Samma procedur som förra året

En dag, eller snarare natt, som denna kan jag inte låta bli att osökt (?) komma och tänka på en av Mannens favorithistorier. Den om fadern, förrådet och julpyntet i hans föräldrahem. Varje år vid denna tid packades julpyntet ned i en låda som högtidligen bars ut i förrådet av fadern och travades upp på den mest oåtkomliga plats som tänkas kunde. För att 11½ månad senare lirkas ned igen under mycket stånk och stön. Under mellantiden hade knappast någon besökt nämnda förråd.

Sonen, som uppenbarligen tidigt var lagd åt det rationella hållet, påtalade varje år det orimliga i att den enda låda som regelbundet togs ut och in ur förrådet hade den mest otillgängliga platsen. Men fadern stod på sig.

Kanske fanns det en symbolhandling i det hela. Att förpassa julen till den mest otillgängliga platsen. Tänker jag på när jag stuvar stora julstjärnan så den ska synas så lite som möjligt från klädkammargolvet.

Och förmodligen gör många likadant, stuvar längst in.

Historien har en annan dimension också. Inser jag när jag står och travar julporslinet.

Hur skulle vi, eller framförallt barnen, ha reagerat i längden på att få höra denna ganska poänglösa historia upprepas, jul efter jul? Skulle vi/de ha fyllt i innan han kommit till hälften? Men det avskydde han ju när jag gjorde redan för 14 år sedan! Hur skulle han ha stått ut med att vi var fyra som gjorde det? Eller skulle jag bara ha suckat resignerat och låtit de andra tre hållas och ta stöten? Eller skulle han varit mer tolerant mot dem?

Är sånt man kan undra när man står och stuvar. Vi skulle nog inte haft det där julporslinet för resten, om han blivit kvar. Julgrejerna blev ju liksom vår grej när han dött. Knappast skulle han ha gått med på att lägga tusentals kronor på att köpa julporslin. han var allt lite ambivalent till julen. I år bröt för resten hans gamla julren ena bakbenet.

Äsch det var inte meningen att sitta här och bli sentimental eller så. Kom bara att tänka på.

Snart är allt stuvat för den här gången. Gårdagsnatten blev lång.

Nu är det bara lite belysningar kvar. Och de gröna julgardinerna med guldstjärnor. De får stanna i alla fall till helgen.

Annonser

2 svar to “Samma procedur som förra året”

  1. Noemi Says:

    Hm alla dessa traditioner och ritualer man skapar sig….både sådana som hör till den allmänna kulturen, att man firar jul, påsk etc och bär med sig det gemensamma minnet och traditionerna som för en tillsammans, ett gemensamt språk. sedan alla individulla familjära traditionerna…

    Kanske fånigt tänkt men tänk så lustigt allt är egentligen att man plockar fram och bort små pryttlar och den betydelse de har, både pryttlarna och framplockningen/borttagandet av dem….och det är de som gör jul påsk etc…

    Om man inte gör alla dessa traditioner,. vad är man då? Vad gör man då? Kan ”kulturen” existera utan att alla gör dessa ständigt återkommande moment år över år som tusentals gjort före en i herrans massa generationer…

  2. Annaa Mattsson Says:

    Noemi; läste ju på i min gamla etnologibok innan jul och där framkommer svaret ganska tydligt, människans behov av omväxling är starkt och en förutsättning för festernas bibehållande.

    Men även om festerna, som att ha någon typ av högtid just till jul, ligger kvar så är själva sederna dynamiska.

    Julen är väl den högtid som starkast används till att knyta ihop familjeband också. På gott och ont. Jag var som barn rätt uttjatad på det där med familj och jul, det blev så mycket tvång och plikter, så lite glädje, därför jag ganska tidigt bröt och ville göra något eget, därför jag inte skaffade ett enda julpynt förrän långt in i vuxen ålder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: