Mildred&Abbey

Tyckte jag om? Eller tyckte jag inte riktigt? Mildred Pierce alltså. Efter första avsnittet.

Om Kate Winslet är ingen tvivel. Hon är magnifik som alltid.

Men Mildred förstår jag ännu inte. Det diskuteras ju om Downton Abbey. Om historiska felaktigheter med för nära relationer mellan herrskap och tjänstefolk. Där känner jag mig inte säker på om kritiken har rätt. Rubbade inte kriget och spanskan ordningen något? Och blir det inte lite fånigt när svenska amatörhistoriker/bloggare tvärsäkert talar om hur det var i England 1918? På det där sättet som svenskar ofta gör när det gäller just UK och det brittiska. Tror sig vara experter.

Det var kul att se dokumentären ikväll, som klargjorde lite. Bortsett från allt så tyckte jag att alla de unga männen och medelålders kvinnorna var snyggare och yngre  ”i verkligheten”, utom Matthew som bara såg yngre ut, medan alla tjejerna såg ut som lite översminkade vanliga brittiska tjejer.

Om USA:s 30-tal vet jag mycket lite. Men eftersom det görs en grej av det antar jag att ”fint folk”-fasoner etablerades av det nyrika skiktet. Men var det så illa som i serien? Att högst normalt mellanskikt som Mildred representerade slog i sina barn att de var för mer än andra, skröt om deras ”förfining” och lärde dem använda ”medelklass” (dvs den klass de själva med näppe tillhörde) som skällsord? För att sedan få lida av det resten av livet?

Och det där med uniform. Det är 30-tal, depression, Mildred kan tänka sig att baka pajer och tårtor för folk men har svårt att acceptera ”uniformsjobb” som servitris. Är det speciellt för henne eller tiden och kulturen? Båda mina ingifta mostrar var servitriser. Visst var det ”finare” än att baka hemma åt folk. Men det var ju Sverige och 40-50-tal.

Hela åbäkandet kring förnedringen att behöva servera gjorde att jag hade svårt att ta Mildred till mitt hjärta.

Kläderna är fina men folk är säkert för välklädda och välfriserade för att det ska stämma. Och rena.

Men vi har ju inte doftfilm. Och hur skildrar man smuts på ett sätt som inte bara blir fult och plumpt på TV?

För att återknyta till Downton Abbey och påståendena om att tjänarna där skulle vara för lite smutsiga. I så fall, som sas i en annan blogg tidigare i debatten, så var nog herrskapsfolket även de rätt smutsiga. Jämförelsevis. I vår svenska civilisation kom den allmänna renligheten rätt sent. Någon som läst Åsa Lindeborgs skildring? Av sin inte helt rena barndom, så nyss.

Själv minns jag allt smutsranden i badkaret när systern och jag gästbadat hos någon släkting, på 50-talet. Den som vi nog var tillsagda av modern att gnugga bort men säkert mest glömde.

Det blir kul att se det där julavsnittet av Downton Abbey. Mildred vet jag inte.

By the way så kände jag en Mildred som inte kände sig klädd om hon inte hade ett kilo rysk kaviar i frysen, champagne på kylning och en flaska bra konjak i barskåpet. I Sverige på 90-talet.

Annonser

13 svar to “Mildred&Abbey”

  1. frktjatlund Says:

    Om det var fint att vara servitris eller inte, berodde nog på var någonstans man serverade. Norma eller Riche.

    Grejen med Mildred Pierce är väl mor-dotter-relationen och den såg man inte mycket av i första avsnittet.

  2. Ullah Says:

    Hoppas du berättar om julavsnittet, för jag har inte orkat se säsong 2 av Downton. Ej heller Mildred Pierce. Men jag såg den där skotska deckaren igår på svt och den var riktigt usel.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; för mostrarnas del var det spritkrog i Uddevalla, strikt svartvit klädsel. Men takterna sitter i. På sin 90-årsdag travade den kvarvarande enligt uppgift fortfarande assietter längs vänsterarmen vid servering och avdukning.

    Nej, man bara anade i första avsnittet vad som skulle hända och tydligt att det var modern som satt griller i huvudet på dottern. Den här filmatiseringen sägs ligga närmare boken än den första.

    Ullah; jag tröttnade på Downton i början av andra säsongen, tappade framförallt intresset för Bates. Sen blev det lite roligare igen och jag såg de sista avsnittet. Vi såg den skotska deckaren igår, konstaterade att en dålig deckare utmärks av för osannolika slumphändelser. Men det var fina miljöer och kul när de klippt in en park i Glasgow mitt i Edinburgh.

  4. Ullah Says:

    Ja, jag har bara diffusa minnen av Glasgow och Edinburgh, men funderar ofta på miljöskildringar när jag ser något på tv. Minns serien om Mimmi som skulle utspelas i Kungälv och hon gick förbi fästningen på väg hem från skolan – helt omöjligt, inget barn har en sådan skolväg.
    Fast det var fina bilder från de skotska städerna, det håller jag med om. Men det räcker inte. Vi som är djupt beroende av CSI Vegas förfasade oss över deckarens framfart på crimescenerna. Helt rätt att han blivit avskedad från polisen.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; märkligast när han själv ställde sig och grävde upp den där graven och dessutom visade den för familjen. Samtidigt som han undanhöll både dem och polisen sanningen. Det är väl bra om frånskilda hustrun tar med sig barnet ur landet också innan det lider alltför stor skada.

  6. Ullah Says:

    Ja, absolut.

  7. rolf ohlson Says:

    Åsa Linderborg; du menar kanske berättelsen ”Mig äger ingen”. Hennes barndomsskildring är storartad tycker jag. Har läst den två gånger redan.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Rolf; ja, och hon beskriver smuts ganska ingående. Visst det var en särskild misär hon levde i med fadern, men den visar ändå hur pass nyss det var som barn kunde gå omkring smutsiga utan att någon ingrep.

    Den hygienstandard vi har i Sverige idag är en rätt så ny företeelse och jag blir lite förvånad när människor som har levt ett tag verkar ha glömt/förträngt det.

  9. Ullah Says:

    Det fanns en lärare på mitt högstadium på 70-talet som hade samma kläder hela året och som förmodligen tvättade sig extremt sällan, för han stank något oerhört. Varje år fick han tvål och shampo på avslutningen av elever, men han förstod aldrig vinken.

  10. frktjatlund Says:

    När jag var på kollo flera somrar på 60-talet. Då fick vi bada en gång. På en månad. Alltså i varmt vatten för att tvätta oss. Övrig hygien sköttes utomhus i kallvatten.

    I Ivar Los Bara en mor från 30-talet, betraktas Rya Rya som fåfäng för att hon tvättar håret alldeles för ofta. Jag tror att det handlade om en gång i månaden. Så visst var det skitigare förr. Ju förr desto skitigare.

  11. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; min småskolefröken gjorde sig lustig över amerikaner som bytte underkläder varje dag. Det var överdrivet och som jag förstod det nästan lite syndfullt.

    Jag minns mest att det var barn som luktade.

    Tjatis; håret är ju den smuts som syns, och kläderna. Och skitigt hår var betydligt vanligare ända in i mitt eget ”förr”. Döttrarna har kommenterat mina skolkort med just påpekanden om det smutsiga håret. Jag tror ingen tittare skulle blivit gladare om tjänstefolket i Downton Abbey gick omkring med skitigt hår.

  12. Ullah Says:

    Downton Abbey är ju ändå fiction, och blir säkert mer sevärt med rena än med smutsiga skådespelare.

  13. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; precis, jag fattar inte varför man hängt upp sig på just denna serie av alla!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: