Vännen A tittade in en stund ikväll också. Kom på en ny kulturkrock. ”Du skulle ju komma och äta hos mig men du kom ju aldrig!” sa han. Men, sa jag det är ju bara ett par veckor sedan du sa att jag skulle komma ”någon gång”, det är inte aldrig än på länge! Fattar. I hans perspektiv var det en inbjudan att komma inom de närmsta dagarna. I mitt svenska oprecisa kan det lika gärna bli i nästa vecka eller till våren. Man lär.

Annonser

2 svar to “I mitt oprecisa perspektiv”

  1. Lisbeth Says:

    Jag har också provat dom där ”pinnarna” Vi blev så sugen i somras att möta världen i stugan. Det funkade men vi hade problem att få blått som expertisen sa att vi borde.
    Vid köksbordet lyste det grönt för hela slanten och datorn puttrade på maklig takt. Om vi gick runt huset och satte oss på bron då du hände saker. Pinnen lyste blått. Helt plötsligt poppade sidorna upp på rad. problemet var att på bron var det kallt stickigt och allmänt obekvämt med laptopen knät. Med risk för brännskador på låren kämpade jag på där. Det finns alltid lösningar om man söker dom. Om det blir så bra det vete gudarna

  2. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; men det är bra när det funkar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: