Sorglig generation det där

Modern var uppväxt i ett litet område i Uddevallas dåvarande norra utkant av den centrala staden. Hoppas jag säger rätt nu, väderstreck är inte min starka sida. Men Linnerby måste ha legat lite norrut, med dragning åt öster. Ett kvarter mer än ett område, av enkla flerfamiljshus med dass på gården. Jag tror huset hon växte upp i stod kvar ganska länge, men vi sprang liksom inte benen av oss under barndomen för att kolla. Nostalgin var inte uppfunnen på 50- och 60-talet. Det är ju liksom därför svenska städer ser ut som de gör.

Nej, jag sympateriser inte alls med den nästan urskiljningslösa skövlingen av svenska städer som skedde vid den där tiden. Så mycket resurser som gick till spillo! Framförallt det. Hus som kunde ha restaurerats och stått länge ännu. Värst när de fick ge vika för miljonprogramssmäck. Vilket dock främst drabbade Göteborg. På de flesta andra håll nöjde man sig med att bygga miljonprogram på dittills oexploaterad mark. Möjligtvis gammal utdöende kulturmark.

Men jag kan sympatisera med moderns generationens brist på nostalgi. Inte hörde jag henne med ett ljud kvida över att det var  barndomens gamla lekmarker som gick till spillo när kvarteren strax intill hennes barndomshem nybebyggdes under senare delen av 70-talet. När modern var lite drygt i min ålder. Fint med nya hus, tyckte hon, men backen upp till systerns, min systers alltså, bostad var dryg. Blev drygare med åren. Det är nackdelen med städer som Uddevalla och Derry, att backarna blir dryga.

40-talisterna verkar härvidlag i jämförelse bottenlöst hopplösa. De återvänder till sina gamla hemstäder, Uddevalla och andra, och upptäcker att deras barndoms klätterträd är fällda, kojorna rivna, snåren utplånade. De åkallar högre makter och undrar varför detta fick ske. Förvånade stadsbor tittar upp och säger, men kära nån, de där träden fälldes redan för 50 år sedan! Husen som uppfördes på den frigjorda marken är redan ålderstigna och har varit föremål för stambyten redan för ett halvt decennium sedan. Barnfamiljerna som flyttade in ersattes så småningom inte med nya, vilket gjorde att butiksskyltarna slocknade en efter en. Nu är de enda ljud som hörs efter skymningen det av hemtjänstens kvälls- och nattpatruller.

Men 40-talisterna lyssnar inte på sånt. De är vana att få som de vill. De vill ha tillbaka barndomens klätterträd, nu.

Sorglig generation det där.

– – – – – – – – – – – – – – – –

Åtminstone en del av husen i min moders gamla kvarter står alltså kvar. Vilket väl bara styrker det vansinniga i skövlingen av centrala stan. Det var säkert inte sämre kvalitet på mycket av det som revs än sånt som stått kvar. Sen ska vi ju inte tala om allt som revs för att ge plats åt motorvägen genom stan.

Annonser

9 svar to “Sorglig generation det där”

  1. -loa Says:

    Protest!

  2. Lae Says:

    Mormor bodde mittemot på Svalgatan 5. Det står kvar ännu och ser ut att vara i bra skick.

  3. Monika Says:

    Stämmer inte med de 40-talister jag känner (mamma och hennes syskon till exempel) men de har å andra sidan behållit kontakten med uppväxtorten så de har koll på vad som händer. Mamma bor till exempel 200 meter från sitt barndomshem. Det är väl annorlunda när man kommer tillbaka efter lång tid och tror att man ska känna igen sig.

  4. Annaa Mattsson Says:

    -losa:hm, godkännes.

    Lae; där ser man, det gick alltså att bevara de gamla husen, men inte gedigna stenhus nere i stan! Området i närheten som jag avser är Karlsberg.
    Mitt barndomshem var ju rivningshotat redan på 60-talet men står kvar, renoverades till moderna bostäder för några år sedan.

    Monika; så är det nog, att man vill allt ska se ut som förr när man återvänder. Då blir det som är 50-60 år gammalt nytt!

  5. Lisbeth Says:

    Har så svårt att förlåta de tidigare styrande i Sundsvall att de inte byggde upp den gamla trästaden efter att den brunnit. Ok en stenstad kan vara fin den med men jag fördrar den äldre stilen. Att man sen rev det som blev kvar fattar jag ändå mindre. Tycker om att strosa i Hudiksvall. Där har man en liten del som bevarats
    Det känns som ett mjukare klimat i dom delarna. Ja jag vet bara för att det känns behöver det inte vara så. jag har lyckats med att få två av mina att känna nostalgi. Hur är det med din som gillar traditioner finns kanske lite nostalgi där eller? För nostalgi är ju inte bara byggnader utan även adventsljus

  6. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; i Sundsvall finns väl ändå en del äldre bevarat? Jag menar jämförelsevis. Men jag håller med dig om att det är fint med trähusen i Hudiksvall.

    Nostalgi kan man nog känna för alla ställen man bott. Det finns en grupp på facebook för folk som har bott i min förra förort, de första husen där är från slutet av 50-talet. Oj så mycket nostalgi det finns samlat där från 9-vånings punkthusen! Och där blev det naturligtvis också tjafs när man skulle byggas nytt för några år sedan. Alltid någon som vill ha kvar sin barndomsklätterträd – så det är inte bara 40-talisterna, jag vet.

    Mina barn känner säkert djup nostalgi för vår gamla gata i Göteborg, de bodde ju sina första år i typiskat göteborgskt trähus.

  7. Ullah Says:

    Jag känner kanske också lite nostalgi för mitt första barndomshem, men jag håller det under kontroll eftersom det ligger på Eklandagatan där jag går förbi nästan varje dag. Mitt andra barndomshem i Kungälv där min pappa bor kvar känner jag faktiskt mindre för, jag känner mig inte hemma i Kungälv längre så för min del får de göra vad de vill där.

  8. rolf ohlson Says:

    Uddevalla city har förändrats till det sämre tycker jag. När jag, efter dryga femtio års boende på andra orter i Sverige, återvänt till hemstaden blir jag nedstämd. I och för sig försöker kommunen nu att bättra på utseendet av citykärnan men det är ingen lätt uppgift. Positivt, än så länge, är i alla fall belysningen längs ån och strandpromenaden och dess belysning ända till Lindesnäs. Bra gjort!
    Ev.bebyggelse vid Skeppsviken blir lika fel som satsningen på den sk stadsmotorvägen på sin tid.
    Har framtidstro och trivs här trots förändringarna.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jag var så inställd på att mitt barndomshem skulle rivas för länge sedan, så nu känns det nästan konstigt att det står kvar. Smög in och kollade på bakgården så sent som härom året.

    Rolf: men jag tycker ändå det gjorts en del positiva ryck på senare år. Bra t ex att det byggts mer centrala bostäder. Södra Bohusgården blev ju väldigt fint, det är lite långt från kollektivtrafik och annan service bara. Det jag tyckte kändes lite skumt när jag skulle gå längs hamnen och ut till Strandpromenaden var att man hamnade i ett slags ingemansland en bit innan strandpromenaden börjar. Om det är där man tänkt bygga så tycker inte jag det verkar så dumt, men hag har inte helkoll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: