Tendentiöst om privata alternativ

En av mina facebook-vänner berättar idag hur hans hustru blivit lurad på sitt nya jobb. En privat förskola som marknadsför sig för en viss profil som passade hennes utbildning och bakgrund. När hon skulle börja visade det sig att lönen och andra arbetsvillkor var sämre än utlovat. Dessutom fanns knappast något utrymme att ägna sig åt den profil som förskolan säger sig ha. Hon gjorde raskt bedömningen att det var tal om vinstdrivande barnförvaring och sa upp sig.

Alla har inte möjlighet till det. Har på senaste tiden hört talas om ett antal ungdomar utan erfarenhet på arbetsmarknaden som blivit positivt överraskade när de fått jobb på förskolor. Fasta jobb utan utbildning, utan erfarenhet. Klart man blir glad! Och arbetsvillkoren är i alla fall bättre än att sitta och försöka kränga elabonnemang eller fondmöten. (Två arbetsveckor utan lön. Sånt man inte får kalla skitjobb för varken politiker av olika kulörer eller vanliga bloggläsare.)

Även kommunala förskolor anställer säkert okvalificerad arbetskraft. Men knappast direkt på fasta jobb. Och i den kommunala verksamheten är arbetsvillkoren reglerade. Det finns fackföreningar på plats som håller en grundkoll.

Ett privat vinstdrivande företag kan alltid trixa mer än en kommunal verksamhet. När syftet primärt är att tjäna pengar blir det också en prioriterad drivkraft. Varför skulle någon annars starta företag? Har man chansen att spara in pengar på att anlita billigare mindre nogräknad arbetskraft är det lockande att ta den. En ungdom med taskigt gymnasiebetyg och något års hattande mellan arbetslöshet och skitjobb klagar inte i första taget.

Och kundkretsen finns ju kvar. Den som ibland faktiskt inte kan välja, därför att de enda förskoleplatser som erbjuds inom rimligt avstånd kan vara enbart privata. Men också den som aktivt väljer, för att de blint först och främst hyllar de privata alternativet. Se här, säger de, och visar de fina broschyrerna om de olika profiler som erbjuds.

Det är fint i vissa kulturer att säga att deras barn går på en privat förskola med konstinriktning. Oj vad fint det är. Så fint så man inte behöver kolla hur mycket skapande verksamhet som bedrivs under ledning av vilken personal. Jämfört med den vanliga förskolan.  Det privata är ändå så mycket bättre, just för att det är privat. Jag hörde argumenten när mina barn var små, gruppen har tyvärr blivit större, anhängarna fler.

Det finns föräldrar som klagar. Som upptäcker att en snygg profil inte uppväger utebliven kvalitet i barnomsorgen. Det finns föräldrar som tar parti både för sina barn och för hårt utnyttjad personal.

Men det finns också de som blint försvarar själva idealen. Som trots att det handlar om deras barns uppväxt tycker att privat är en så särskild kvalitet att det uppväger andra brister.

Och det fortsätter upp genom skolan. Studiebesöket på den privata grundskolan i vår stadsdel i slutet av 90-talet var en chock. Det skulle vara en skola med både bild- och naturinriktning, en skola som hyllats innan den ens startat. Vår första förvåning, förutom de undermåliga lokalerna var att det på väggarna hängde färre skapade bilder än i mina barns klassrum i den vanliga skolan. Den omtalade drejskivan och hyvelbänken stod dammiga och belamrade i ett förvaringsutrymme. ”Lokalerna  är så små”. Skitsnack, enkelt skapande behöver inget utrymme. Och varför starta skolan då, om man inte kan erbjuda det man lovar?

På den kommunala skolan tröttnade man på jojoströmhoppen till och från den där skolan. Men entusiasterna jublade, såg mellan fingrarna med allt från lokaler till profillöften som inte hölls. Det var ju så viktigt att ha fått ett privat alternativ.

Fortfarande står föräldrar och hoppar av glädje över att det delas ut datorer i privata gymnasieskolor. Trots att det torde vara lätt rätt att räkna ut hur många lärarledda lektioner som kan dras in och ersättas med billiga datorer för att skolan ska gå med vinst. Skolor underkäns ibland, men det finns en ständig kö av nya att fylla upp hålen. Och marknadsföringen är stenhård. Det funkar, därför att ålderskategoriseringen bland unga är stenhård. En 16-åring i nian har inte kompisar i den där skolan som verkar så skitkul. Kompisar som kan berätta att en billig dator inte uppväger att det inte fanns riktiga lärare på danslektionerna, de som var skolans profil, och att möjligheterna att välja ämnen var så begränsade.

”Allting är bättre än den kommunala skolan och barnomsorgen.” Nähä, så var det faktiskt inte. Det finns inga rapporter från skolinspektion och annat som visar det!

Annonser

18 svar to “Tendentiöst om privata alternativ”

  1. Evis Says:

    Jag har ju en dotter på privat gymnasium med egen dator (dock har även den i kommunalt gymnasium med extra resurser för ungdomar med hennes handikapp fått datorer) och jag har misstankar om att det inte är fantastiskt där. De får de timmar de ska ha och hon har ju inte valt någon konstig profil så med stöd hemifrån, hyfsad begåvning och hyfsat rätt social bakgrund ska det nog gå bra, men jag hade ju föredragit en kommunal skola, hon kunde ha kommit in var som helst.

    Övertyga tonåringar är dock inte min bästa gren och jag är glad att hon går i skolan och dessutom verkar lära sig rätt mycket.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; jäpp, jag vet. Om det där med datorer. Och varianter på det. Nu har jag ju kallat mitt inlägg tendentiöst för att kunna dra på lite…

    Jag tycker ju hela den här marknadsförings- och profileringsgrejen som i fotspåren av det fria skolvalet och privatiseringen har drabbat även den kommunala skolan är av ondo.

    En av mina flickor hämtade under en mycket kort tid två små barn som satts i privat ”musikförskola” på andra sidan stan. Det var inga musikaliska underbarn utan två vanliga barns vars mor tyckte det var så mycket finare med den där förskolan. (Dotter sade snabbt upp sig från det jobbet eftersom hon inte ansåg sig kunna garantera barnens säkerhet på den långa hemvägen.)

    Tonåringar är bestämda, I know. Gäller dock att skaffa sig egen kunskap som förälder (nu är jag generell igen). Jag tycker vi fick bra info inför gymnasievalet i den skola två av mina barn gick. STor tveksamhet inför alltför profilerade program, gällde även sånt som ”media”, ”juridik”. Vaksamhet inför alla erbjudanden.

    Man vet ju förstås inte vad man får i den kommunala skolan och barnomsorgen heller. Vi drabbades av konstiga hemmagjorda metoder i förskolan och vi råkade utan att bli informerade om det ut för freinet-pedagogik i en klass. Men leden i den kommunala verksamheten är rakare, möjligheterna att påverka faktiskt större än i privat verksamhet. När det startades friskola i vår stadsdel strömmade en del virrhjärnor till föräldrar dit i övertygelsen att de skulle kunna vara med och påverka. Vilket förstås var en villfarelse.

  3. Evis Says:

    Vi kollade förstås upp, en fördel med att pappan är lärare själv och enveten.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Evis; jag vet!

    Men förvånansvärt många kollar inte. Då är det lätt att gå på barnens uppgifter om allt fantastiskt på den där skolan de hittat,t o m luddig information som kan misstolkas till att man har lättare väg till högskoleutbildningar med höga intagningspoäng. Hörde nyligen om en familj som blev så förvånad över att det inte alls stämde att man ”kunde bli veterinär” för att man gått hundgymnasium. Jo, det kunde man väl, om man hade rätt behörighet och rätt betyg. Men det kunde man ju få från vilket naturvetenskapligt program som helst.

    Mellan lärde sig visserligen sy någorlunda på sitt hantverksprogram. Men för fortrsatt utbildning även inom den branschen så hade det varit bättre med ett rent teoretiskt program.

  5. frktjatlund Says:

    Jag skulle vilja se ett enda expel när privatiseringen på något område varit mer positiv än negativ. Hur jag än letar hittar jag inget.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; vi har ju fått så många apotek, ha ha ha ha ha ha ha ha ha…

  7. Evis Says:

    Men ingen av dem har den medicin man behöver inne…

  8. Annaa Mattsson Says:

    Evis; Siri lyckades hitta ett som inte ens hade vanlig alvedon, har fått dras med äckliga tuggtabletter ett bra tag nu.

  9. frktjatlund Says:

    Och många apotek konkurreras ut så de kommer att ställa in betalningarna gå i KK. Då måste läkemelesföretagen kompensera pengabortfallet och medicinerna blir ännu dyrare. Om jag ska sia om framtiden.

  10. Lisbeth Says:

    Att säga privat eller kommunal som den bästa är att lura sig själv. Det jag reagerar på är formen. Om den drivs i aktiebolagsform finns det få bra exempel. Många drivs som kooperativ eller i någon form av föreningsliknande ägande. Här i kommunen har vi ett flertal sådana och dom har gott rykte Att låta ett barn/ungdom vara ensam om beslutet av vilken skola man ska välja är en kriminell handling. Givetvis ska dom vara med i beslutet men ytterst är det föräldraansvar. Att det sedan finns idiotiska föräldrar det vet vi alla.
    Sen till det här med anställning. Om jag ska börja ett nytt jobb kollar jag lönen och går på besök för att bilda mig en uppfattning. Att det sen skulle komma som en överraskning verkar helt tokigt. Det är ju jag som är ansvarig för det jag ger mig in på. I ett anställningskontrakt står väl lönen? Min dotter som är barnskötare vikarierar inom skolan nu när hon är hemma. Hon har berättat just det här med ungdomar. Det finns inga utbildade att ta in på korta vikariat. Dom som jobbar så prioriterar dom längre och vågar inte säga ja till de korta. Det kan ju dyka upp ett längre som man då missar Hur som helst så verkar det vara dålig insyn både i kommunala och privata skolor. Människor tycker mycket det. Lite av viskleken. Men nog borta man lyfta av taken och titta in vad som pågår

  11. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; många av våra vänner med jämnåriga barn hade barnen i föräldrakooperativa förskolor. Jag hade nog en känsla av att det inte var så stor skillnad mellan dem och de kommunala dagisen. Bra och mindre bra. Mer möten och diskussioner, som jag gärna var utan, hade nog av sånt ändå. Dessutom städjobb och sånt.

    Vi har nog beslutat tillsammans barnen och jag om de skolbyten och sånt som gjorts. I ett fall lade jag in mitt veto, det vad när skolan erbjöd Äldsta att hoppa över åttan. Nej sa jag, och det blev skolbyte. Jag och en god vän fick henne också att ändra gymnasievalet innan hon skulle börja. Det var hon nöjd med. Men vilka konflikter som skulle uppstått om de plötsligt hade fått Idéer kan man ju bara spekulera i…

    Jag kan inte detaljerna kring den där anställningen jag skrev om, men jag gissar att det var muntliga besked som inte alls höll när anställningskontraktet låg på bordet och att sedan verkligheten var ännu en annan. Det handlade nog om oskrivna saker också, som vikariefrågan och det där med profileringen. Sen tror jag att de privata bolagen kan vara fräckare här än i en mindre kommun där missförhållanden lättare kommer till flers kännedom.

  12. Lisbeth Says:

    Visst är det så. I mindre kommuner är det inte en uppsjö av privata skolor/friskolor. Här måste alla på något sätt sunas för att få etablera sig. Alla som ansöker om att starta får inte tillstånd. jag tror att det delvis beror på det att man i ansökan måste sticka ut för att få starta. Tillför det inget nytt så blir det nej. Sen när de öppnar kan de inte leva upp till vad de utgett sig för. Det värsta är att vi idag ska välja allting i en uppsjö av alternativ. Är det inte skola så är det elleverantör eller något annat. Det är lite skönt att tänka på som det var tidigare. Hjärnan fick vila lite mer då

  13. ullrika Says:

    Det här inlägget känner jag inte alls igen mig i. Kanske för att jag själv är alldeles för ”besvärlig” för att acceptera en dålig pedagogisk verksamhet. För mig personligen spelar det absolut ingen roll alls om förskolan/skolan är privat eller kommunal, bara den är BRA, men det är kanske en ovanlig ståndpunkt?

    För att haka på frågan om privatisering så har jag minst tre exempel på bra; min privata tandläkare, min privata vårdcentral och två privata förskolor i kommunen där två av mina vänner har sina barn (ett personalkooperativ).

    En av de fördelar privatiseringen bidrar till är att lyfta tyngd från kommunal och landstingsstyrd omsorg och vård. Men – och det är nog ett stort MEN – jag bor i en liten stad och här finns nog större press att hålla hög standard på verksamheten.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; om man skulle plocka fram något där ”väljandet” har varit positivt så är det förmodligen telefonin. Men det är en verksamhet som utvecklats samtidigt som ny modern teknik.

    Ullrika; just tandläkare har vi ju en lång tradition av privat verksamhet där den offentliga verksamheten snarare har varit ett komplement. Svårt att jämföra med t ex barnomsorg. Fast nog har det funnits lycksökare i den branschen också, min gamla tandis gick i konkurs med dunder och brak när han etablerat sig i finkommunen utanför Stockholm i tron att det skulle finnas en massa rikisar som ville betala multum för ultramodern tandvård. Tji fick han, rätt åt honom.

    Jäpp, jag tror att pressen på kvalitet är större på en liten ort.

    Minns plötsligt när den första privata montessoriskolan skulle etablera sig på en mindre ort jag känner väl. Prettomedelklassen trängdes för att få in sina barn. Men man hann knappt starta förrän klagomålen kom från föräldrarna. Vad var det här för konstig pedagogik? Barnen pysslade ju inte alls och höll, målade ju inte vackra bilder och stickade i växtfärgade garner! Det anbefalldes t o m tystnad under vissa moment. Och de goda pedagogerna, utbildade på engelsk strikt läroanstalt, sa förvånat ifrån att det här var ju en montessoriförskola, hade de inte läst på i broschyrerna? Walldorf som de kanske möjligtvis var ute efter var ju något helt annat. Jag vet inte hur det gick.

    • ullrika Says:

      Varför var det rätt åt tandläkaren?

      • Annaa Mattsson Says:

        Han försökte pracka på folk saker som de egentligen inte bett om, till högsta möjliga pris. Sånt gillar inte folk, även om de är rika.

      • ullrika Says:

        Men var det inte bara så att han erbjöd en tjänst? Hur kan man ”pracka på” patienter tandvård? Har du personligt agg mot just den här tandläkaren – att tycka det är ”rätt åt” en människa som satsar sin ekonomiska framtid i ett nytt (modigt? korkat? vinstdrivande?) projekt och sen misslyckas låter annars… lite missunnsamt?

        ps. frktjatlund sökte ett område där privatiseringen varit positiv. jag tycker att jag gav henne åtminstone två! kanske kan lägga telefoni och kommunikation i samma lista?

      • Annaa Mattsson Says:

        Idag har reglerna för kommunkation mellan tandläkare och patient blivit striktare än de var då. Man ska få kostnadsförslag och sånt. Så var det inte riktigt då. Dessutom är man som patient i ett utsatt läge, om en skicklig säljare då försöker pracka på en saker som han säger är superbra har han stor chans att lyckas. Om människor drivs av cynism och det är andras pengar de försöker komma åt, då känner jag nog ingen större empati för deras förlorade sparkapital.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: