Snabbare i jorden

Idag lade regeringen en välkommen proposition. Som bland annat föreslår att tiden mellan dödsfall och begravning från och med maj nästa år inte får överstiga 1 månad.

Jag har redan hört reaktioner. I stil med ”Hur ska man hinna förbereda en begravning på bara en månad?” Jisses. En månad är en mycket frikostlig tid både  jämfört med många andra länders lagar och olika religioners föreskrifter.

Tänker på förra julen då en prominent person i Äldstas lilla stad både dog och begravdes under själva julhelgen. Det satte ju sin prägel förstås, men snabbheten var det ingen som ifrågasatte.  Att begravningen skulle blivit mer personlig om man fått förbereda den i sex veckor eller så skulle uppfattas som en tämligen absurd idé.

Tror jag har skrivit nog om den frågan tidigare. Bra att ändringen kommer nu i alla fall. Förutsätter att det finns riksdagsmajorietet för den. Medborgarna kommer nog rätt snabbt att vänja sig, kanske blir svårare för kyrkan att stuva om i den administrativa byråkratin.

Hon är här nu, Äldsta. Det var lite darrigt en stund igår. När det visade sig att hon inte hade fått någon information om ändrad flygtid från Ryan och förutsatte att planet skulle gå klockan 19:10 ikväll. Det skulle det inte. Det skulle avgå åtta timmar tidigare. Det fanns fortfarande en liten marginal kvar att hinna när hon äntligen nåddes av budskapet. Men det innebar 35 mil oplanerad nattkörning efter jobbet i stället för en vilsam tågresa i dagsljus. Även en antibilperson som jag fick erkänna att ibland är det bra att ha bil.

Alla har anlänt nu. I slutet av veckan blir vi en till. Plus granen. Mellan sover hos en kompis ibland. Det ska ordna sig. Förstås.

Tänker lite på modern. Som tyckte det var en självklarhet att systerfamiljen på fyra personer och en hund skulle komma och sova över i många dagar efter julhelgerna. Fast det bara fanns ett vardagsrumsgolv att sova på. Inget badrum, dass på gården. Och hon snabbt blev irriterad på barnbarnen. Minns när hon sparkade iväg en resväska tvärs över hallgolvet, den enda tomma yta som fanns. Så att prylarna yrde runt. Ska fortsätta minnas det. Vi ska nog hitta plats för väskorna! 

Men det går förstås bara bra för att det bara är vuxna det handlar om. hade varit olidligt för alla med något barn inblandat.

Synd med klimatet vi har. Hade en kompis från ett varmare land. Han brukade berätta hur mysigt det var när släkten kom på besök och man fixade extrabäddar på den öppna verandan och han själv brukade ta kudde, filt och något underlag och lägga sig under ett träd. Här står ju en massa kvadratmeter uteplats med en riktigt bekväm sovplats helt outnyttjad.

De besökande säger att jag nog slår pyntrekord. Och då är ändå inte tomtarna och en del annat framme. Och inte granen då.

Och för framtida tillbakablickar vill jag notera att följande är inhandlat; skinka, en sorts lax, rökt sik, lammfiol, patéer, rökt korv (från Belfast), stilton (från Belfast). Samt en del ingredienser. Pojken kom med fem paket saffran.

De ovanstående 2½ raderna är fullständigt unika. Har aldrig handlat mat så tidigt!

Hyacinterna doftar. Även de skeva tazzetterna börjar sträva uppåt, åtminstone i ena planteringen.

Flickorna har sjungit Rudolph med röda mulen.

Annonser

8 svar to “Snabbare i jorden”

  1. Ullah Says:

    Ja, det låter som en bra idé att korta ner tiden. I mångas ögon (i omvärlden) är det redan en absurt lång tid som passerar mellan död och begravning.

  2. cruella Says:

    Jag tycker det är rent stötande och hemskt att människor ligger döda så länge. Tror inte alls att det är bra för de närmaste heller, även om det är just det de tror i sin iver att ta in, förbereda och fan och hans moster. En vecka räcker tycker jag. Hur ska man se till det för egen del då? Flytta till Norge eller Irland? Jag tänker då inte ligga nedskyld och allt skrumpnare nånstans.

  3. cruella Says:

    Det roliga (fast fel ord) är också parallellen till historier om folk som legat döda länge ”inofficiellt”. Finns väl knappt något som väcker sådan fasa. Men är det under ordnade former går det tydligen bra.

  4. frktjatlund Says:

    I Danmark har man en vecka på sig att begrava. Vi blev tvungna att vänta flera veckor med Treans begravning. Det som gjorde att det hakade upp sig var lokalfrågan. Övrigt fixade vi själva.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; det enda jag kan tycka är att t ex man i de mosaiska församlingarna har så bråttom att man inte hinner nås av budskapet av en väns död förrän hon är i jorden. Å andra sidan tillhörde man väl då inte de allra närmaste som förväntades närvara.

    Cruella; har förstått av folk i branscher som har med död att göra att det finns en otrolig okunnighet om vad som händer med en kropp som det inte längre är liv i. Jo, man förstår råtta och kanariefågel, man förstår t o m fläskkotlett, men man kopplar inte det till människokropp. Förstår man inte det så förstår man inte resten.

    Men det är märkligt att just svenskar anser sig behöva ta in dödsfall så mycket längre än även andra europeer i samma trossamfund.

    Ja, det är en intressant parallell. Och tänker på när Stephen Gately dog för ett par år sedan och det höjdes upprörda röster (i irländsk media) över att han ”tvingades ligga ensam” i ett kylrum på flygplatsen på Mallis över en natt. Rart på något sätt.

    Tjatis; Mannen dog en tidig torsdagskväll, jag lyckades inte ens få en tid hos begravningsentreprenören förrän måndag förmiddag, van vid att det aldrig var bråttom. Hörde några andra som fått vänta över en vecka! ”Begravning inom två veckor” var mitt bud och det gick faktist att ordna. Men då skulle vi ju inte köa för ”rätt” präst förstås. Och inte skriva om bergspredikan. Men kyrkan får nog som sagt se över sina rutiner lite.

  6. eva rosen Says:

    Den där vanan vid lång tid mellan dödsfall och begravning:kan det ha något med ”förr i tiden ” ,kalla vintrar och dåliga vägar att göra ?
    Bara en fundering,vet ej.

  7. Lotten Says:

    I Norge är det sällan mer än en vecka mellan dödsfall och begravning. Det jag kunde känna när det blev så bråttom när pappa dog var att det var så otroligt mycket vi måste hinna med och orka göra på den korta tiden. Ja, du vet ju förstås allting som det är. Boka kyrka, ordna kista, ordna blommor/kransar, kommunicera med begravningsbyrån, ordna annonser (de svenska tidningarna kom annonsen mycket senare i, de hann inte med!), prata med prästen om hur pappa var och hur vi ville ha ceremonin. Och så organisera minnesstunden, vem ska ordna fika, var ska vi vara, vem skulle sköta bildspelet. Ja, jag har säkert glömt hälften. Samtidigt är man i djup sorg och ska orka med vardagen… och jag kunde känna efteråt att en del beslut blev hastbeslut som jag hade velat ha annorlunda. Fast samtidigt är det inte hela världen heller. Det som var mest synd var att hans svenska vänner inte hann eller inte hade råd att resa med så kort varsel.
    Men mer än en månad tycker jag inte är rimligt!

  8. Annaa Mattsson Says:

    Eva; tror knappast det. Tiden har snarare tänjts ut sedan ”förr i tiden”. Och jämför med Norge.

    Lotten; det där med dödsannonser i svenska tidningar är helknäppt. När min far dog 1979 var annonsen innan nästa dag. Visserligen jobbade jag på samma tidning, men så stor betydelse hade det knappast. När modern dog 30 år senare tog det nästan en vecka att få in den, i samma tidning.

    Vi har ju successivt infört begravningsritualer här som kräver förberedelser. Jag kan tycka att det är lite motsägelsefullt. Vårt samhälle är mer och mer sekulariserat, samtidigt ordnar människor, som normalt aldrig besöker kyrkan, begravningsgudstjänster där prästen ska låta som om han varit polare med den avlidne halva livet. Det kräver ju en stund av föreberedelse för prästerna som bara för ett par decennier sedan kunde hålla sig till ritualen utökad med ett par meningar. Så att drastiskt skära ned på tid mellan dödsfall och begravning är nog orealistiskt.

    Men det är fascinerande att se hur snabbt allting går att fixa t ex på Irland. Inte bara i den lilla staden där alla känner alla. Man har helt enkelt andra rutiner och ritualer, och annan inställning till alltihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: