Det är himlen jag vill åt!

Tänker ofta optimistiskt på lördag kväll, att ”imorgon ska jag göra något”! Alltså ta mig upp och ut och in till stan. Kanske träffa någon, ta en promenad, gå på en utställning eller så. Sånt som folk gör på söndagar.

Sen kommer söndagen och det är så ljust och fint, särskilt en dag som denna när förmiddagshimlen var alldeles klar och blå, men när jag väl börjar fundera på att ge mig av så börjar det redan skymma. Och då blir jag så trött och less. Ringer nåt enstaka pliktskyldigt samtal och blir nästan glad när ingen svarar (dom är väl ute och går eller är på utställning).

Mellan undrar varför jag är så trött, varför jag somnar så lätt. Jag tror inte det har med sjukdom att göra. Jag tror det är mörkret och januariledan. Bara det blir februari så blir det bättre. Då kommer ljuset på riktigt! Då blir det säkert kul att åka till stan på söndag. Jag tror inte de flesta av vinterhetsarna som tjatar om hur snön lyser upp helt förstår längtan efter det riktiga ljuset. Jag skiter väl i om det är lite ljust på marken, det är himlen jag vill åt!

Lite dagen efter eller antiklimax är det här idag. Mellan har jobbat på sin portfolio intensivt ett tag, värst de senaste dygnen. Jag har väckt och peppat, köpt godis, kommit med mer eller mindre briljanta idéer, tömt i  lite alkohol för att hålla humöret upp, mig och mitt alltså. Igår kväll blev den klar. Så vi vaknade till ett extra stort tomrum idag. Veckodisken var redan avklarad sen igår, men jag fick fram både dammsugare och golvmopp. Och sorterade t o m undan julmusiken. Innan man vet ordet av ska den fram igen.

Ikväll blev jag erbjuden att gå ut en sväng. Men det var liksom för sent. Har man inte varit ute sedan fredag eftermiddag så kan man inte starta helgen på söndag kväll.

Och egentligen, kanske är det trevligast och lugnast här hemma. Jag vet ju hur illa jag tycker om söndagsstämningen längs populära promenadstråk och på museerna. För att inte tala om på hemvägen.

——

Det här inlägget är en rekonstruktion av något jag skrev för ett par timmar sedan men som försvann vid själva publiceringen utan att jag märkte det. Börjar wordpress ligga av sig? Andra gången på kort tid som det är problem. Och kommentarerna får man hela tiden hålla koll på så att de inte läggs för godkännande i skräpposten.