Några öl, ett par koppar te och lite ondska

En hel del hann vi ju igenom, Evis och jag under hennes besök här. Några öl, några kannor te och en del av bekantskapskretsen. Jag anses ju som allmänt ond och Evis som allmänt god, men tillsammans kan vi komma upp i riktiga höjder i dräpande kommentarer och analyser av omgivningen. Fördomsfulla, onda, men naturligtvis alltid lika träffande.

Jag tror inte ens det är jag som drar ned henne i skiten. Vi liksom inspirerar varandra.

Det är nog ofta så. Ibland undrar man ju om vänner och bekanta och deras vänner och bekanta. ”Hur kan xx som är så trevlig och smart vara vän med den där dryga, arroganta och självupptagna yy?”

Sanningarna om det är förstås många. Till en del kan det ju vara som med mig och Mannen. Jag var inte fullt så obehaglig som en del hade för sig, och Mannen inte fullt så felfri. Vi brukade säga det till varandra.

Däremot tror jag inte på det där med att man kompletterar varandra, snarare att man finner de sidor som bäst passar in med en själv. Och det kan vara olika med olika människor, olika sidor som bryter igenom starkare också, tillsammans med olika individer. Det gäller förstås både goda och dåliga sidor. Dessutom är bra och dåliga sidor subjektiva upplevelser.

Därför blir det som det blir. När jag träffar en person, irl eller på nätet, tilltalas jag av sidor som jag tycker slår igenom starkast därför att de liknar mig själv mest, som jag är eller kanske rent av som jag skulle vilja vara. Och jag kan ha överseende med en och annan icke så tilltalande skavank.

Hos en annan person ser jag mest skavankerna. För att jag tycker de sticker ut mest. Låtsas knappt om det som skulle kunna tilltala mig. Kan bli riktigt tjurig där.

Och sen står jag där med min förvåning när de där två finner något hos varandra.

Det där kan vara lättare att hantera i det livet där man kan se och ta på varandra. Läsa kroppsspråk, höra nyanser i röster. Har jag yy framför mig så får jag en mer komplett bild än den hon själv givit, och som kanske uppmuntrats av andra, men som klickat så dåligt med mig. Kanske visar det sig att vi ändå har beröringspunkter som var starkare än jag trodde. Eller så växer de där sidorna jag ogillade ut ännu mer när just vi träffas. De som dämpades ned tillsammans med xx. Och så vidare.

Det borde vara självklarheter. Jag vet ju att det absolut inte bara handlar om mig. Mina vänner zz och ww kommer aldrig att bli mer än några som har mig som gemensam vän. ww förstår inte hur jag kan vara så tolerant att jag står ut med zz:as konstiga sidor. Jag som inte är känd för att vara en tolerant person alls. Det är ju hon som är. Eller hur det nu var. ww älskar i sin tur pp, en person som min vän qq backar tre steg av obehag inför. Och så vidare.

Men jag måste påminna mig själv ibland, om att det är så.

En natt nyligen drömde jag om en av mina närmsta vänner. Hon visade en riktigt obehaglig sida, en sida som jag vet finns men inte brukar låtsas om. Men sitt undermedvetna lurar man inte.  Jag var lite omskakad när jag vaknade, men nöjd med att ha blivit påmind.

Jag vill behålla och värna om förmågan att se olika sidor hos människor. Men det är inte enkelt. Internet gör världen mera svartvit. Och det är skrämmande hur många som tycks vilja ha det så.

Det är viktigt men fan så svårt att inte dras med.

Annonser

11 svar to “Några öl, ett par koppar te och lite ondska”

  1. Lisbeth Says:

    Ett roligt och tänkvärt inlägg. Jag gör ofta det enkelt för mig. Jag kallar det för ”kemi” och någon analys blir det inte. Lite så där gillar eller gillar inte. Människor runt mig brukar säga att jag är som en kameleont. Jag har få kompisar och en handfull vänner. Det är där skillnaden går för mig. Det finns även dom jag känner du vet dom man pratar väder och vind med och dom är relativt många. På det här sättet gör jag det enkelt för mig. Väljer vilka jag ska gå vidare med och dom andra ställs åt sidan. Att tillbringa tid med människor som jag/hon/han inte får något ut av det gör jag inte.
    Det bästa du skrev är ändå att allt är subjektivt
    Nu blev svammel igen men jag skriver utifrån mina tanakr

  2. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; ja, jag försöker påminna mig det, att allt är subjektivt. Även upplevelser av människor.

    Jag tycker det är lite svårt att skilja på ”vänner och bekanta”. Just därför att man lever ut olika sidor med olika människor. Men jag är rätt skeptisk mot dem som ständigt träffar nya människor som blir ”bästa vännen”.

  3. cruella Says:

    Jag har nästan inga, om ens några, kompisar eller vänner som umgås med varandra utan mig. Jag har heller aldrig ingått i något tjejgäng, ens på gymnasiet eller under studenttiden. Har jag ett stort kontrollbehov eller vad?

  4. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; tror du inte några smygumgås, bara lite? Vet egentligen inte hur vanligt det är med de där gängen, blandade eller enkönade. Många träffas nog just i en speciellt konstellation mer eller mindre regelbundet men inte i olika grupperingar däremellan. Förutsättningen för umgänget är nästan alltid en spindel mitt i nätet.

    Just vid gymnasietiden ingick jag i ett stort relativt fast sammanhållet gäng, vi hade till och med ett namn. Lite väl klistrigt kanske, men fyllde en funktion. Det fanns många konstellationer inom kretsen, flera som varit kompisar innan. Kanske var det egentligen mer ovanligt.Det finns flera inom gruppen som fortfarande är nära vänner, då som nu flera separata umgängen. För tio år sedan hade vi en gemensam träff, men det kändes inte meningsfullt att följa upp. Intresssant är att om man skrapar lite på ytan så skulle det där gänget aldrig ha bildats utan mig, det var jag som förde samman olika delar till den rätt unika enheten. Rätt så scary!

  5. Evis Says:

    Jag kan vara jätteelak utan att någon drar mig någonstans 🙂

  6. Ullah Says:

    Jag blir nyfiken på vad ni sa! Särskilt om mig, om jag överhuvudtaget förekom i samtalet! *lite egocentrisk här i Vicenza*

    PS får återkomma ang vänkonstellationer…

  7. Evis Says:

    Nej tyvärr Ullah, du nämndes endast i positiva ordalag.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Evis; och jag kan för egen maskin vara hur snäll som helst, nästan in till menlöshet.

    Ullah; Evis har redan svarat.

  9. Ullah Says:

    Tack för svar, Nu är jag i Bologna.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; och jag kan meddela att det samma gällde igår när Cruella och jag träffades. Fast ska sanningen fram undrar jag om vi nämnde dig alls. Vi hade fullt upp med att utse nya partiledare för minst tre partier. Du var inte aktuell där. Inte Evis heller.

  11. Evis Says:

    Nämen – var jag inte?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: