Murarnas stad

Något mer att säga om Belfast, funderar jag på när solen skiner in och ger lite samma ljus som det var där.

Jag har redan sagt att det är en stad som anstränger sig. För att vara ny och modern. Det uppstår kontraster. Området kring Europa Hotell, buss- och tågstationen ser fortfarande lite utbombat ut. Hotellskrapor sticker upp lite omotiverat ur stökiga ingenting. Sandy Row börjar direkt bakom stationen, i ingemanslandet. Den gamla centrala protestantgatan. På andra sidan skär järnvägen brett genom stan, på andra sidan om den ligger katolska Falls. För fyra år sedan hängde de brittiska flaggspelen tätt över Sandy Row, då var det bara några månader sedan det nordirländska självstyret inletts, med delad makt mellan Sinn Fein och DUP (Democratic Unionist Party). Världen trodde det var frid, fröj och fred, men grupper av protestanter forsatte markera sig, visa sitt missnöje med den delade makten. Vi var då, sommaren 2007 med om en ganska obehaglig protestantisk marsch genom stan. Minnesdagen för stupade i världskrigen gjordes till en protestantisk manifestation. Det byggdes faktiskt medan vi var där nya murar mellan katolska och protestantiska områden.

Nu hängde det bara en och anna trasig vimpel kvar i fästena vid husväggarna. Både längs Sandy Row och Shankill. Sandy Row ser ut som vilken ruffig off city-bakgata som helst i en brittisk stad. Stor kontrast mot det blänkande moderna city som breder ut sig två kvarter bort.

Mellan Falls, det stora katolska området i Belfast, och Shankill det protestantiska som ligger parallellt norr om, finns fortfarande murarna kvar. En något absurd känsla att gå igenom de visserligen öppna, men bastanta järngrindarna från Falls, över en bit av ingemansland och genom nästa grind till Shankill. I september i år tog Belfast City Council beslut om att ta fram en strategi för att riva murarna. Ska tilläggas att få av murarna är några mysmurar, det är vanlig grå betong med stängsel ovanpå. Längs den stora fredsmuren runt kvarnen i Falls hålls dock de allmänna ”fred på jorden”-muralerna i skick och aktualiseras regelbundet.

Allting är känsligt att säga om förhållandena i Belfast, det finns alltid någon som tycker man har fel. Mitt sällskap på resan och jag såg olika saker. Han som troende protestant, jag som den som instinktivt ställer mig på de mest förtrycktas sida. Monument och minnesmärken över offer under The Troubles såg vi båda. Jag såg en hårdare och aggressivare ton i Shankill, mer sorgsen i Falls. De protestantiska muralmålningarna var intensivare, såg ut att hållas i bättre skick. Vi gick på enkla barer i båda områdena, på the Fort i Falls där hela puben består av snugs, alltså små bås med dörrar som går att stänga, de var alla öppna, men det fanns hänglås på dem. På väggarna hängde den vanliga guinnessreklamen, kloka ord och vitsar på irish. Shankill-baren var mer av sliten galon-typen, både brittiska flaggan och handeldvapen hängde över bardisken. Kunde lika gärna varit barer i två olika länder.

Mellan bor mitt i det lite slitna område i Belfast som i stort sett helt har tagits över av studenter. Om det funnits religionsgränser är de utsuddade, åtminstone ytligt.  (Hon bor i de ”bättre” av de gamla kvarteren, jag gissar fördomsfullt att det bebotts framförallt av protestantisk medelklass). Ingen pratar om sånt, har varit hennes budskap. Men samtidigt har det krupit fram att hon nästan bara känner katoliker. Sista kvällen klagade vi på hemmafesten över den dåliga musiken på baren vi varit, en stor ganska charmlös men populär bar mitt i nöjeskvarteren. Äsch, sa en tjej med alternativ stil och blått hår, det där är ju en protestantisk bar, dom kan inte spela tradmusik. Ni borde komma och lyssna på mitt band i stället!

I somras var det lite småriots i stan. Men inte i de gamla oroshärdarna utan i de nyare bostadsområdena i stans östra utkanter. ”Unga arbetslösa män”. Religionstillhörighet nämndes inte i media.

Inslaget invandrade är i Belfast påfallande litet. Det märks i stadsbilden. Till och med polackerna verkar vara procentuellt färre än på andra ställen i UK och Irland.

Universiteten domineras av nordirländska studenter. De polska studenterna finns på andra sidan vattnet, i Skottland, där terminsavgifterna än så länge är gratis. I Belfast kostar det lika mycket som på andra universitet i UK, såvarför skulle någon annan än nordirländare åbäka sig att åka dit? På Mellans kurs med 140 studenter finns förutom hon själv en holländska och en japanska. Alla tre har hamnat där av en slump.

Sitt rykte förföljs Belfast av, när Mellans svenska kompis skulle hälsa på uttryckte hennes föräldrar oro. Inte för förföriska nordirländska män, Belfastmännen är definitivt vackrare än det irländska genomsnittet, förmodligen än det brittiska också, och flödande billig sprit. Utan över bomber och vapen. Jag hörde fördomsfulla kommentarer i republiken i somras också.

Äldsta förirrade sig visst med Irlands-skyltade bilen in på Sandy Row, men det gick bra. Det är inte så förfärligt länge sedan som risken hade varit mycket större!

(Den uppmärksamme vet att det inte alls är Belfast som är The Walled City, utan Derry. Men då är det tal om helt andra murar.)

Annonser

5 svar to “Murarnas stad”

  1. Evis Says:

    Intressant att läsa om.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; det är en intressant stad. Nästa gång ska jag gå omkring mer själv medan Siri är i skolan.

  3. Lisbeth Says:

    Tack för skildringen. Det är som med resedokumentärer spännande att se det skildras ur en människas perspektiv

  4. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; tack själv Lisbeth. Ja och det är viktigt det där att påpeka att det är ur en persons perspektiv. Läste i en amerikansk journalists blogg om en Irlandsresa och blev smått galen. Han hade råkat prata med en person här och en person där och återgav sina iakttagelser och deras påståenden som sanningar. Han hade missat nyanser i vad de sagt och gått på rena skämt.

    Det roligaste var om namnet på kyrkan i min dotters hemstad, Dingle. Han påstod att den hette Henny Agnes´s Church. Och jag förstod preics hur det gått till, han hade stått inne på puben med samma namn och frågat efter namnet på kyrkan… Hade varit roligare om han varit på baren där Molly jobbar och som ligger mitt emot kyrkan. Så att kyrkan fått namnet Dick Mac´s. Han hade säkert gått på det också. Eller Foxy John´s efter järnhandlarn.

  5. -loa Says:

    Mycket, mycket intressant. When will they ever learn?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: