Om maten och galenskapen

Har inte alls tid.

Men det har malt omkring en liten historia i huvudet. Sista morgonen i Derry. Litet hostel där man själv fixade med frukosten. Tog sånt där färdigskivat brittiskt bröd ur påsar, två sorter, vitt och mörkare. Mitt ressällskap upptäckte plötsligt en mögelfläck på sin skiva. Nej, brödet var inte gammalt, men plast och fukt kan spela spratt. Släng, sa jag. Mögelsporer är skumma typer. Kan tränga långt. Som om man ska behöva säga det till en biolog. ”Men tänk om jag är förgiftad av den skivan jag åt!” Ja tänk. Sen föreslog jag att han skulle ta vitt bröd i stället. Det fanns ingen i närheten att begära fram nytt bröd av. Off season, personalen i andra huset.

-Men jag äter inte vitt bröd!

Sade sällskapet med en min som tydligt uttryckte att fräscht vitt bröd är minst lika farligt som brunt med mögel. Om inte värre.

Men slipp då!

Tur det var sista dagen. Så ämnet slapp älta upp sig själv igen och igen.

Häromdagen tog Åsa Erlandsson upp liknande tema i en krönika. Inte om mögel men om den plötsligt farliga maten.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article14021132.ab

Det handlar visserligen framförallt om det galna att använda vuxendieter som daglig kost åt småbarn. Men handlar också om hur plötsligt vanliga födoämnen som mänskligheter livnärt sig på i århundraden betraktas som rena giftet. Potatis, spannmålsprodukter, you name it.

Lustigt att kött plötsligt är rena hälsokosten. Kött är mycket viktigt för mitt ressällskaps diet. Han är som sagt biolog och har en framträdande roll i svenskt miljöarbete. Har som aktivist varit med om att skriva viktiga rapporter om nödvändigheten av att minska köttkonsumtionen i världen.

Men när man hamnar i dietträsket verkar vettet rinna ut med köttsafterna ur kroppen.

Värst är det naturligtvis med självutnämnda gurus. Särskilt om de får veckotidningsspalter att härja i. I senaste numret av senaste billighetsprenumerationsmagasinet frågar en läsare vad hon ska äta för att underlätta besvären av sin IBS. (Det som förut kallade colon irritabele. Irriterad tarm. Kan ta sig olika uttryck. Är inte farligt men kan vara både irriterande och socialt handikappande. Fråga mig, jag vet.)

Jo, får hon uppmanande till svar: Uteslut allt som innehåller gluten och laktos!

Vad falls?!?!? Det torde finnas en rätt så total konsensus mellan läkare och patienter att det inte finns några generella kostråd att ge till IBS-drabbade. Olika människor drabbas olika, tål olika födoämnen olika bra eller dåligt. Det är till och med så fiffigt att man inte behöver få varken kolik, förstoppning, ränneskita eller asgaser varje gång man äter visst födoämne. Det kan till och med ändra sig med tidens gång. Det är ett av problemen med IBS.

Läkare brukar tvärtom avråda från att på eget bevåg helt utesluta stora födoämnesgrupper, för att inte riskera bristsjukdomar. Och att plocka bort både gluten och laktos, det är stort.

Dessutom; den som har riktigt besvärliga magproblem brukar genomgå både gluten- och laktostester  innan diagnosen IBS fastställs. Glutenintolerans är ju sig ett betydligt större problem än en måttlig IBS.

Funderade på att maila till tidningen och påtala galenskapen. Men kostgurus är farliga personer. Hon skulle bara svara att i hennes värld så är det bäst för IBS-patienter att undvika gluten och laktos men äta massor av fisk och skaldjur. Ha ha ha, jag ska berätta vad min IBS säger när jag äter makrill, särskilt rökt. Nej, det ska jag inte.

Sen ska jag kanske flika in en liten vädjan om viss förståelse för IBS-drabbade. De är inte allmänt ohyfsade och hänsynslösa. Däremot är deras tarmar det.

Annonser

11 svar to “Om maten och galenskapen”

  1. cruella Says:

    Konstaterar att nästan alla tanter i personalrestaurangens matkö avböjer den kolhydrat som för dagen serveras, må det vara potatis, pasta, ris eller nudlar i någon form. Otroligt vilket genomslag det har fått.

    Jag har i och för sig märkt att en rejäl portion potatismos med skirat smör försänker mig i ett vegeterande koma i ett par timmar. Kanske inte listigt att äta det till lunch då. Men det är ju så gott. För att inte tala om torsdagens pannkakor med sylt, äppelmos och grädde.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; potatis är tungt, men för mig är det värst i kombination med kött, särskilt till lunch.

    Grejen med potatismos är ju att det lätt blir så jäkla mycket mer potatis än om den bara är kokt.

  3. Ullah Says:

    Jag klarar inte av dieter, får nöja mig med att hoppas att jag inte äter för mycket. Svårt. Men jag har slutat med socker i kaffet.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; för de flesta av oss torde det räcka. Det är när man manipulerar med barnens mat det blir riktigt galet.

  5. Lotta K Says:

    Alltså det bruna brödet var kanske sånt där som har samma konsistens som vitt fast färgat med melass el bara färgmedel? Och så kanske vad min mamma kallar ”logsop” (vad man sopar ihop på logen) ovanpå? Då kan man ju lika gärna äta vitt, tycker jag. Skillnaden måste vara försumbar.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; du har naturligtvis en stor poäng där. Fast utan logsop. Vi pratar om enkelt fyrkantigt brittiskt beige bröd i plastpåse! Jag föredrar just i det fallet det vita. Eftersom det smakar kort och gott vitt bröd.

  7. Lisbeth Says:

    I hennes värld. Det är ett uttryck som skulle kunna användas på alla olika förslag på vad som är nyttigt eller inte.Vi har ju i våra trakter doktor Annika Dahlberg som rivit upp himmel jord. Någonstans på vägen har jag gett upp. Jag äter det jag gillar med lite fett.
    Vet inte om det är så bedrövligt med dotters camperande här. Vi sover ner i gästrummet men annars får hon så lov att ha mig springande i hemmet utan större hänsyn. Aldrig att jag skulle släppa in ungarna på bekostnad av mig. Tilläggas ska att det är både roligt och mysigt med dom här bara det inte blir för länge.
    De självklara i att titta hem det har jag inte ens tänkt på men när du säger det så tar jag mig en funderare. Facebook: ja det är ju där det står ibland har man fått reda på det före men inte alltid

  8. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; ha ha, jag valde avsiktligt uttrycket. Kul att du var med på galoppen där!

    Jag har precis gjort ett inlägg om det där med föräldrar och barn, utifrån mina egna erfarenheter och upplevelser. Och tankar om framtiden.

  9. Monika Says:

    Här kör vi med HCHF! Maken är smal och jag är klädsamt kurvig, för övrigt mår vi båda utmärkt.

  10. Monika Says:

    Vår föreläsare i grundläggande nutrition (jag går sjuksköterskeprogrammet) förklarade lågkolhydratsdieternas popularitet med ”Man kan bli smal utan att röra på sig.” Folk kan prata hur mycket de vill om att deras diet botar cancer och håller utomjordingarna borta; de flesta skulle aldrig lägga om kosten om de inte hoppades bli smalare.

  11. Annaa Mattsson Says:

    Monika; det stämmer säkert som du säger att ”bli smalare” är drivkraften för de allra flesta. Och i konsekvens med det kommer då att föräldrar sätter sina barn på dieter i förebyggande syfte för att ”inte bli tjocka”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: