Kungen, locket, skrattet och musiken

Vad gamla dom blir.

Allihop. Horace till exempel. Börjar bli riktigt plufsig.

Och jag tycker reportrarna var skandalöst dåliga. Särskilt herrarna. De verkade t ex ha svårt att hänga med i talen. Pinsamt. De måste väl ha fått dem utskrivna? Och nog måste väl sunda förnuftet ha sagt dem när de såg Steven Chu, USA:s energiminister,  att han inte kan ha fått Nobelpriset för 40 år sedan? Visst, absolut kan vara svårt att höra skillnad på fourteen och forty, men som sagt, det behövs bara lite sunt förnuft för att inte satsa just på forty.

Jag jobbade ihop med en av dem för många år sedan. När han var ung och grön. Han hade en mycket vacker röst och ett inställsamt sätt. Say no more.

Jag brukar prata om det intellektuella skrattet. Som t ex en publik som lyssnar till en erkänd författare brukar utbrista i. Något slags ljudligt artikulerade ha ha ha ha, åt även de mest mediokra poänger. Anna Hedenmo visade under Nobelsändningen ikväll en annan variant; det vetenskapliga skrattet, ett ljudligt ho ho ho, åt herrar pristagares lustigheter. Märkligt.

Ändå såg jag bara i pauserna av Så mycket bättre och sedan mellan kollandet av kulörta belysningar. Mitt hem behövde fler. Nu är det faktiskt just så mycket bättre.

Hade ingen talat om för kungen hur han skulle göra med det där lilla locket över förrätten? Han plockade av och på sitt och sedan gjorde folk runt omkring likadant. Men sen kom det en resolut servitris och samlade in locken så det blev ordning och reda.

Vickan hade precis som Horace blivit plufsig i ansiktet. Men det har ju sin förklaring.

Jag såg bara en jag kände skymta förbi. En landshövding. Men det fanns kanske några till.

Så mycket bättre var ju just så mycket bättre om man gillar Mikael Wiehe. Det gör man. Det kändes som en djup nostalgisk våg svepte ur TV:n. Kul att få höra hur det var med Mikael Wiehe och synthen. Instrumentet alltså. Minns en konsert jag var på, med bara honom och en synth. I en liten lokal i Södertälje. Så besviken. Men nu berättade han hur instrumentet innebar en ”frigörelse från Dylan” för honom. Det blev ju bra sen. Intressant det han sa om att hans bästa vänner är döda. Han är född 1946. Jag har ju varit med om samma sak, hur så många av männen i mitt liv dött undan. Födda mellan 1943 och 1950. Vad är det med männen? Kvällens behållning, Timbuktu och Flickan och Kråkan.

Helgens populärmusikaliska behållning; Freddie Wadling och Sofia Karlsson sjungande Where the wild roses grow i På Spåret. Vilket underbart duettpar! Finns det mer?

Annonser

9 svar to “Kungen, locket, skrattet och musiken”

  1. Lotta K Says:

    Å vad roligt det skall bli att se På Spåret nu. Wadling, favorit. Nick Cave, favorit.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; kombinationen var absolut lyckad! Och med Sofia Karlsson också, roligt att höra henne sjunga något annat än svensk folkmusik.

  3. Lisbeth Says:

    Ha ha Anna du är väl för härlig. Jag såg inte sändningarna från nobelfesten. Om du lovar att vara kommentator nästa år ska jag titta

  4. Ullah Says:

    Jaja, men Horace har väl rätt att bli alltmer plufig med åren. Ebba var ju pigg som vanligt. Märkte också det där med 40 år, för oss tv-tittare stod det ju att Chu fått priset 1997 och det verkade ju vettigt. Undrar hur paret Tranströmer gjorde med hans mat, hans fru satt ju bredvid (så brukar det ju vara), matade hon honom och så fanns det en överenskommelse om att inte filma det? Eller gjorde de det? Så noga tittade jag inte, satt ju själv och smällde i mig en massa kyckling som jag brukar på lördagskvällarna.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; det skulle va nåt det!

    Ullah; rätt och rätt. Somliga blir plufsigare än andra. Det var nog så med TT ja, att han diskret matades av hustrun.

  6. cruella Says:

    TT begagnar ju vänstern till pianospel och lyfte själv på locket till förrätten så varför skulle han inte kunna peta i sig vad det nu var?

  7. Ullah Says:

    Vad bra, det kunde han säkert. Har inte så noga följt hans rörelseschema, om jag skall vara ärlig. Men det är väl inte vanligt att man sitter bredvid sin gemål på den där middagen?

  8. Annaa Mattsson Says:

    Cruella och Ullah; kanske var det framförallt pga talförmågan. Han kan så vitt jag förstår inte säga mer än ett fåtal ord.

  9. cruella Says:

    Ja, det var det. Hon är ju hans språkrör och hans hjälpjag i allting, vore nog en alldeles för stor och därtill helt onödig påfrestning att följa etiketten och sitta bredvid en halvdöv kulturministern to boot;-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: