Undantaget som bekräftar julregeln

Låt oss nu först vara överens om det gamla vanliga, att alla har sina egna uppfattningar om hur det ska vara med julen. Och att alla uppfattningar respekteras så länge ingen håller på och pekpinnar.

Sen ska jag avslöja att jag har svårt med julsångerna i år. Måste ha haft det förra året också för min tre timmar långa spellista på datorn innehåller inget traditonellt alls. Ingen enda av de svenska julskivorna.

I år är det snäppet värre. Kommer mig inte för att spela någonting. Utom förförra årets version av svensk Folkjul. Den som jag var lite besviken på för att den var för mycket instrumental. Hade velat ha mer Sofia Karlsson och Emma Härdelin. Jo, jag lyssnar på Conor Oberst, Bob Dylan och Chieftains iår också. Men sen är det nog.

Kanske var det dumt att köpa alla de där julskivorna. De slet liksom ut julmusiken för mig.

Jag som faktiskt gick på Peter Jöbacks julkonsert på Cirkus 2003. Det är sånt som mina barn har på sin lista över märkliga saker deras mamma har gjort. Högt upp.

Hade vagt tänkt gå till Skärholmens kyrka i morgon kväll. Men det behövs biljett ävenom det är gratis och jag har inte lyckats passera när det varit öppet. Det skulle väl å andra sidan vara en fin symbolik att bli stoppad vid själva kyrkporten.

Ingen glögg, det blir nog ingen i år, gillar ju egentligen mest lukten. Och ingen julmust, inte av princip utan för barnbrist. Men den kommer.

Jag har lagt på en blå julremsa. Det är en sensation. Jag sydde den nämligen när jag var ungefär åtta. Måste ha varit så tidigt för jag lärde mig alla stygn själv efter instruktionerna på mönstret. Stjälk-, kedje-, platt- och läggsömmar. Det är nog enda gången jag sytt något läggsömsliknande. Så småningom blev den färdig. Men har legat ofållad i alla år. I höstas körde jag den på 60 grader i maskin som man ska göra med alla sina kulörta broderier, annars är risk att de fäller färg. Och så fållade jag den! Snabbt och slarvigt. Den ser lite barnsligt sydd ut och är på gränsen till vad jag vill ha framme. men bestämde mig för att det är lite rart. Det är alltså ett ganska stort arbete, 125 cm lång.

Det är en annan sak jag inte vill ha. Hemmapysslade saker som ser för hemmapysslade ut. Evis ansåg att min adventsstake är pyssel. Nähä! Det är en färdigköpt adventslåda i mässing, med mossa och några svampar och småkottar. Att knôka lite mossa är inte att pyssla, på sin höjd att dekorera.

Kan inte bestämma mig för vilket pyssel som är värst. Sånt som barn tvingats göra och släpa hem från dagis, sånt som mormödrar gjort själva eller köpt på pysselföreningens julmarknad eller Panduro. Det senare är i en del fall iofs mest dekorativt men också mest traumatiskt eftersom jag tvingats göra det själv. Barnen är ju barnen. Så pysselföreningsprylarna är nog värst. Hoppas verkligen ingen frågar efter grötfaten i år. Pysslade av blomkrukor och gipsat ris. De ligger i fullådan.

Julpynt i det här huset, det ska antingen vara glittrande, glänsande kitschigt och färdigköpt, eller så väldesignat professionellt hantverk. Det förra överväger starkt.

Sen får andra göra och tycka hur de vill, som sagt. Bara jag slipper slå ihop händerna av beundran.

När jag ändå är igång och bryter mot julregeln kan jag berätta att jag håller undan hyacinterna. En vecka till!  Tazzettlökarna fick tillbringa frostnatten inomhus men är ute igen. Håller undan dem också.

Nu jäklar får det vara nog med regelbrott.

Annonser

12 svar to “Undantaget som bekräftar julregeln”

  1. Ullah Says:

    Om du någon gång skulle få lust att lägga ut en bild någonstans på den blå remsan så är det välkommet. Jag hade tänkt ta fram julgranen idag, men är för trött efter mitt besök i den proppfyllda Nordstan. Har nog nästan aldrig varit med om så mycket folk där. Det var förmodligen kombinationen av lördag, julshopping och jättedåligt väder som gjorde att så många samlats där. Och så var det ett framträdande av, tyckte jag mig uppfatta, en flicka som heter Moa (?) som tydligen varit ganska framgångsrik i Idol men, om jag tolkat löpsedlarna rätt, nu blivit utröstad. Framför scenen var det hur mycket folk som helst.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jäpp, hon kom trea, alltså inte med till finalen. En lite ovanlig röst och ingen idoltyp, vad nu det är.

    Kan gott föreställa mig Nordstan. Brrr. Det blir aldrig samma här. Finns för många ställen.

    Ska se vad jag kan göra åt den blå remsan.

  3. cruella Says:

    Just hemkommen från tre timmars julmarknad där jag köpte en toscakaka och en mistel samt fikade hela två gånger. Kaffedarrig och sockerhög alltså. Samt hungrig.

    Julsångerna i vårt hem är gamla Bing Crosby- och Sinatraskivor som låter som om någon spelat av dem direkt från en gammal film som redan hade kass ljudkvalitet. Autentiskt!

  4. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; jag har väl berättat att jag bodde vid Stortorget i flera år? På jultutornas tid. För evigt botad från all julmarknadslust. En gång tvingades vi med min mamma på en pysselföreningsmarknad. Mellan gallskrek för att hon inte vann på lotteri och för att det inte var saker hon ville ha i paketet hon fick som tröst för att hon gallskrek.

    Emmy Lou Harris testar jag nu. Beach Boys får bida sin tid. Liksom Göteborgs Domkyrkas Gosskör.

  5. Lisbeth Says:

    Tack och lov för det fria valet av julfirande. När jag växte upp så var jul. I alla stugorna var högtiden stöpt i samma form om än anordnad utifrån olika medel i börsen. Jag har alltid pysslat med barnen men mest för att jag tycker det är ett mysigt sätt att få dom att sitta still. Tv spelen och dvd filmen är en hård nöt att knäcka.
    Själv har jag gömt otaligt mycket hemmagjorda juldekorationer. Där är vi av samma mening. Ibland får jag samvetskval men då behåller jag en så känns det bättre. Årets under är mina adventslådor som jag snickrat ihop. Hade sett liknande för 250:- och aldrig att jag skulle betala det. Jag är mäkta stolt över dom mycket mer än dukarna jag sytt. Dom ligger förresten i slänga lådan och där blir dom kvar. Ska erkänna att jag har aldrig varit så nöjd med mitt ”pyntande” som i år. Mininalt med rött och massor av silver glitter

  6. Noemi Says:

    Vi bor ju fortfarande i ett bygge så det är svårt att få till julstämning. Jag har adventsljusstakar och julstjärnor. Hyacinter kan vi inte ha pga allergi för S. Och så barngjorda dekorationer men inte i mängder, jag delar din åskit där om hemmagjorda…men klart barnen är glada och jag vill inte förstöra.

    Annars gillar jag just adventsljusstakar och blommor som juldekorationer…inget överflöd…men just nu är det ändå för lite, men vi har ju inga gardiner ens fortfarande…

    Inte lyssnat på julsånger än i alla fall:-)!

  7. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; problemet med barnpysslandet var bara att det som de tyckte var fint, t ex en del lockande Panduropyssel, var alldeles för svårt och tålamodskrävande för dem att göra annat än små inryck i. Så där satt jag som inte alls ville med merparten. Det mer krafsiga pysslet hade de nog av på dagis.

    Det enda pyssel jag ägnat mig åt med någon gnutta entusiasm är julkort. Klippte och klistrade kort med foton på barnen. Men det var verkligen inget de deltog i.

    Jag har sytt väldigt få juldukar. Egentligen bara en och den tycker jag är fin. Har ett par gånger köpt fina julbonadsbroderier. Som tur är har det funnits andra som kunnat ta över och sy färdigt. Äldsta dotter var under några år en hejare på korsstygn. Modern har också försett oss med mängder av jultavlor och bonader i korsstygn. Har skänkt bort till diverse basarer men det finns kvar. Puh.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Noemi; snart dags för Arge Snickaren att gripa in!? Det måste vara tre jular sedan vi hälsade på er och det såg ut att vara ett hopp om väg ut ur bygget.

    Här ska det bli spännande att se om flickorna ställer till med julsjungande. Man kan aldrig veta. De hade förr om åren hela föreställningar.

  9. Ullah Says:

    Har aldrig sytt juldukar men har i alla fall en ganska fin duk som jag fick på min förrra arbetsplats. Det mesta barnpyssel är undangömt men något litet kanske åker fram fortfarande, fast jag tror inte att de bryr sig om det. 18-åringen har deklarerat att han tycker julpynt (inklusive gran) är fånigt, men jag vet inte om det är sant. Hur som helst bryr ingen annan sig om det. Jag är så nöjd med elljusstakarnas ljus i fönstret, det är verkligen hemtrevligt. Kom just på att jag brukar göra en fruktkaka, det får bli endera dagen men måste skaffa lite ingredienser först.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; för antal år sedan, ganska många nu, så hade jag kroknat lite med pyntandet. Trodde ingen brydde sig. Måste ha varit dagen innan första advent när plötsligt Äldsta undrade vad det kom sig att vi inte hade några stakar uppe ännu. Och hur var det egentligen med hyacinterna? Det hade jag precis skaffat en så jag minns hur hon försvann in i sitt rum med den och en framrafsad elstake. Och sen nästa dag var allt som vanligt till första advent.

    De skulle bli mycket förbluffade om de kom indrattande här en efter en i julveckan och finna det opyntat!

  11. Lotten Says:

    Jag är ju pysselholic så sen jag var 10 har jag överöst släkten med hemgjorda julklappar och pyssel en masse. Sen barnen föddes (eller sen den äldsta var 1,5…) har jag gått genom barnen förstås. I år får vi se om vi tagit oss vatten över huvudet med det som 11-åringen föreslog att vi ska göra…
    Estetiskt så skulle jag på det hela vilja ha en helt annan stil i hemmet, men känslorna överväger så de få prydnadssaker vi har är antingen hemgjort eller innehåller gemensamma minnen. Och till jul så belamras vi av hemmagjort pyssel. Men till mitt försvar så får jag säga att jag aldrig skulle förvänta mig att en gäst skulle o:a och klappa händerna över det hemgjorda pysslet:-)
    Hyacinterna går bort för jag mår pyton av lukten…

  12. Annaa Mattsson Says:

    Lotten; jag har avhållit mig att ge bort tazzetter iår eftersom jag vet att de flesta har ännu svårare för dem än för hyacinter. Åh, om två veckor kommer vi att drunkna i båda dofterna här…

    Min pysselperiod inföll när jag var runt 8-9. Fast jag inte varken påhittig eller konstnärlig. Men ville så gärna. Det klingade av sen, jag fick väl utloppet för tillverkandet i stickning och sömnad. Jag har ju varit oerhört rigid med barnen. Inte en teckning på väggen! VErkar inte som om det har inverkat hämmande. Enkonstnärliga dottern hamnade på konstskola utan att fått pryda hemmet. Nu hänger två av hennes alster på väggarna här, det skulle kunnat vara tapetserat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: