Is Claras båttom nådd?

Ursäkta mig, hata mig gärna, men jag förstår ingenting.

Underbara Clara älskas av gammal som ung. För att hon är en ung kaxig tjej som sticker ut hakan. Eller för att hon är en ung kvinna som förespråkar kvinnans rätt att vara hemmafru. Eller för att hon är en frireligiös abortmotståndare. Eller för att hon skriver så fint i sin blogg om pyssel fast hon har visat på bästa sändningstid att hon faktiskt är en ganska valhänt pysslare.

Stryk det som ej önskas.

Nu har hon bland alla hundra och åter hundra beundrarmail och kommentarer fått ett udda. Fast det vet vi ju inte. Det kan lika gärna vara påhittat. Så länge inte kommentaren står där med egen IP-adress under inlägget och talar sitt eget språk så vet vi ju faktiskt inte om den är påhittad. För att locka fler kommentarer.

Nu tycker 78 beundrare att kommentaren är dum. Och ond.

Medan jag undrar; varför poserar Clara i en urmodig röd spetsklänning och ett par omatchade pumps framför sin spis i sken av att göra julpyssel?

http://www.underbaraclaras.com/clara-ryter-ifran/om-ruskigheten-i-langa-ben/

Jag undrade det långt innan hon fick den där kommentaren. Jag diskuterade det med en kär bloggvän på telefon. Att the sk båttom måste vara nådd nu.

Finns det ingen vuxen person med sinne för smak och sans i hennes närhet som skulle kunnat tipsa henne om det olämpliga?

Annonser

14 svar to “Is Claras båttom nådd?”

  1. Evis Says:

    Carl Larsson-förkläde! Det är grejen för julpyssel i ett kök som ser ut som hennes. Eller såna hemmaklänningar i amerikansk femtiotalsmodell som jag har. Om man i något mindre grad än hon gör vill romantisera ett delvis påhittat femtiotal med hemmafruar så är väl annars jeans och tröja ett bra förslag?

    Nu ser hon ju bara ut som amerikanska kändisar gjorde på röda mattan för ett par år sen – extremt opassande för verksamheten och därtill omatchad med Bertil, och samtidigt helt ute.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; precis så ja! Och man undrar lite sorgset, om detta motstvarar drömmen om framgång, att hamna i händerna på en obegriplig stylist för en uppenbarligen tveksam publikation. Hur tänkte de allesammans?

  3. Evis Says:

    Jag tänker att även om man kan muttra lite över att någon som bara kan bråkdelen av vad jag kan (och jag kan absolut inte allt, t ex jämfört med folk som faktiskt har en utbildning i hantverk) får en massa oförtjänt beröm så är jag också väldigt tacksam över att man inte befinner sig en situation när man låter en människa utan smak sätta på en kläder och göra en frisyr som man inte passar i och sen sprids detta till allmänheten.

    Men så undrar jag om hon inte har någon egen smak, några egna åsikter om vad som är snyggt, utan bara köper allt stylisterna gör rätt av. Även i tv-programmet var det ju både omodernt och missklädsamt. Fast man kanske inte får ha någon egen åsikt?

    Man kan ju bara föreställa sig vilka säckar man skulle behöva ha på sig då, eftersom det är det enda som finns i storlek 48 i konfektionen. Tur att de enda massmedieframträdanden jag gör är i radio.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Evis; ha ha, ser hemska bilder framför mig! Och håller med för övrigt.

    Nu vet jag att många tycker att jag inte ska hålla på så här. Diskutera fenomenet Clara. Clara själv är nog en av dem, hon har sagt ifrån i sin blogg att hon inte förstår varför man ska något annat än positiva saker att säga om någon som lyckats med det hon är bra på. Hm.

    Man riskerar ju att få omdömet avundsjuk tant.

    Jag bjuder på det när jag åter förundras över framgångens distanslöshet, allmän dumhet och mediacynismen.

    Jag delar naturligtvis inte helt det som sägs i mailet, fejkat eller äkta, som Clara citerar. Men jag gillar att någon undrar och ifrågasätter.

  5. Rutan Says:

    Det allra hemskaste är nog att det är en så urgammal gubbe som kommenterat. Gammal och gubbe. Nu skriver han att han är ca 60 år. Målgruppen för en sådan omslagsbild är väl just män i alla åldrar i första hand. Men det talar man inte om, för i andra hand kommer kvinnorna. De som ska lära sig att man ska inte bara dekorera muffins och gå hemma i köket med förkläde; man ska även visa upp sin kropp på ett utmanande sätt. Först då är man riktigt lyckad.
    Jag reagerade likadant när jag såg omslagsbilden i affären. Tänkte att nu handlar det om desperation. Pysslandet går inte så bra som hon tänkt, så nu är det hårda artilleriet som laddar. Photoshoppade ben på omslag.
    En bok är på gång, och den ska marknadsföras på bästa Läckbergsvis. Strategin är lika tydlig.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; ja, Clara har ju tidigare svarat oss att det väl inte är något fel att visa upp något man är bra på, t ex sin kropp.

    Jag skulle nog kunna påstå att Clara är ett exempel på bloggfenomenets baksidor. Hur man kan bygga upp en bild av sig själv, så småningom uppbackad av media, men hur svårt det är att hålla denna bild aktiv när den ska lyftas ur sin bloggbubbla och in i en annan verklighet.

  7. Sonja Says:

    Bilden ser ut som en parodi! Intressantare än Clara själv är alla som kommenterar. Är det samma kategori möjligen som förfasar sig om man kan gissa att en bebis är av kvinnligt kön genom klädvalet? Svårt det där med kön och attribut och vad man egentligen ska tycka och stå för när man är så ung som jag antar att de flesta beundrarna är. Men jag kan känna en viss ömhet för dem, livet kommer att lära dem en del får man hoppas.

  8. Ullah Says:

    Stå vid spisen och föda barn, en kvinnas lott här i livet. Numera med långa smala ben och i högklackat.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Sonja och Ullah; ja en parodi på kvinnans lott, kort sagt.

    Sonja; förstår vad du menar om ömheten. Även om jag har lite svårt att känna ömhet, mer överseende kanske. Inför de riktigt unga. De lite äldre har jag mer svårare med. Den gränslösa beundran för allt vad Clara säger och gör. Det är ofta ord i rättan tid och bra sagt och sånt. Men säga emot är inte tillåtet. De försvarar alltså en syn som går ut på att vissa har rätt att tycka, för andra är rätten begränsad till att hålla med. Clara har ju uttryckt samma tankar, så det finns nog en logik bakom.

  10. Lotta K Says:

    Vill gärna tycka något om detta men vet inte var jag skall börja. Kommer inte förbi det fabricerade 1950/60-talet, och inte heller att man inte får diskutera med Clara. Och å tredje sidan det fabricerade i sig, ställandet av prylar på hyllor, och samlandet. Det handlar bara om att skapa en bild av sig själv, vem man är, genom gamla burkar och läderportföljer.

    Och då tänker jag att det har med ålder att göra, men det gör det ju inte. Materialism av den sorten är densamma i alla åldrar, det är bara prylarna som varierar.

    En av kommentarerna till ben-inlägget sa något om feminism, i betydelsen att feminist är man om man visar benen på tidningsomslag. Och då är jag ju tillbaka igen till att jag inte vet var jag skall börja.

  11. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; jag förstår preics din känsla, var ska man börja. Och var ska det sluta.

    Detta med feminism är en intressant historia. Det finns några debattörer som anser att symboler för feminism är just att kvinnor framhäver sina kroppar, under något slags ”jag gör som jag vill”-sken. Ofta är det en ganska stereotyp bild dessa debattörer lyfter fram, mycket byst och rumpa, röda läppar, höga klackar. Jag är inte alls förvånad att just dessa kvinnor ser feminism i Claras utstyrsel. Jag skulle kunna acceptera bättre om dessa kvinnor sa; jag gillar att se ut så här men är ändå feminist. I stället framhäver de just sina yttre attribut som tecken på sin feminism. Det blir snurrigt. Och andefattigt. Om feminsim ska kännetecknas bara genom ”en kvinna som gör som hon vill och tycker vi ska ha jämlikhet mellan könen”. (Hörde någon säga det där mycket bättre häromdagen!)

  12. Ullah Says:

    Det finns ju de som visar upp sina håriga armhålor och ben och tycker att det är feminism. För mig sitter det verkligen inte i hur vi visar upp oss.

    Roliga italienskt talesätt, förresten: ”Donna pelosa, domani sposa”, dvs ”Hårig kvinna, imorgon brud” (alltså hittar make snabbt) och ”Donna baffuta, sempre piaciuta” dvs ”Mustaschprydd kvinna, alltid omtyckt”.

  13. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; just det, det glömde jag, rumpa, bröst, svart färgat hår, röda läppar, piercing och så hår under armar, hår på ben – då är man en riktigt äkta feminist!

  14. emma Says:

    Ullah: snyggt prickat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: