Först sitter man och väntar på att det ska bli ljust. Det tar sin tid. Sen plötsligt är det mörkt igen. Mörkare än nånsin eftersom ljusslingorna är nere från balkongen nu. Men det känns bra, nu är det snart vår.
Båda slingorna visade sig odugliga efter nedplockandet. Den ena har varit med i tre år. Sladden tålde inte fler öppna och stänga balkongdörr. Men den andra var ny för i år. Har någon haft en diodslinga utomhus som har hållit mer än en säsong, undrar jag.
När jag ställde ner julkrukorna i källaren upptäckte jag att någon ställt ned en låda med gamla sylt- och konservburkar. Utan att tömma dem först. Sylt och andra rester i alla. Rakt innanför dörren framför cykelrummet. Så fick jag anledning att för kanske fjärde gången idag undra hur folk tänker. Det finns ingen förklaring. En skulle vara att eftersom det saknas grovsoprum så får man sätta sina grovsopor där det passar och hoppas på att någon ska ta hand om dem. Jag har gjort sånt själv nån gång för länge sedan hos en slapp privatvärd. Men gammal sylt är ingen grovsopa och återanvända syltburkar av glas är förpackningar som ska läggas till glasåtervinning, vi har sådan tvärs över gatan. Fast först måste man ju hälla ut sylten. Too much like a hard work, antar jag.
Samma som för innerstadsborna och granarna. Det finns massor med uppsamlingsställen för avlagda granar inne i stan, i förorten inte ett enda, vad jag sett i alla fall. Men trots att folk i t ex Vasastan kan ha 100 meter till en uppsamlingsplats så slänger de ändå granen på trottoaren. Och låter den ligga tills ”någon” hämtar den. Jag såg flera stycken när jag promenerade till och från Vasaparken. En mänsklig rättighet säger innerstadsbor jag känner. Kommunen håller tydligen med.
Annaa Mattssons Blog 
19 januari 2010 kl. 17:13 |
Här slängs inga granar på gatan. Vi klipper ner våra i mindre bitar och lägger dem i en sopsäck som vi bär ner till grovsoprummet – för vi har ju ett sådant.
19 januari 2010 kl. 18:33 |
Hade jag haft vanlig gran hade det inte varit något problem, den hade hamnat i trädgården i hörnet där alla gamla grenar och sådant hamnar. Men jag har andra problem – alla sopstationer ligger så hemskans långt bort från mitt hem. Jag får släpa glas alldeles för långt, eftersom jag inte har bil. För att inte tala om farligt avfall. Tur att det kommer en bil två gånger om året som stannar någorlunda nära.
19 januari 2010 kl. 18:54 |
Evis; så gör vi också, lägger grenarna i soporna. Stammen spar vi under balkongen tills det kommer container längre fram i vår.
Ullah; dåligt! Just förpackningsmaterial och papper var det meningen att det skulle finnas insamlingsplatser för på rimligt avstånd för alla i tätorter. Miljöfarligt avfall och lampor är det lika illa för alla, trots att det senare t o m är ålagt producentansvar. Här har vi inte ens någon bil som kommer. Förortsborna som har lägst biltäthet har minst av sån service i Stockholm.
20 januari 2010 kl. 09:50 |
De där som lägger granar på gatorna är kvar i ett gammalt daglönarsamhälle, det är helt klart. Kommer väl nån karl och plockar upp granen och tjänar en slant. Tänker de. (Nej, det tänker de inte, men det var så fenomenet med gran på trottoar uppstod.)
20 januari 2010 kl. 09:51 |
Vi har för övrigt inget grovsoprum i fastigheten, det var det första som hände efter att det blev bostadsrättsförening. Det kostar för mycket i avgift till sophämtarna eftersom det är så omöjligt att få folk att låta bli att lägga soffor i tidningsbehållarna.
Så nu har jag 600 meter i båda riktningarna till återvinning och behov av bil för att ta mig till tippen med allt annat. Lysande, Sickan.
20 januari 2010 kl. 09:59 |
Cruella; jäpp, jag vet det där med grovsoprummen. Vi hade ett sånt i Göteborg. Stort. Sofforna fick inte plats i tidningsvagnarna. Däremot datorprylarna och de gamla tv-apparaterna och begagnade bildäcken. Och så var det ett par hyresgäster som bodde så att de hade en sekund snabbare väg till grovsoprummet än till närmsta sopnedkast. Därför slängde de också sina gamla äggskal och sånt, bland tidningarna och öht var de kom åt, gärna utan att knyta ihop påsarna. Det stank eftersom grovsopor inte hämtades så ofta.
Jäpp, jag inser anorna med granarna. Och grankastarnas tankar äro outgrundliga.