Dags att ta lagen på allvar

Nyårssmällandet pratar och skriver många om dessa dagar. Smällandet och fyrverkeriandet.

Uppenbarligen var det inte bara som jag tyckte. Att det var något alldeles särskilt mycket i år. Överallt.

Många tycker synd om djuren. Det är det förstås. Men jag tycker det är synd om människorna också. Såna som mig t ex. Som tycker det är oerhört obehagligt att röra mig utomhus när det springer omkring en massa brôlande oberäkneliga slynglar och kastar brinnande smällande saker omkring sig. Var ute en enda sväng till butiken på nyårsafton, kollade noga in vilken väg som var mest pojkfri, och när de dök upp ändå skärpte jag mig jättemycket för att inte se rädd ut och därmed uppmuntra till ”skoj”. Det är inget nytt, jag har varit rädd för smällare sedan första gången jag togs med för att titta på en påskbrasa som liten. Så som jag alltid varit rädd för det oberäkneliga. (Jag var i Paris en gång den 14 juli. Usch.)

Jag hörde dem ropa till varanda saker som ”Fattar du hur ont det där gjorde va?” Antar att det var någon som fick en smärre brännskada. Nej, det är det som är problemet. De tycks inte fatta alls. Att det är farliga kombinationer de sysslar med.

Jag fattade inte, under åren jag firade nyår med andra barnfamiljer, papporna och pojkarna som stod ute i nyårsnatten och fyrade av det ena småstruntet efter det andra. Till och med Mannen hängde med för att vara som de andra papporna och glädja barnen. Antar jag. Han var annars en av dem som fattade minst av lustan att smälla.

Vi hade en del ältande samtal om det. De handlade framförallt om hur människor som hade flytt från krigshärdar, natt efter natt väckts av smällar och eldsken mot himlen, frivilligt kunde skaffa och glädjas åt fyrverkerier. Inga argument om skillnad mellan det man gör frivilligt och det man utsätts för hjälpte. Han vägrade acceptera.

Tänkte på det vid midnatt i lördags då jag faktiskt kände riktigt obehag av det som hände utanför. Jag bor så jag inte ens behövde resa mig ur soffan för att se ljusfenomenen mot himlen. Öppna dörren hade varit en överloppsgärning. Ljuden passerade ändå under en stund gränsen för det uthärdliga. Himlafenomenen tröttnade jag snart på, efter alla fantastiska ”professionella” fyrverkier blir hemmafyrverkerierna mest rätt enahanda blixt och dunder.

Men jag antar att det är det där gränsöverskridande nästan outhärdliga som ger andra människor en kick.

Problemet med nyårsfirandet är just att det är gränsöverskridande. Och så svårt att bemästra när det är på väg att gå över styr. Alla firar nyår. Alla åldrar. Alla kulturer. Mer eller mindre. Det är så lagom oprofant att även de som egentligen har en annan nyårsdag kan delta. Och åtminstone fyra av några knippen raketer.

Lagar och regler? 

1. Den som är yngre än 18 år får inte vare sig köpa eller använda fyrverkeripjäser.

Och varför kan inte polisen göra åtminstone lite stickprovsutflykter till några tubstationer? Jag lovar att 99 procent av smällarna där handhas av pojkar långt under 18 år.

2. Smällare får inte säljas och inte heller fyrverkerier vars huvudskaliga effekt är att höras som ”knall”.

Vad? Var kommer då allt som smäller ifrån? Om det bara flämtar till lite av eld innan det smäller, är inte smällen den huvudsakliga effekten då?

3. De största fyrverkeripjäserna, de så kallade fyratumsbomberna, får inte säljas till vanliga kunder.

Hoppas det finns regler för vad som är vanliga kunder.

Men förutom detta finns det andra regler. Som begränsar rätten att fyra av fyrverkerier på allmän plats, t ex inom bostadsområden, utan särskilt tillstånd. Dessutom har många bostadsbolag tilläggsregler som innebär totalförbud.

Ändå smällde och blixtrade det i år mer än någonsin. En del skador är rapporterade, men det finns säkert en gråzon av smärre skador också. Plus alla skrämda husdjur. Och människor som upplever stort obehag. Plus nedskräpningen som är rätt omfattande.

Vi har alltså ett regelverk som inte fungerar, en lag som inte efterföljs. Av någon. Varken handel, konsumenter eller myndigheter. Kanske handeln är den mest laglydiga, men inte sjutton tror jag godisaffären här vid torget kollar leg på alla kusiner som handlar och dagarna innan nyår avslöjades ju att många pjäser innehåller förbjudna farliga ämnen.

Jag tror att ett sk åtgärdsprogram måste omfatta ytterligare restriktioner i handeln. Och ett myndighetsutövande som tar lagen på allvar. Jag tror att det efter årets nyår är tillräckligt många nu som tycker det är dags.

 

Annonser

7 svar to “Dags att ta lagen på allvar”

  1. Ullah Says:

    Jag måste säga att hos oss är det väldigt lugnt. Skönt.

  2. Lisbeth Says:

    Jag har ju från och med i år gått steget längre. Nu är det förbud som gäller. Det har daltats med restriktioner så många år och ingen följer dom. Vad gör a då: Förbjud dom
    Jag såg ett inslag om Thailändskt firande. mycket vackert och effektfullt utan pangandet. jag är också rädd. En häxpipa leatade sig in i min byxa när jag var 13 år sedan dess finns det inga förmildrande argument

  3. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; säger nog en del om det område du bor i.

    Lisbeth; jag håller med dig. Fick i efterskott veta att Mellan så när kom undan någon typ av raket. En kille hade riggat ett helt batteri bara några meter utanför vår altandörr just när hon skulle gå redan vid halv sju på nyårskvällen. Han bodde inte ens här, så vilken befängd idé att rigga raketer så när andras bostäder. Dessutom alldeles ensam ute. Då handlar det inte om ystert firande längre.

  4. Ullah Says:

    Ja, det gör det nog till viss del. Fast jag har hört mer andra år. Kanske har busarna flyttat.

  5. åsa Says:

    Jag har aldrig någonsin sett ”tjusningen” i smällare, inte ens i fyrverkerier eftersom jag liksom du är rädd!
    Dessutom så tycker jag att det är så onödigt att bara bränna upp pengar, vilket man gör!
    Stoppa dessa penningar i en insamlingsbössa för tex. uteliggare istället.
    Har aldrig inhandlat varken smällare eller fyrverkerier till mina barn och jag vet, att mina döttrar inte kommer att göra det till sina heller..
    Vi har grannar som är ”sjukligt” förtjusta i just smällare, bomber kanske det heter och de bryr sig inte ett dugg om att det finns småbarn, katter och hundar som är livrädda och så jag då, en gammal kärring..
    Ha dé!

  6. Annaa Mattsson Says:

    Åsa; det verkar finnas en opinion för hårdare tag mot smällarna, hoppas den finns kvar inför nästa säsong!

    En enda gång köpte Mannen ett sånt där paket, hans sista nyår när jag tror han ville vara en riktigt duktig pappa inför sonen, inte bara någon som stod bredvid när de andra fixade. Ingen har frågat efter något sedan dess.

  7. Evis Says:

    På vår gård var det värre än någonsin tidigare. Säkerligen beroende på att det verkar ha varit flera fester på gång samtidigt och de flesta gick ut på gården vid tolvslaget. Utom de som stod och sköt från en balkong i åttan då. Dem kunde vi inte se åldern på, men de som bar sig värst åt nere på markplan var (förstås) inte ungdomarna då, utan män något äldre än mig. Med barn i släptåg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: