Så många närbilder så jag storknade

Blev det inte lite för mycket? Med både Mildred Pierce och Hinsehäxan på samma kväll?

Så mycket närbilder av kvinnoansikten. Kändes som om hälften varit nog.

Vad är det jag ska förstå eller inte förstå med Mildred Pierce? Att det finns en nästan omöjlig motsättning mellan att å ena sidan uppfostra ett barn till att hon tillhör en annan värld än den hon lever i och den att försvara sig själv som hårt arbetande kvinna. En vag kommentar i första avsnittet om att hon i dottern såg något som hon trodde att hon själv haft men inte fick leva ut är just för vagt. Eftersom det som hittills framträtt mer än skapandet och begåvningen är det ”förnäma”. Ordet användes igår av pianoläraren, jag missade vilket engelskt ord som översattes så.

Känns det inte väldigt amerikanskt och otidsenligt? Filmen ska ju ha så mycket att säga oss moderna curlingföräldrar. Men det är väl inte förnäma vi vill att de ska bli, barnen? Inte ens Gunilla Persson vill att hennes dotter ska bli just förnäm, hon vill att hon ska få framgång som skådis! Bli en hårt arbetande yrkeskvinna som lägger världen för sina fötter.

Sen det där med sex. En kvinna som inte kan säga nej till sex med en man som uppför sig tarvligt. Som inte kan säga nej till sex med någon man. Vad är det för innovativt med det?  Jag är inte ett dugg förvånad över att det är amerikanska män bakom manuset. Som alltså ska visa på en modern kvinnlig sexualitet. Som alltså i stort sett innebär att alltid ha lust till sex med vem som helst. Reagerade redan i första avsnittet.

Tala om sex och man kommer osökt in på nästa lidande kvinnoansikte, nämligen Hinsehäxans. Här lyckades jag missa alla scener som visade på den desperata situation som drev henne till prostitution och kriminalitet, måste ha plockat julpynt då. Jag fattade inte ens att barnen hon bodde med var hennes egna, trodde hon var storasyrra, så går det är man plockar änglar samtidigt. Men mest såg jag en tjej som lite slappt drogs med i något som hon tyckte var kul. Såg på världen med stora förundrade ögon och lite åtskilda läppar som hon då och då stoppade små piller innanför utan vidare kommentarer. En del medverkande såg ut som de var hämtade direkt från buskisscenen och vem innerst in i helsike kom på idén att skildra Lennart Geijer som en liten tjock och småsorgsen men jovialisk Karlsson på Taket? Vem?????

Men jag ska titta vidare ikväll.

 

Annonser

16 svar to “Så många närbilder så jag storknade”

  1. cruella Says:

    Klockren kommentar om Hinsehäxan? Vad driver henne? Till någonting? Allt är så lakoniskt och glädjelöst och flyta-med-strömmen så det måste vara själva poängen. Någon desperation har jag hittills inte sett till, även om det hänt nog så traumatiska saker. Geijer är ju en helt hyvens kille, VET man att det var så eller varför skildras han som så genomhelylle? Ja, förutom att han betalar för sex och har en rabba till iskall fru då. Inte hans fel, förstår man.

    Förbluffande, men miljöerna och kläderna var roliga. För mig som var en liten lantlolla då är det svårt att avgöra om bristen på standard är äkta. Känns mer 40- än 60-tal, det där köket. Men jag vet inget som 60-talets Stockholm.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; tänkte också på köket. Men det fanns en del omoderna miljöer kvar rätt länge.

    Det finns folk att fråga vilken typ av person Geijer var. Jag minns en lite ”förfinad” vältalig men inte särskilt jovialisk karl med sidenhalsduk och cigarr. Inget av Göran Ragnerstams tröga snällfarbror.

  3. Evis Says:

    Jag hade tänkt se Hinsehäxan för att jag känner hon som står för kostymen och frö att Caroline har stickat två koftor, men sen hade jag besök och umgicks istället. Och kläder är ju oftast inte nog som anledning för att se en film 😉

  4. Ullah Says:

    Nu får jag nog kolla lite på svtplay. Som vanligt noll koll på tv-program, trots att jag troget köper Aftonbladets tv-tidning varje vecka.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Evis; du kan vänta, det har inte dykt upp några koftor ännu, de kommer nog ikväll.
    I den här filmen skulle jag nog vilja säga att kläderna gör en del. Lennart Geijers undertröja t ex.

    Ullah; ha ha, köper du den fortfarande? Vi slutade när Äldsta flyttade hemifrån. Köper bara när hon kommer hit.

  6. Ullah Says:

    Ja, mina barn bor ju fortfarande hemma! Men inte tittar vi i den särskilt ofta… ibland kan jag dock leta efter någon film el dyl.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; skulle tillagt att Äldsta var den enda som ägnade sig åt den, prickade för och hade sig men använde den sällan rent praktiskt de säkert tre sista åren hon bodde hemma. Jag slutade använda den i protest eftersom hon ändå redan hade prickat för de program hon skulle se. Ett fint ämne för mor&dotter-käbbel när vi hade det som värst här. Så det var mycket symbolhandling att sluta köpa. En epok att lägga bakom sig, så att säga. I julas köpte jag dock snällt ett exemplar åt henne. Som jag undrar om hon öppnade.

  8. Ullah Says:

    Nu har jag sett Hinsehäxan. Den desperata situationen var väl att hon låg flera månader efter med hyran och att hyresvärden hade tröttnat på att vänta och börjat bära ut hennes grejer. Sedan bara rullar det på. Mannen var ju också en odugling. Och jag såg en kofta.
    Om köket: där mina föräldrar bodde i början av 1960-talet mitt i Göteborg var det inte särskilt modern, se bild på facebook.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Ullah;ja, du fick ju på din facebook vittnesmål om många liknande kök. Det fanns så att säga en anledning till miljonprogrammet.

    Jag missade själva inledningen. Men tycker nog ändå att vägen till prostitution kändes för enkel.

    Efter två avsnitt har jag sett några koftor. Bland annat den hon bar vid rymningen. Var det den tro? Men det känns lite långsökt att låta handsticka en vanlig grå institutionskofta. De var knappast handstickade vid den tiden det utspelar sig.

  10. cruella Says:

    Jag blev då inte klokare på hennes desperata predikament efter andra avsnittet. Om det nu var så lätt att nästla sig in och låtsas jobba på barnavårdsnämnden och öppna konton i banker borde det inte vara någon match att skaffa ett vanligt jobb på ärlig väg och fejka sig runt det där med referenser… Bo hos morsan? Brorsan? Tycker det drösade av andra utvägar. Inte fasiken är det så motståndslöst att bli grovt kriminell!

  11. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; håller fullständigt med dig. Det är något i historien och i hennes karaktär som filmen inte lyckats fånga och förmedla. Har ju inte läst boken som ligger till grund. Kanske skildrar den just aningslösheten och motståndslösheten. Men sen framtälls hon ju som rätt slug och drift också.
    Ragnerstam blev åtminstone i vissa vinklar och med kostymen på något porträttlik Geijer i sista avsnittet.

    På en annan blogg har en häftig debatt om Monogram brutit ut. Alltså geten på Moderna. En sekvens är ju filmad där. Fasaden är rätt, men där inne står Lill och tittar på geten i sin glasbur. Som inte kom till förrän härom året. Spela roll, säger några, spela rätt stor roll tycker jag. Såna fel i filmer hänger man upp sig på. Hur kan ett helt filmteam missa den detaljen? Jag gissar för att varje konstart är rätt självupptagen i sin egen värld, mer markant ju yngre man är.

  12. cruella Says:

    Hihi, reagerade också på getburen – tydligen har jag inte varit på den delen av Moderna sedan den kom dit:-) Slarvigt av filmteamet men likväl en bagatell, tycker jag. Och rymningen! Vad var det för aningslös lurk hon fick åka med? Erbjöd hon månne betalning in natura för hans tystnad? Fy mig.

    Nå, jag ska nog läsa boken. En god vän har intervjuat Lillemor Östlin; han tyckte åtminstone att första avsnittet var bra, och det måste ju betyda att det finns mer att läsa in. Men man ska inte behöva vara initierad för att fatta så grundläggande saker. Det är väl ändå en film som vill porträttera socialt utanförskap och små nålar som blir till silverskålar – då måste tittaren få möjlighet att känna något annat än irritation. Det var faktiskt länge sedan jag såg en skildring av utsatthet och elände och förblev så kall.

  13. Ullah Says:

    Stod geten i en glasbur i första avsnittet? Inte i mitt minne! Jag skulle vara ett uruselt ögonvittne. Dock förnöjdes jag av att se en man från grannskapet i en liten biroll just där.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; kanske är det all denna fokusering på hennes ansikte? Det förstärker bilden av självupptagenhet. Jag fattade ju som sagt inte att det var hennes barn i början, jut eftersom jag missat början och fokus enbart låg på henne.

    Ullah; buren är ju inte en bur i vanlig bemärkelse, den är gjord för att störa så lite som möjligt, man kan i filmen uppfatta den som bara en glasvägg.

  15. Ullah Says:

    Om intresseklubben fortfarande är kvar, kan jag meddela att jag nu sett andra delen också, och inte heller riktigt kunde förstå vad filmen gick ut på. Förmodligen är boken bättre, det brukar vara så.

  16. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; intresseklubben tittade just in. Nej, det är svårt att förstå. Och man ska inte behöva ha en förklaring från produktionsteamet för att förstå. Möjligtvis är inte boken bättre, men jag ser fram emot rapporter om det. Jag har hört något om att filmen har dämpat ned drogerna en del jämfört med boken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: