Att i alla fall några blir kvar

Jo, angående Irland så bläddrade jag lite bland en av facebook-vännernas bilder där bortifrån. Ett mödosamt arbete, hon hade lagt in 170 osorterade partybilder. Det var som att ta en barrunda där borta. Folk man kände dök upp eller syntes i bakgrunden. Äldsta t ex. På en helt annan bar än där rundan började. En annan kväll tror jag bestämt också.

En stor del av bilderna var från en avskedsfest som hölls på Murphys, en av de större barerna i stan, lång bardisk, många sittplatser, food served all day. Att döma av bilden på tårtan skulle hon till Australien. Hade väl iofs inte behövts någon bild för att fatta. Det är dit dom åker. Det är lite sorgligt. Med alla som åker. Ungdomsarbetslösheten anses vara runt 30 procent.

För inte så många år sedan sas det om de unga på Irland att de ratade jobben i servicenäringen. Polackerna fick dem i stället. Nu finns de knappt, jobben alltså.

På festen spelade Tom:

Tom var en av dem som knöt ihop mitt gamla Irland med det nya som blev Äldstas. Undrar hur det blivit utan honom. Han var inte Äldstas pojkvän utan kompisens. Som hon träffade första gången de åkte dit, Äldsta och hon. Och sen åkte de tillbaka. Igen och igen. Men det var Äldsta som blev kvar. I stort sett alla frågar det, om det var för en pojkvän hon stannade. Men så enkelt var det ju inte. I alla fall inte från början och i alla fall inte sen.

Tom gav sig också iväg. Till Australien, förstås. Och sen till Sverige. Men sen åkte han hem. Jobbar på Murphys och är lite rockstjärna. Och blir väl pubägare om några år, det finns en i familjen, pub alltså.

Och jag tycker det är skönt att några i alla fall blir kvar.

Fast snurrigt är det, att det är ungefär som när jag kom dit första gången, och alla pratade att om att ge sig av.

Annonser

4 svar to “Att i alla fall några blir kvar”

  1. Lisbeth Says:

    Ja tänk så det har blivit. Tittar jag i dotterns bekantskapskrets så vet man inte månad från månad vilken världsdel de bor i. Visst är det tragiskt med arbetslösheten. För 5 år sedan skulle jag och sambon flytta till England. Han kunde välja och vraka bland jobben. Vi blev kvar här för jag blev sjuk och nu när vi skulle kunna åka iväg finns det inga jobb. Det värsta är att det slår så mycket hårdare där eftersom många fler föräldrar än här inte har möjlighet till att låta ungdomarna bo hemma. Dom får väl fortsätta att göra som många unga flickor gjort. Skaffa barn och leva på bidrag med betald bostad
    Låter hursomhelst som om din dotter har det bra där borta

  2. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth: hon har ju deltidsjobb nu som hon är mån om att behålla. Hur det blir med jobb sedan efter college vet man inte. Det är så vitt jag förstått mer eller mindre anställningsstopp inom vården. Men hon har ändå haft viss tur, dels fått jobb, dels började plugga innan avgifterna var alltför höga, de höjer för varje år nu.

    Kände också några som flyttade till England för 5- 6 år sedan. En av dem var lärare men fick bättre jobb, framförallt mycket bättre betalt, i den bransch han ”fuskat” i som ung, byggbranschen. Efter några goda år jobbar han som lärare igen, i tillfälliga projekt för unga arbetslösa…

  3. Evis Says:

    Snygg kille.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Evis; om vi nu ska vara helt ärliga så lyckades ju Ulrika pricka in ett exemplar inte i den övre kvartiären, eller vad det nu heter, utan i de övre 2-3 procenten. Möjligtvis promillena, men nu ska vi ju inte vara såna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: