Att förstå (jul)samtiden

Etnologen i mig är framme igen. Tittar runt på granar. Jag ska erkänna att jag har skrivit mycket om julgranar under åren. Följt deras historia. Fast inte så mycket under senare år. Nu gör jag ett ryck.

Hittar classy granar. Skulle även kunna kallas nyrika. Stora kulor och rosetter. I bara två kulörer. Gärna ickejulrött och silver. Eller julrött och guld. Alla kulor är förstås av glas.

Blandgranarna dominerar förstås. De med lite ditten och datten. Lite plast lite glas lite hemgjort. De utgör alla tillsammans världens finaste gran. För att den så att säga är ”våran gran”. Vem vi än är.

Sen kommer årets gran. Som förstås är Claras gran. Hon påstår att hon dekorerar den ”som förr” med ätliga saker. Men jag hoppas verkligen att varken barn eller hund äter glaskulorna. Det är en fin gran med krusade karameller.

Men jag funderar över hennes ”förr”. Vad är det vi menar med förr? Jag kan berätta att så där 1958 ansåg systern (15)  och modern (41) och därför också jag (7) att det gräsligaste och bonnigaste man kunde ha i en gran var 1. flaggspel 2. ätliga saker såsom julgranskarameller 3. glitter. Modern och systern hade inte fel, de var med sin tid. De visste att man skulle ha utsökta glaskulor, gärna såna där halva med färgskimmer inne i halvan. Högst upp i vår gran hängde röda kulor med guldstjärnor. Vi hade också silverfärgade med snöglasyr upptill. Och så hade vi några gammaldags kottar och tomtar (också i glas, en av dem finns i min vård fortfarande).

Efter att ha läst min Bringéus på ett sätt som han nog inte kunde föreställa sig att den skulle läsas så kan jag konstatera att dagens unga trendsättare negligerar de senaste 50 åren. Minst. Monas http://www.bloggfamiljen.se/monasuniversum/?attachment_id=7686 gran finns inte. Trots att den faktiskt egentligen väldigt mycket liknar den min syster klädde i mitten av 60-talet. Glad åt innovationen plastkulor, dom var rätt mjuka på den tiden.

Det är en modifierad mormorsgran som gäller. Inte Claras mormor utan min mormor. Hon med flaggspelen. Någon borde berätta det för Clara, att ska man ha en riktigt gammaldags gran, så ska man ha flaggspel.

Vår gran kommer att kläs imorgon kväll. Med ett urval av det pynt vi har. Så fungerar det väl hos de flesta, att en vacker dag slutar man köpa nytt. Eller? En gång för några år sedan såg jag två herrar i kamelhår, typ, i den mån herrar fortfarande har kamelhår, på Åhléns julavdelning. De sneglade på pyntet och sa sen till varandra: ”Och sen slänger man alltihop på annandagen!” Vore jag etnolog skulle jag kolla upp det. Hur mycket folk slänger. Mona gör det inte, jag är jätteimpad av hennes korgar med färgmatchat pynt. (Hoppas verkligen ingen tror jag är elak mot Mona nu. Det är inte alls meningen! Jag har kommit att gilla henne mer och mer.)

För så här är det; jag tycker Clara är mycket mer fisförnäm när hon visar upp sin krusade karameller och talar om hur det var förr. Än när Mona visar sina rosetter. För Mona pekpinnar inte. Hon slänger upp det hon tycker är snyggt. Och skiter i vad vi andra tycker, bara hon får ett glas champagne att svälja ned alltihop med.

Men föremål för etnologiska studier borde de bli. Eller något annat ämne som lär oss att förstå samtiden.

Annonser

22 svar to “Att förstå (jul)samtiden”

  1. Lotta K Says:

    Älskar flaggspel. Johans Jul-nostalgi.

    Varför används ”förr” alltid som alibi för något man vill göra nu? Varför kan inte handlingar vara sig själva nog? Varför måste de fås till att betyda mer än att man faktiskt gör som man vill, och väljer det man tycker är fint?

  2. Karin S Says:

    Är uppvuxen med vad du nog kallar classy gran. Levande ljus och dekorationer i rött o guld, fast en del hemgjorda och inte så eleganta. Plastkulor (guld) men små och bara ett par stycken. Inget glitter inget ludd kring elljus (kommer du ihåg sånt?) och inga flaggspel.
    Fast just flaggspel känner jag att jag nog skulle gilla.
    Men då borde man ha typ fyra meter i takhöjd och en gran så stor att en vuxen människa inte syns bakom den.
    Inte har vi hågonsin dansat kring granen hemma heller.

    Såg du Lotta Lotass granfoton förra året? De var rätt fina, gamla foton från den tid du beskriver. Och stora åbäkiga granar med liksom lite pynt. Om inte kanske se ligger kvar på hennes hemsida.

    Med allt detta: God Jul, Annaa, till dig och de dina!

  3. Ullah Says:

    Jag minns flaggspel från våra taniga 70-talsgranar (utan lampor eller ljus). Undrar var de kom från.

  4. Evis Says:

    Intressant.
    Ja du vet ju, eller i alla fall anar, att precis som i fallet heminredning så är inte familjen Anderssons julgransprydande ett exempel på trendkänslighet: glittriga kulor samsas med såna i lackat pappers om jag köpte när tvillingarna var små för att de höll för att tuggas på, hemgjorda kristyrer, någon garntomte (vill ha fler, men orkar inte göra), IFK Göteborg-kulor och smällkarameller och annat pyssel från skolor och dagis. Men för tjugo-tjugofem år sen var jag lite svag för flaggspel och hade gärna haft ett. Min allt starkare medvetenhet om nationalismen som ideologi gör att det är helt otänkbart nuförtiden förstås. Änglahår gillade jag också på den tiden.
    Men jag gillar sextiotalskulor, för det var såna i vår gran när jag var liten. Vi hade både såna som var ”urgröpta” och några som var genomskinliga i ena halvan och inte i den andra (de gick att ta i sär. Och jag älskar satinkulor, men har tyvärr inga. Vi hade också två silversprejade grankottar som var ett av ytterligt få materiella minnen från min mammas barndom, de flyttade från det ena fattiga hemmet till det andra fram till mamma var tolv ungefär, så nästan inget finns kvar. Men det är uppenbart att det är min barndoms julgran, snarare än min mormors (född 1921) barndoms julgran som jag återskapar.

    Jag har dock insett att ett bra sätt att få en mer ”classy” gran är att ha två – så att man inte behöver ha ALLT pynt i en gran.

  5. Ullah Says:

    Om ni frågar mig hur jag uppfattar ”classy” så är det nästan tvärtom.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Börjar med Ullah; ha ha, vi är nog fullständigt överens där.

    Lotta; Johans jul har uppenbarligen satt sin prägel på många årgångar svenska barn! Mannen, född 1943, förde med sig ett fullständigt sönderläst exemplar i boet. Jag hade turen att komma över en nyutgåva när Pojken var liten. Förmodligen är jag mer förtjust i den än barnen är för att jag kan relatera till allting. Den kom ut 1947, tio år senare ansåg alltsågs alltså i min småstadsfamilj flaggspelen bonniga.

    Ja det är fånigt med det där diffusa ”förr”. Håller fullständigt med!

  7. Annaa Mattsson Says:

    Fullständigt knäpp kommentarsfunktion här igen:

    Karin; åh, jag tycker du beskriver en typisk svensk blandgran från den tiden, en sådan gran som alla barn tycker är den allra finaste för att den finns hemma hos dem. Och som man minns med ett visst skimmer. Änglahår hade vi en kort period, men aldrig svepta kring ljusen, min mamma gillade inte det. Men sen infördes den modernare lamettan som i rikliga mängderr skulle hängas över grenarna för att skapa extra lyster.

    God jul på dig själv Karin!

    Evis; samma där, typisk blandgran. Intressant om flaggspelen. Att de hängde med längre i en lantligare kultur. Vi har några satinkulor, men framförallt har vi flera stycken sammetskulor. Det är jag som är mest förtjust i dem. Små celtictröjor av glas har vi också. Det blir spännande ikväll med granklädningen. Eller i natt snarare för vi lär vara tvungna att vänta in alla innan vi klär. Vi ska alltså välja av vår digra samling till en enda mager gran.

  8. Evis Says:

    Vi har ju aldrig haft flaggspel, men jag hade sett det på tv (ville dock helst ha såna utan hakkorsflaggor) och var lite före i nostalgin över ett inbillat förgånget. Vi var moderna, med teakmöbler och orange tapeter och gillestuga och sådant.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Evis; ok, då är jag med. Tror inte det var några hakkorsflaggor i min mormors flaggspel. Tror det skulle ha uppmärksammats. Kristyrer hade jag aldrig sett i en gran förrän jag köpte ett par själv på 70-talet. Framförallt fadern blev nostalgisk, påminde om hans barndom. Vet inte när barn i skola och dagis började tillverka dem i parti och minut, men de blev snabbt, av barnen, utnämnda till fulpynt här. De hade inga som helst minnen att relatera till utom sitt eget pyssel. Vi har slängt alla utom de där jag köpte.

  10. Evis Says:

    Mamma köpte våra första kristyrer på 70-talet också och sen gjorde vi det ihop flera år när vi var små. Våra nuvarande har jag och Maja gjort och de är faktiskt riktigt snygga; det hänger ju mycket på bokmärkena 🙂

  11. Ullah Says:

    Jag kan inte minnas Johans jul, men den julbok som jag tror gjorde störst intryck på mig när jag var liten är den där om Kajsa Kavat.

    Tack Evis, för att du nämnde bokmärkena, då förstår jag vad kristyrer är. Tror att gossarna medfört endast någon enstaka hem, som nu är borta eller ligger i lådan bland julgranssaker som ratas.

  12. Lotta K Says:

    Om vi nu talar smak så är det enda jag tycker illa om i julgransväg den ”stilfulla” granen med ett fåtal färger (eller enbart en) och symmetriskt anbringade rosetter och glaskulor. För allvarligt, tycker jag. Jag tycker det skall vara mycket färger, mycket ljus, och ett virrvarr av prydnader av olika ålder. Den amerikanska granen med enbart mångfärgade ljus gillar jag också, fast jag ogillar de migränframkallande blinkande lamporna. Kitschig jul framför stilfull alltså, om du frågar mig.

  13. noemi Says:

    Helt rätt! Olika firar vi jul. Blir mått av en som städar, fejar, bakar och allt är så fantastiskt…

    God jul och hoppas ni får det bra!!

  14. Sara Says:

    Mina föräldrar gjorde eget flaggspel med FNL-flaggor och så hade vi ett vanligt. I övrigt det totala virrvarret, dock med tyngdpunkt på egentillverkat.

  15. Annaa Mattsson Says:

    Alla; kul att det här ämnet engagerade så mycket! För den som inte känner till Johans Jul så kan jag berätta att den skiljer sig väldigt mycket från Astrid Lindgren-jularna. Den utspelar sig hos en akademikerfamilj på Östermalm men det är ett ganska enkelt julfirande som beskrivs.

    Jag hoppas återkomma med en bild på vår gran som just håller på att kläs färdigt.

  16. Evis Says:

    Jag undrar om inte Clara och de andra som yrar om en gammaldags julgran har fått sin inspiration från ”Fanny och Alexander”. Jag har förstått det på folk att den har varit väldigt inflytelserik i hur bilden av ”julen förr” såg ut. Eftersom det är jul ska jag vara snäll och inte säga något om klass och bristande historiekunskaper.

  17. Annaa Mattsson Says:

    Evis; he he… men Bringéus menar att julkvällen har haft en tradition av att vara enda kvällen då klassgränser lite överskridits. Han pratar då om en bondekultur i en inte alltför avlägsen tid, så som etnologer ofta gjorde. Drängar och pigor satt med vid bordet.

    Petter och Lottas jul borde väl ha inspirerat en del också.

    Att så många av oss gillade Johans jul var nog just för att den handlade om en stadskultur som man var rätt van vid. Till skillnad från Astrid Lindgrens jular som alltid utspelades i lantliga miljöer.

  18. Evis Says:

    Jomen, det tror jag också, när vi ser på det bondesamhälle de etnologerna studerade (sen kan man ju undra hur jämlikt det kändes för drängarna och pigorna med deras mycket sämre utsikter att någonsin få ett eget hushåll, men det gällde ju också många av böndernas barn).
    Jag tänkte på dem idag som verkar tro att nästan alla hade det som i Fanny och Alexander i slutet av 1800-talet.

  19. Annaa Mattsson Says:

    Evis; det gärller att läsa Bringéus mycket mellan raderna och jag tror han hade ett klassperspektiv. Det är den stora skillnaden mot idag. Att åtskilliga av medelklassbarnen saknar det. Samt att 70-talets medelklass var radikalare. En ödesdiger kombination.

  20. Isis Says:

    Själv skulle jag väldigt gärna ha ett jultroll- det stod alltid ett under farmors gran. Riktigt elak såg han ut och såg effektivt till att inga barnbarn vågade känna på paketen… Har aldrig sett något liknande, min pappa säger att den var gammal redan när han var liten, vilket inträffade på 40-talet.

    Jag har aldrig funerat på att granar också är trendkänslig, men så är det förstås. Själv älskar jag glaskulor och just sådana urgröpta skulle jag gärna vilja ha. fanns också i farmors gran, dessuton hade hennes julgransljus platta glorior i glas i olika pastellfärger- något jag aldrig sett någonannastans heller.

  21. Annaa Mattsson Says:

    Isis; det där att ha något stående under granen tror jag är en sed som mer eller mindre försvunnit. Har vaga aningar om olika varelser under granar i min barndom. Själv hade jag länge julbockar under granen men de tillhör det pynt som har blivit utslitet.

    En enda glastomte och några såna där fåglar som kläms fast i grenarna är det enda som finns kvar från mina barndomsgranar. De där urgröpta kulorna kom aldrig i min ägo, tyvärr.

  22. Ullah Says:

    Jag har några varelser under min gran. Lägger ut en bild på fejsbok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: