En tumme som blir en jättevante

Det verkar som om historien med pojken som påstods ha blivit frånåkt av sin pappa för att han spelade för dåligt i en match håller på att rinna ut i sanden. Polisen mumlar om att det håller på att uppdagas en annan historia än den som förekommit i media.

Felet ligger naturligtvis hos den journalist som klippte historien rakt av ur en blogg, hos redaktionsledningen som inte dubbelkollade, hos redaktioner som sedan fortsatte köpa historien rakt av, utan koll. Bloggare är inte journalister. De har inte samma krav på sig att hålla sig till fakta som journalister har. Inte så länge de inte lämnar ut namngivna personer. Det gjordes inte i det här fallet.

Jag ska inte spekulera i vad som egentligen hände.

Men viskleken känner vi alla till. Man behöver inte ens viska för att det ska bli fel. Hur många gånger har man inte hört en historia man själv berättat återgiven med fullständigt oigenkänliga detaljer? På Journalistförbundets kurser var jag med och lekte sådana lekar redan på 70-talet. Eller det kanske var då man gjorde sånt.

Men om det nu skulle visa sig vara sant? Trots allt. Så undrar jag ändå över reaktionerna.

När jag hörde historien första gången var det med sådant engagemang från berättaren att jag frågade var  och när pojken hittats död eller om han fortfarande var försvunnen. Jag kunde inte tro att något som inte handlade om liv och död eller åtminstone svåra skador kunde skruvas upp till den nivån.

Massor av människor, både journalister och andra, har fullständigt svämmat över i sin indignation i bloggar, krönikor och på facebook. Över en historia där det inte fanns varken något känt offer eller förövare. Jag vet inte hur många länkar som virvlat förbi på facebook.

För tankarna till Madeleine-historien för några år sedan. Från bekanta som jag inte hört av på åratal damp det plötsligt ned mail med Madeleine-efterlysningar och upprop. Inte orka skicka ens ett julmail till någon som åtminstone varit något slags vän, men utnyttja sin adressbok till snyftdryp om ett barn försvunnet i ett annat land än mitt. Vad fick dem att tro att Madeleine skulle ha dragit omkring på gatorna i Hagsätra? Nej, förstås, jag vet.

Men jag blir lite rädd för mänskligheten när den är så där. Bara låter sig dras med.

Annonser

8 svar to “En tumme som blir en jättevante”

  1. frktjatlund Says:

    Det är just såna här historier som avhåller mig från att haka på olika spektakulära nyheter. Det förhåller sig sällan på det sättet som det framställs i media. Borde inte folk ha lärt sig det vid det här laget?

  2. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; jag upphör aldrig att förvånas över dem som är snabbast att hänga på, gång på gång. Eller jo, det är väl snarare så här; ”det här kommer xxx att lägga ut länk till på facebook”.

  3. Ullah Says:

    Tänk att jag har inte sett en enda länk på fejsbok! Mina vänner är tydligen inte intresserade av sådant.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; du har tur du.

  5. Ullah Says:

    Tydligen. Men jag får annat i stället.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; ha ha. Alla har vi våra ok att bära.

  7. Lisbeth Says:

    Jag hörde en upprörd person vid den aktuelle hallen men mer blev det inte för mig. Hur man än vänder och vrider på det så finns det bra o dåliga föräldrar. Tänk om jag som lärare skulle använt viskleken om händelser som skedde var o varannan dag då du…Det jag funderar på nu: Hur går det med flickorna som ska hångla upp varandra. Kommer det att få samma dimension. Det enda skälet jag skulle se som något bra i det hela det är en allmän debatt om föräldraansvar Då menar jag inte den här typen av händelser utan mer frågan om fostran

  8. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; ja jag kan tänka mig att det uppstår många sådana situationer. Det kanske var det bra med den här händelsen, att det i alla fall blev en tillfällig debatt om föräldrar och barnidrott.

    Jag minns de där idrottsföräldrarna, fotboll var det mest där vi bodde, som rätt hemska. De var så totalt intoleranta mot dem som inte var upptagna av fotbollen. Å andra sidan var en del musikföräldrar rätt förfärliga också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: