Tjejer är inte rädda utan anledning

Nej, jag kom inte iväg på konferens idag. Det fick helt enkelt inte plats. Framförallt inte i skallen. Om jag skulle ha åkt, då hade jag varit tvungen att jobba igår kväll eftersom en artikel måste vara färdig idag. (Nackdelen med uppdragsgivare som själva  frilansar, de jobbar under helgen.) Och hur kul är det för en Pojke som kommer farande för första gången sedan flytten, att ha en mamma som sitter och jobbar?

På det skulle man kunna säga att det är ungefär lika kul som en massa som hänger med tills Idol är slut sedan somnar på andra glaset rödvin. För att hon har flängt runt hela veckan och försökt kombinera olika jobb och projekt och lägenhetsfixande. Då fick han i alla fall tid att ostört fixa med sin dator. Den som nu fyller upp hela mitt skrivbord. Undrar lite hur han tänkt där, efter helgen, men det finns nog en plan. Att den ska till Uppsala helt enkelt. Jag föreslår flyttkartong och pirra på tåg och pendel. Han kan ju ta en av de minsta och mest oslitna kartongerna om han inte vill se för trashig ut. Annars får väl hans mamma göra det. Hon har åkt med märkliga packningar förr.

Ikväll ska jag gå på kalas. Jag har ägnat morgonen åt att tänka ut en present. Det hade jag inte kunnat göra om jag åkt på konferensen. Som jag ändå varit tvungen att åka hem från i förtid eftersom jag ska på den där festen. Nu kommer jag både att hinna jobba, fixa med presenten och hinna göra mig i ordning. Mellan ska färga håret. Mitt alltså. Det vet hon inte om. Inte heller att hon tillsammans med sin bror ska bära saker till källaren och montera en säng.

Igår slängde vi vardagsrumsbordet. Nu har jag snart inga möbler kvar.

Mellan blev för övrigt förföljd och anastad på väg hem sent inatt/imorse. En kille som började prata med henne på tuben. Försökte småtafsa, vilket hon resolut avvärjde. Sen råkade hon somna och åkte förbi vår station. När hon vaknade satt han kvar, men gick av på samma station som hon, tog nästa tåg tillbaka och följde efter henne hem. Utanför dörren blev han riktigt handgriplig men hon fick upp nycklarna, knuffade undan honom och slog igen dörren framför näsan.

Nej, jag tror inte det är förorten. Sånt hände när jag var student och bodde mitt i stan. Det händer i småstaden också. Men det har aldrig hänt Mellan förut. Inte att någon av alla de som börjar prata på tuben eller nattbussen så att säga inte ger sig. Naturligtvis borde hon ringt hem redan när hon insåg att killen tog samma tåg som hon tillbaka. Vi kunde gått och mött henne, både Pojken och jag. Men man tror ju förstås det ska ordna sig. Hon är stark Mellan, jag hoppas han for i backen när hon knuffade till honom. 

Ryser lite och tänker på den där tjejen i Göteborg för några veckor sedan. Det var ju precis så det gick till. Somna på spårvagnen, kille som inte ger sig. Fast det slutade ju väldigt illa. Jag tror Mellan ringer nästa gång.

En sak är i alla fall säker, trots all statistik om vilka som råkar mest illa ut, tjejer är inte rädda för att vistas ute ensamma på natten utan anledning!

Annonser

4 svar to “Tjejer är inte rädda utan anledning”

  1. Herta Says:

    Nu har jag inte döttrar men skulle vara väldigt rädd om jag hade en dotter som råkade ut för en liknande händelse. Jag berördes oerhört av händelserna i Örebro nu senast t ex. Jag vet också vad statistiken säger en.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Herta; samtidigt kan man inte vara rädd hela tiden. Trots allt är det sällan det händer något. Det där med statistiken är lite lurigt; även om det nu är killar som råkar mest illa ut så är det en annan typ av saker som drabbar tjejer. Och mycket som förstås inte anmäls. För var går gränsen för vad som ska anmälas?

  3. cruella Says:

    Nej, man kan inte vara rädd hela tiden. Jag har läst vad Linna Johansson och UnderbaraClara har skrivit om detta; bra texter och åsikter båda två.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; jag har inte läst Linnas och Claras texter, men jag kan kanske gissa, men jag vet också att det finns föräldrar som anser att döttrar, även när de kommer upp i mina flickors ålder, alltid ska hämtas, eller åka taxi, aldrig röra sig mer än just sträckan från bildörr till ytterdörr ensamma. Allt annat är högst oansvarigt. Vi andra, vi som inte gjort så, pratade med barndomsvännen om samma sak i lördags, vi säger samma sak; man kan inte leva ett liv där man alltid ska vara rädd!
    Varken som förälder eller ung kvinna. Man ändrar inte attityder genom att ”låsa in” eller överbeskydda flickor. Snarare konserverar man dem. Alla måste kunna vistas i det offentliga rummet, det är inte tjejerna som ska ändra sina vanor. Det är sjuka våldsbenägna män som ska bort från gångstigarna, så att säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: