Lika bra att helt sluta prata?

Det kan ju bli så att man inte skriver alls också.

Möte i stan hela dagen igår. Det ena som del i jobb, det andra årsarvoderat, om än magert,  så det var i alla fall inte en sån där dag som gick bort för att andra förutsätter att som frilans har man alltid tid. Blev kvar i stan sen. Kvällen innan var det kombinerad vänträff och lobbyarbete. Två kvällar i stan var en för mycket, inte minst för min ekonomi.

Och så har jag talat i telefon. Jisses. Jag har den senaste tiden haft fler långa samtal i den fasta telefonin än på år och dag. Normalt pratar jag bara regelbundet med min syster och några enstaka vänner i den, förutom vissa jobbsamtal till andra fasta telefoner. För övrigt blir det mobilen. Men nu har det av någon anledning ramlat på. Och genast faller man in i en annan kultur, den med långa samtal.

Jäklar vad mycket tid i mitt liv jag lagt på långa telefonsamtal. Och vilken skillnad det blev när mobilen kom. Eftersom det var så dyrt att ringa lärde man sig anpassa samtalen så bara det viktigaste blev sagt. Antar att det finns de som minns annat, tonårsbarn som inte fattade vad det handlade om och slösade bort både barn-/studiebidrag och mer därtill på mobilräkningar. Men för de flesta vuxna gissar jag att det blev som för mig,  kortare och mer disciplinerade samtal. Och så småningom sms. Som spar så mycket tid. Och så mailen förstås. När det sedan blev billigare att ringa i mobil var man redan anpassad.

Nu dök känslor från förr upp.  Kul så länge samtalen varade. Men efter några längre samtal både stress och fysiskt obehag, ringande öron och tryck i skallen.

Näpp, jag ska fortfarande inte skaffa skype för att kunna prata med flickorna. Ingen av oss är intresserade av att samtidigt föra långa samtal och titta på varandra i skärmen. Det räcker så bra med facebook-chatten och enstaka telefonsamtal när det är något särskilt. Som ett samtal i förrgår natt om en collegeuppgift. Nä, det är inte så att jag plötsligt kan en massa saker som inte hon kan om nursing, hon behövde stämma av några fakta kring sin pappas sjukdom. Intressant att hon hade så bra koll. Vi måste ha pratat mycket om det där.

Påminde mig om ett samtal med en gammal bekant härom veckan. Kom av någon anledning in på just Mannens sjukdom och död, jag nämnde något kring sjukdomsförvecklingen. Och blev beskylld för hänsynslöshet. Hur kunde jag bara med att prata sjukdom och död med henne när hennes mamma så nyss dött? Men oj, ursäkta, det visste jag inte! När hände detta? Förra sommaren! Alltså 1½ år sedan. 95 år gammal. Hallå, är det lika bra man slutar prata med folk helt och hållet eller?

Annonser

6 svar to “Lika bra att helt sluta prata?”

  1. Ullah Says:

    Ja herre jösses, en sk arbetskamrat blev idag mycket sur på mig för att jag undrade om hon inte skulle gå i pension till hösten.
    Och långa telefonsamtal, nej det blir det inte så ofta nuförtiden. Minns när min bästis bodde i Stockholm och det var dyrare att ringa dit. När vi hade pratat i en timme la vi på, och så fick den som inte hade ringt från början ringa upp, och så kunde vi prata en timme till och dela på kostnaderna.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; Ja, oj vad det kostade.

    Min mamma kom liksom aldrig in i nya tankebanor när det gällde rikssamtal. Anklagade gärna t ex mig för att inte ha ringt, stämde säkert. Men du kunde väl ringt själv? Nähä, inte hade hon som pensionär minsann råd att ringa. Det hjälpte inte att man förklarade om och om igen att ett normalsamtal inte kostade många kronor längre.

  3. Lotta K Says:

    Till skypes försvar: Man behöver inte använda kameran bara för att man använder skype! Och: dina döttrar skulle kunna ha ett speciellt skypeabonnemang till fasta telefoner i Sverige och därmed ringa obegränsat till din fasta telefon från sina datorer (eller tex iphone) för en väldigt låg kostnad.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; jag vet, men tack för tipset ändå! Men vi är inte så intresserad av att prata så mycket. Jag har utlandsrabatt på både mobil och fast telefoni. Det är några tior i månaden på varje. För det mesta tjänar jag nog inte in så mycket på det ens. Men det är bra om det blir någon kris. Skulle livssituationer ändras så kanske vi hittar annat arrangemang.

  5. Evis Says:

    Jisses – vad är det med folk? Det var ju faktiskt din mans död som du talade om, som dog mitt i livet, och om det borde vara smärtsamt för någon borde det väl vara för dig, inte för någon vars uråldriga mor dött för över ett år sen.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Evis; man ska naturligtvis respektera andra människors känslor inför döden, att det kan ta tid att bearbeta även en riktigt gammal förälders död. Men här tycker jag nog som du, att det var lite att ta i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: