Om allas rätt till högsta betyg

Tänker mig att min mamma, för att inte tala om min pappa, skulle ha suttit i en föräldrarmötesaula. Och upprört indignerat brett ut sig om hur otroligt svårt det var för mig att uppnå A i matematik eller tyska.

-Hon skulle behöva plugga fem timmar om dagen!

Nej, det skulle förstås inte ha hänt.

Men om hon nu kommit på en sådan vansinnig idé, så skulle hon ha blivit överröstad av alla stönande och skrapande med stolar från resten av föräldrarna. Herre gud så dumt, det visste väl alla att de högsta betygen gick till dem som hade hôvve och dessutom ansträngde sig hårdast, de bästa plugghästarna. För ett ytterst litet fåtal räckte bara hôvve.(Uddevalladialekt för huvud om någon undrar.) Vi andra fick betyg efter just hôvve och ansträngning. Och lärarens tycke och smak.

Men så är det inte idag. När nytt betygssystem, som så många frågat efter, införs, så sitter indignerade föräldrar i TV-s debattstudior och Upprörs. Över orättvisorna. De som läser med de gamla betygen har ju så mycket lättare att få höga betyg! Ja, men det var väl därför det nya systemet införs? För att kunna sprida betygen, stoppa betygsinflationen. Och det kommer att bli så SVÅRT för deras stackars barn att få A. ”De kommer att behöva plugga fem timmar om dagen!” Och?

På Katarina Janouch och andra låter det som den största självklarhet att deras barn ska ha just A i alla ämnen. Annars är det orättvist och synd och skam.

Ja men målstyrning med kriterier och hela baletten måste väl innebära just det, att alla som vill ska kunna få A? Det är väl bara att åstadkomma rätt textmassor i inlämningsuppgifterna, skriva rätt på alla prov, göra rediga muntliga framställningar?.

I så fall hade alla i den gamla pluggskolan med det gamla C – A-systemet lika stor rätt. Det var ju bara att plugga. Smälla i sig allt, skriva full pott på alla prov, åstadkomma briljanta uppsatser. Ja men…?

Nähä. Kriterierna var inte utskrivna på papperet, men jag är tveksam till om godtycket var mindre. Under mina mina barns skolår har jag nog stött på betydligt större godtycke än i min gamla realskola med de gamla A – C-betygen. De där betygskontrollerna som gjorts kring nationella prov och annat visar ju också på stort godtycke.

Jag tycker det är patetiskt att lyssna på Janouch och andra. Det stora problemet i skolan är antalet elever som går ut först nian och sedan gymnasiet utan godkända betyg i alla ämnen. Och, om man ska tro vissa mätningar, att svenska elever generellt halkar efter i kunskaper. Men de gnäller över ”orättvisorna” kring de högsta betygen, under en kort övergångsperiod.

Ett stort problem idag är också alla stressade elever. Särskilt flickor som dignar under kravet att vara bäst. Psykiska problem, magont, huvudvärk, ätstörningar. Coachade av egoboostade föräldrar som inte verkar ha reflekterat över något annat än att deras barns strålande förmågor ska betygsättas med A. Det är ju bara att sätta upp rätt mål och  stärka sin självkänsla så är allt möjligt.

Det där med hôvve och förmåga verkar ha bleknat bort.

Annonser

20 svar to “Om allas rätt till högsta betyg”

  1. Malou Says:

    Jag måste erkänna att jag inte alls har följt med på vad som händer i Sverige. Och jag är väldigt glad åt att jag har vuxna barn!
    Här går betygsskalan från 1 till 6. I tillägg till detta kommer betyg på muntliga och skriftliga prov – här har dom muntlig examen, ”munta”, redan i 10 klass på högstadiet, och detsamma på gymnasiet.
    Ja, det är klart att dom pluggar. En del. Och en del ger fasen i alltihop. Och jag vet verkligen inte om jag tycker att det är så väldigt synd om dom!

  2. Annaa Mattsson Says:

    Malou; här införs ny en 6-gradig skala. Några hamnar alltid i skarven. Från elevföreningarna kritiseras att två av stegen är kriterilösa. Det bryr sig föräldrarna tydligen mindre om, de har ju själva gått i skolan under en tid då det inte fanns nedskrivna kriterier. Nej, det föräldrar skriker om är att det ska bli svårare att få A än nuvarande MVG. ”Nu kanske inte mitt barn kan komma in på läkarlinjen!” Det är ju i så fall ett öde han delar med väldigt många fler.

  3. cruella Says:

    Jag hör vad de säger, som man säger, men har lite svårt att uppröras. Kanske jag borde? Jag har en son som söker till gymnasiet med det gamla systemet nu och en dotter som får sina första betyg i det nya. Ska jag vara arg alltså?

  4. frktjatlund Says:

    Oj, vad man rasade mot de relativa betygen på min tid. Själv tyckte jag att de var bra, så länge man hade central prov som fastställde klassens nivå i jämförelse med riket i övrigt.

  5. Lisbeth Says:

    Det handlar om acceptans i slutänden och då menar jag föräldrarnas. Som lärare blir man så plutt över att en yrkeskår totalt idiot förklaras. I en lärares jobb ingår betygsättning. Tänk om polisen jobb skulle ifråga sättas på samma vis. I varje enskilt ärende skull de granskas om det var rätt eller fel att plocka in personen. samhället bygger på att vi litar på yrkeskompetens. Fanns inte den blev det väl anarki. men visst har jag varit med om att bli ifråga satt. Det var inga problem för mig för jag visste vad jag gjorde. Sen finns det rötägg i alla kategorier och dom slipper vi aldrig

  6. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; jag tror du tillhör dem som ska uppröras.

    Tjatis; och sedan var det samma sak när de försvann och bokstavsbetygen infördes. Ett par förlorade årgångar. Minst.

    Lisbeth; själv tycker jag det låter ganska bra att det finns två kriterielösa mellanbetyg. Som ger lärare möjligheter till egna bedömningar, som de ju ändå gör.

    Lärare kan nog ha svårt att sätta sig in i hur orättvisa betyg sätter sig som minnen för livet. Det är dem vi minns, inte alla de som vi tyckt varit ok, eller de som har varit ett snäpp för höga.

  7. Karin S Says:

    Jag tycker att det är helt sjukt med den här inflationen. Att folk ska behöva lottas in på efterfrågade utbildningar i den omfattning som nu sker.
    När jag sökte till universitet och högskola kom man in på det mesta med typ 4,8 eller 4,9, det vill säga en liten marginal fanns kvar.
    Min pappa som var gymnasielärare sa dessutom att det var helt ”omänskligt” att gå ut med 5,0.
    Så tror jag att det måste vara för att betygen ska fungera någorlunda. Helt perfekt blir det ju aldrig.

    I och för sig blir det nog ett par årgångar som kommer i kläm… tja, vad ska man göra?

  8. Lisbeth Says:

    Jo då Anna det kan jag. Men det jag kan bli irriterad över det är att man säger att lärare sätter orättvisa betyg. Ska en hel yrkeskår svärtas ner och anses vara icke kompetenta för att det i vissa fall sätts orättvisa betyg. jag kan till 100% lova att den största procentandelen har betyg som är rättvisa. jag anser fortfarande även att det finns lärare som är direkt olämpliga för jobbet tex med att ge betyg som kan förstöra en persons framtid. Med dagens mätningar på riksnivå + tillägg av eget material borde alla kunna se sitt resultat i ett tidigt skede. De individuella studieplanera ska visa just det och i tid så att alla får chans att nå så långt förmågan räcker
    Nu fick du i gång mig
    Frös av skitvädret vi har men nu känner jag mig varm

  9. Annaa Mattsson Says:

    Det är nästan omöjligt att kommentera i min egen blogg. Texten försvinner och går inte att kopiera!

  10. Annaa Mattsson Says:

    Försöker igen. Har fem gånger försökt säga det här:

    Karin; din pappa hade nog en del rätt! Minns allt det där fåtalet 5,0-elever som lite udda typer. Det som har hänt med betygsinflationen är att man upp i toppen har fått de där typiska 4,3-tjejerna som gjorde allting rätt men inte nådde ända fram för att de helt enkelt inte var smarta nog. Med fasta kriterier som beskriver exakt vad man ska göra och kunna och där kvantitet är viktigt i alla inlämningsduppgifter så har de premierats.

  11. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; nu var ju inte mitt inlägg tänkt som ett generalangrepp på orättvisa lärare, utan som en kommentar om föräldrar som ojar sig över ett nytt betygssystem som inte ännu är prövat.

    Ett fullständigt objektivt betygssystem finns inte. Även kriterier tolkas olika, jag har sett vansinniga exempel under mina barns skolgång, har skrivit om en del av dem under årens lopp. De där kontrollerna av de nationella proven som uppmärksammats under hösten talar ju sitt tydliga språk.

    Jag skulle önska mig en skola med betydligt mindre ståhej kring betygen. Mellandottern här har aldrig presterat så bra och haft så hög närvaro som under året på den betygsbefriade folkhögskolan.

  12. Lotta K Says:

    Jag tänkte säga något om hur jag sätter 12-gradiga betyg i en miljö där det tredje uppifrån (B+) ses som ett nederlag av väldigt många. Men så inser jag ju att det inte går att jämföra det svenska skolsystemet med det amerikanska. En viktig anledning till att vissa svenska ungdomar inte kommer in på läkarlinjen är väl att staten reglerar hur många läkare som skall utbildas…

    En annan skillnad är att jag förutom att sätta betyg också skriver personliga rekommendationsbrev till de studenter som ber om dem. Efter en fyraårig universitetsutbildning väljer vissa att läsa medicin, juridik, en masters, forskarutbildning, osv. Då söker de med betyg, prov, essäer, och rekommendationsbrev. Så i slutändan betyder inte betygen lika mycket. (Det är samma system när de söker från highschool till universitet.)

  13. Karin S Says:

    Lotta K,
    Vad gäller de blivande läkarna är förstås antalet platser en del. Men, som sagt, då jag gick ut gymnasiet kom alla som hade 5,0 in på läkarlinjen, och några med 4,9.
    Med andra ord, det där gänget som Annaa nämner som 4,3-tjejerna, som alltså inte är lika skärpta, premieras där idag. Och på alla andra ställen.
    (Det borde vara fel även ur en samhällsekonomisk synvinkel.)
    Fö så är det ju läkarna själva som faktiskt utövar stark lobbying, och alltid har gjort så, för att behålla det lilla antalet utbildningsplatser. För att hålla löner och villkor på topp.
    På sikt förmodar jag att läkarna, liksom andra högutbildade akademiker anställda i offentligheten, kommer att få urholkade löner med den utbildningsboom av läkare som nu redan är på g inom det utökade EU.
    Men det kommer förstås att ta sin tid.

  14. Karin S Says:

    Kom att tänka på en till grej här. I Frankrike, där jag bor sen tjugo år, så är man mycket mer inställd på att bara man jobbar så får man höga betyg. Alla kan, om de bara lägger manken till, typ.
    I och för sig så finns det ju ett direkt samband mellan arbetsinsats och resultat, så långt är jag med, och så långt är den här inställningen på sätt och vis rättvisare. MEN, när det kommer till det där som kallas briljans (hövve), så har många svårt att medge att det skulle existera, eller ha betydelse. Eller så här: man får säga att någon är briljant, men man får aldrig säga att någon är dum i huvudet. (Vilket ju trots allt förekommer.)

    Däremot förekommer det inte att någon tar sin bac (motsvarande studentexamen) med 20 av 20. Det är fortfarande omänskligt. Dock finns även här en rejäl betygsinflation, vilket, precis som i Sverige delvis har att göra med att majoriteten ska igenom gymnasiet. Då måste man ju sänka kraven.

    När mina föräldrar tog studenten (födda -35) så tror jag att det var ca 5% av ungdomarna som gjorde det, per årskull. Man kom in på alla utbildningar sen. Hyggliga betyg från reallinjen räckte för t ex läkarlinjen, sållningen gjordes alltså tidigare, vid inträdet till gymnasiet, eller för resten, redan realskolan var väl porten. (Jag säger inte att det var rättvist eller bra, jag gör en historik, typ.)
    När jag gick ut gymnasiet -83 tror jag att det var ungefär en tredjedel av ungdomarna som gick ut en treårig teoretisk linje. Och nu är ambitionen alla, med stort bortfall, vet inte hur många som lyckas. 80%?

    Att sållningen skedde för tidigt i min mammas generation är nog alla överens om. Men att lotten ska avgöra vilka som gör vad på högskola och universitet är antagligen lika illa.
    Återigen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv likaväl som för individen.

  15. Ullah Says:

    Karin S, du skrev det jag tänkte utan att orka formulera mig. Misstänker att vi är lika gamla, för jag gick också ut gymnasiet -83. Att så många skall genom gymnasiet märks verkligen av för oss som jobbar på universitetet. Studenter kan komma till oss med MVG i ett språk och ändå ha enorma kunskapsluckor. Svårt för universitetet att tackla detta.

  16. Bloggblad Says:

    Jag har förstått att stressen inför prov börjar redan i 10-årsåldern. Lärarna fasar för de nationella proven och även skriftliga läxförhör, för barnen blir så stressade. Jag har inget minne alls av att det var så när jag gick i skolan under forntiden.

    När jag läste på universitetet var vi många som skrev vid första provtillfället för att ”kolla svårighetsgraden” och bara se vad vi behövde läsa på till nästa gång…

    Jag har inte heller något minne av att mina föräldrar sa nåt särskilt angående de ämnen där jag hade dåliga eller medelmåttiga betyg. Inte heller hoppade de högt över de få bra betyg jag hade.

    Mina reflektioner när jag går runt i olika klasser och hämtar elever är att föräldrarna skulle satsa lite mer på allmän fostran, så skulle deras ätteläggar ha lättare för att tillgodogöra sig det som bjuds.

  17. Annaa Mattsson Says:

    Roligt att se hur diskussionen flyter på här!

    Lotta; intressant att höra om ett totalt annorlunda system. Jag tror att Äldsta hade med rekommendationsbrev i ansökan till irländska college.

    Karin har redan kommenterat om läkarutbildningarna. Nu läser fler och fler svenskar studenter i andra länder, framförallt i östra Europa. Intressant att se vad det kommer att innebära.

  18. Annaa Mattsson Says:

    Min dator och wordpress vägrar låta mig skriva längre kommentarer så jag får ta det bit för bit:

    Karin; din historieskrivning stämmer säkert. Intressant att inställningen att alla ska kunna nå de högsta betygen finns även i Frankrike, men att betygsinflationen inte är lika stark.

    Ingen har reagerat på att jag just nämnt flickor. Men jag tror faktiskt det är just ”duktiga flickor” som premieras av det nya betygssystemet vi nu håller på att lägga bakom oss. Jag brukar irritera mina barn med att kalla det att ha knäckt koden till de bra resultaten. Men det handlar mycket om det. Idag skulle inte min gamla kompis Janne haft mycket att hämta bland de högre betygen. Han knäckte koden på sitt speciella sätt. Minns hur han läste på nästa kapitel i filosofiboken och vid genomgången inför kommande läxan ställde han begåvade frågor till lärare, ”Är det inte så att…?” och så höll han små anförande om just det som stod i nästa kapitel. På så vis slapp han förstås läxförhören, han hade ju redan briljerat. Men Janne skulle aldrig haft tid att skriva de där oändliga inlämningsuppgifterna som krävs idag och säkert fått nöja sig med ett G.

    Ullah; jag har mött de där studenterna sedan, som lärare ute i mina barns klasser. Mest minns vi den nyutexaminerade engelskafröken i högstadiet. Hon kunde säkert rabbla både glosor och grammatik för den nivå hon undervisade. Men det saknades liksom ett levande intellekt. Hon bottnade liksom inte i någon bildning. Och svenskaläraren i samma barns gymnasieklass, henne slapp jag som tur var träffa. Det räckte nog med att hon stötte ihop med en i vår familj.

  19. Annaa Mattsson Says:

    Bloggblad; Nej, våra föräldrar hade en annan inställning. Men de hade inte gått några kurser i självförverkligande, hade inte Mia Törnblom på sängbordet.

  20. Karin S Says:

    Instämmer med det där om duktiga flickor, något som ju all statistik visar också. Det är visst bara på de tekniska högskolorna (och inte på alla linjer där) som killarna fortfarande är i majoritet. I övrigt är de i minoritet. Överallt.
    Dock inte på högre nivåer (forskning och professurer). Än.

    En del säger ju att det är mer än själva betygssystemet, typ hela samhällsutvecklingen som skulle ha ”feminiserats”. Jag vet inte hur långt man kan dra det hela, men det finns säkert många orsaker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: