Tre gånger stroganoff, sen var det över

Där börjar det ta slut. Och det är inte alls det att jag tycker jukulorna redan dammar, utan det är helt enkelt så att jag just skrivit ut Äldstas boarding card. Imorgon bitti åker hon. Tillbaka till jobbet.

Lite snopet känns det allt. Först är det en massa trixande med biljettbeställningar och sånt. Sen är det spänningen om hon ska komma med planet, var ju lite extra rafflande den här gången. Och sen anländer hon mitt i värsta förberedandet, man ses bara stötvis. Sen plötsligt, splasch, så har 6 dagar gått.

Hon hann i alla fall äta korvs stroganoff två gånger. Nej tre.

Lite knepigt är det allt med julen, tycker båda flickorna det här året. Här kommer man åkande ivrig av förväntan att träffa alla kompisar. Och sen är det pojkvänner hit och flickvänner dit och släkt däremellan. Äldsta har fått till två utekvällar, ikväll är den tredje. Båda de andra kvällarna har hon gått på bio med gamla bästa kompisarna. Först tyckte jag det var lite konstigt. Inte så socialt precis. Sen insåg jag var hon bor. Fast det finns faktiskt en bio i hennes stad.

Resten av gänget här ska också ut. Resten är alltså Mellan, som har två veckor kvar att vara här, och Pojken med kompis som jag faktiskt inte riktigt vet hur länge han/de tänkt stanna.

Själv roar jag mig ikväll på egen hand med lite rödvin och några maskiner tvätt. Så hon slipper bära hem smutsigt. Och så Mellan har något att ta på sig.

Sorgligt öde? Närå. Bra att ha något att göra. Men ska sanningen fram så är det väl just till jul som man skulle önskat sig i alla fall någon liten släkt som bjöd till något litet julkalas. Ska sanningen fram ännu mer så är det kanske också just vid julanstormningen som det skulle vara trevligt att inte vara ”ensam vuxen”. Det blir rätt mycket jag och dom så att säga.

Hade jag tänkt efter litegrann för länge sedan så skulle jag nog för resten slagit till och rest med Äldsta tillbaka imorgon. Kanske en idé för nästa år? Gissar att hennes jullov blir kort då också.

Nu har vi i alla fall prövat varianten att sova fem personer här. Det har gått utmärkt. Gästen i båset, Pojken längs med detsamma på madrass på golvet, Äldsta i smalare sängen, jag och Mellan i den bredare.

Nu återstår bara att fundera ut vad vi ska göra med all skinkan som är lite för salt och för gummiaktig i konsistensen för att vara kul. Potatisgratäng står väl först på listan.

Annonser

6 svar to “Tre gånger stroganoff, sen var det över”

  1. Ullah Says:

    Jag undrade just var alla sovit. Vad fint det verkar ha gått. Själv har jag och familjen just ikväll klarat av den mest sociala delen av julfirandet, med min pappa som traditionsenligt kommer och äter kalkon och sedan sitter och pratar och pratar (och pratar) om gamla tider.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; ja, det har gått alldeles strålande. Kanske har vår förtjusande gäst Dell också fungerat som katalysator. Alla har bjudit till lite extra.

  3. cruella Says:

    Det låter jättemysigt, fast så klart att det hade varit en jättebra idé att dra till Irland en sväng:-) Planar man av firandet lite i sin egen takt så att säga.

    Vi har ju firat tillsammans med oss själva i flera dagar nu och ska sanningen fram blir jag emellanåt lite melankolisk. Men i dag kommer gäster på kalkonmiddag så i morgon är jag säkert bara glad att vara ensam igen. Å andra sidan ska jag jobba då.

    Alternativ jul.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; ja det är knepigt med den där melankolin. Någon sa en tidigare jul att till jul så blir man nostalgisk och jag höll inte riktigt med. Melankoli är nog ett bättre ord. Blandat med den märkliga leda som jag kan känna framåt juldagen. Det är då man skulle velat ha det där julkalaset att gå på. Nu fick jag en ensam kväll vid TV:n och telefonen i stället och det gick bra det också.

  5. Lisbeth Says:

    Gammal jag ? Kanske det börjar värna om mina egna ytor på ett sätt jag aldrig gjort förr. trivs inte med belamrade golvytor i flera veckor och alla dessa lösa prylar som inte är mina och ligger där jag brukar sprida ut mina. Jag vill ha tillbaks mitt hem. Snart får jag det på onsdagskvällen åker de sista iväg. Troligtvis srtår jag där då och tänker: Vad ska jag göra nu? Känner mig som en katt son längtar efter att lägga mig på sängen och spinna.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; jag tyckte det funkade riktigt bra här, trots begränsat utrymme. Hoppas bara att alla tyckte det var någorlunda roligt. Minns hur det var de där jularna innan man riktigt etablerat något eget vuxenliv. Att man liksom var på väg till något annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: