Hellre vin på pizzan…

Till Irlands nordligaste udde kom jag den här gången, dit har jag velat åka de senaste 35 åren, typ. Ganska så mäktigt. Ett litet restips till den som vill komma undan de värsta turiststråken och mest vill ha berg och hav är att åka till Donegals allra nordligaste del, Inishowen. Otroligt skiftande landskap, egentligen alla Irlands landskapstyper på en gång. Kanske blir det den enda delen av ön som överlever. I alla fall sa barägaren i den lilla byn Burnfoot det, att vattnet bara rinner undan i Donegal, medan resten av landet har allt värre problem med översvämningar. Nej det är inget panikgnäll från korkade irländare som inte begriper bättre, det är katastroflarm utfärdat, situationen väntas bli värre än för två år sedan då det kändes som om halva landet låg under vatten.

Burnfoot var ett bra namn på hans by. Han eldade kol i brasan med vävplastpåse och allt. Undrade om det är brasor på barerna i Sverige och när vi svarade nekande undrade han vidare om det alltså är så varmt i Sverige att det inte behövs. Nä, nu ska vi inte komma här och ha fördomar om irländska publicans. När vi kom ut från puben låg röken tjock över byn. Den kom ur pubens skorsten. Där inne luktade det mest piss och mögel.

Även ända uppe i dessa republikens utmarker såg vi spår av det irländska storhetsvansinnet under tigeråren. De tomma husen. Längst ut på en liten udde, i slutet av en smal väg, visserligen vackert vid vattenbrynet men långt ifrån allt, tre stora tomma villaskal, redan anfrätta av tidens tand som hus blir när ingen bor i dem. De är nästan sorgligare än ruinerna av små hus och gårdar från 1800-talets hungersdöd. I de husen har i alla fall någon bott.

Annars har jag kanske inte så mycket att berätta. Annat än att jag lärde känna Belfast lite bättre. Jag gillar att lära känna städer och komma tillbaka till dem. Jag förstår inte idén med att fara runt, sätta ned fötterna lite här och där och konstatera att nu har jag varit här, nu behöver jag inte komma hit igen. Mitt ressällskap var nog av lite annan uppfattning, hade räknat med att köra säkert tre gånger så mycket som vi gjorde. Köra så långt som möjligt, då har man rest.

Det gick rätt bra ändå. Men har man vant sig vid att resa ensam så är det något svårt att ställa om sig.

Shoppade gjorde jag inget alls, utom en bunt julkort och en julklapp till lille lille bror. Och en karta över norra Irland. Pengarna rullade nog ändå. De rullar snabbare när man är två. Mer mat, mer dryck. Fast inget riktigt överflöd. All mat var ätbar utom risotton andra kvällen i Belfast. Tur inte Äldsta var med. Hon skulle blivit ursinnig på att jag inte bokade bord på krogen vi sett ut, när jag t o m var utanför tidigare på dagen. Nu fick vi inget bord utan gick vidare till närmsta tänkbara. Risotto med kanin och kikärtor, det låter väl spännande? Kunde varit, om inte parmesanen varit utbytt mot en mjölredning och det vita vinet mot mjölk. Men guinessglassen till desserten var god. Och dekorationerna, inte på glassen utan i lokalen, var ändå värda ett besök. Direktimporterade hjältestatyer från det gamla Sovjets soptipp. Mellan och jag tyckte mycket om dem, sällskapet mindre.

God var också den grillade lammlevern på Mellans födelsedagsmiddag som vi åt ensamma när sällskapet åkt hem. Med colcannon&gravey. Och en riktig höjdare var carbonarapizzan. Carbonara? Bacon, kyckling och vitvinssås med grädde, på pizzan. Alldeles utmärkt. ”Hellre vin och grädde på pizzan än mjöl i risotton” är mitt nya motto.

Spuds var vi på och åt lite nattamat första kvällen. Snabbmatsstället vars utbud grundar sig just på potatis. Vi åt vår med bara riven ost och i friterad form. Men man kan också få den med t ex en bolognese.

En del är riktigt billigt i provinsen Ulster. Till exempel spriten.

Det finns också gott om one pound-shops och second hand-butiker. Say no more.

Juldekorationer är de tidigare med där borta än här. Det är mer brittiskt än irländskt. Där syns plötsligt gränsen.

Jo jag kanske har mer att berätta.

Annonser

17 svar to “Hellre vin på pizzan…”

  1. Ullah Says:

    Ja, fortsätt berätta!
    Men carbonarapizza, vilket helgerån… man ryser (inte av välbehag…)

  2. -loa Says:

    To be continued!

  3. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; och det värsta var att den var god, riktigt god. Och jag glömde tillägga att den snälla servitrisen faktiskt erbjöd oss en pepparkvarn, oprovocerat. Det handlar helt enkelt om att äta och bortse från namnet!

    -loa; ok, det kommer mera.

  4. cruella Says:

    Fan vad mysigt! Och jag håller helt med om tillbakaresande. Det har gått så långt att mitt första besök på ett nytt ställe känns som om det inte riktigt kan räknas.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; ibland måste man förstås ila förbi, annars kommer man ingenstans, men att så där halvstanna på en plats förstår jag inte. Hur ska man då veta om man vill komma tillbaka? Helst bör jag ha rört mig alldeles ensam för att det ska räknas att jag varit där första gången.

  6. Ullah Says:

    Det roliga är ju när man börjar känna en stad lite.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; men jag tror det är en del som helt enkelt inte vill just det. De gillar att vara resenärer, mäta avstånd, pricka av på kartan, ”där har jag varit”.

    Själv påstår jag t ex inte att jag egentligen varit i Pisa. Bytte från buss till tåg, skaffade lite mat och hade picknick på en gräsplätt i stället för att rusa och se tornet.

  8. Noemi Says:

    Åh, vad jag vill åka till Irland!!! Carbonarapizza, låter sjukt men det var visst sjukt gott också:-)? Snällt att komma med pepparkvarnen.

    Vad kul att ha barn att åka iväg till så där!

    Irland är verkligen ett måste att besöka…

    Fortsätt berätta!

  9. Annaa Mattsson Says:

    Noemi; ja, jag hade tänkt skriva det, att jag gillar att ha någon att hälsa på, gärna i kombination med egen tid.

  10. Evis Says:

    Jag gillar också att ha någon att hälsa på (med egen tid), det är därför som London känns hemma,

  11. Annaa Mattsson Says:

    Evis; minns en gång för många år sedan när jag befann mig mitt inne i London just när kvällsruschen började och jag tänkte, gud så skönt att inte behöva börja leta efter coolaste ställena utan kan sätta mig på bussen ”hem” och kanske gå ut på kvarterspuben.

  12. Noemi Says:

    Låter fortfarande mysigt, jag håller med er att det är skönt och trevligt att åka nånstans där man känner nån och ha egen tid.

    Så mysigt det låter att kunna välja att ta bussen ”hem” och gå på kvarterskrogen om man vill det! Inte vara turist och allt…

    Oj, jag börjar låta som en riktig uppmuntrande fan a ala storbloggar:-))!

  13. Annaa Mattsson Says:

    Noemi; ha ha, bäst att se upp!

  14. Lisbeth Says:

    Ensam är bäst det tycker jag med. Visst är det roligt med resesällskap men dom gör sällan det jag vill. Vill också sätta ner foten på ett litet område och nagelfara detaljer som är så spännande. Det är livet det. nyfiken på potatisen men resten verkar inte som någon höjdare. Har en kompis som tjatar att vi ska åka dit men än har det inte blivit av. Blir det så tar jag konserver i resväskan
    Ha det bra

  15. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; glömde nämna musslorna. Och de goda tjocka hamburgarna. Nä, inte ska man behöva ha med sig konserver till någon del av Irland inte!

  16. frktjatlund Says:

    Nej, grädde på pizza är ingen höjdare om du frågar mig. Jag blev utsatt för det i Italien för att jag inte begriper språket och italienare oftast inte begriper annat än just italienska. Parmaskinka och panne, stod det in menyn. Jag tar det, sa jag. Den enda panne jag kände till innan dess var punktering. Jag såg en hopsjunken calzone framför mig.

    Men icke. Man hade hällt grädde på spektaklet. Så jag lärde mig den hårda vägen vad grädde heter på italienska.

  17. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; det hemskaste jag råkat ut för på piozza är ändå tub-bearnaise. På ett hak i Majorna. Det här blev kanske tack vare vitvinssmaken riktigt överraskande delikat. Och det gläder mig att kanske rent av kocken hämtat receptet i Italien, fast det säkert inte hette carbonara där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: