Det är fina saker man kan handla i Skärholmen. Vännen K har köksinvigning på söndag. Hon ska få en skär silikonbytta. De fanns till min stora lycka kvar på Åhléns fyndhylla. Eftersom K sällan använder vispbyttor alls kommer den där sladdriga tingesten väl till pass hemma hos henne. För 25 år sedan, drygt, köpte jag vännen K:s första skära strumpor. Hon hade fått en rigid uppfostran i diskreta färger. Nu kommer den skära byttan. Hennes mamma kommer att må mycket illa. Men då finns det ju redskap till hands. (Nej jäklar, jag skulle inte, det blir för mycket!)
En annan sak de har i Skärholmen är djur. Döda djur och delar av dem. Jag står framför lilla köttdisken på Prisma med lika gapande mun och stirrande ögon varje gång. Tyska oxsvansar och irländska märgpipor. Jisses, var det inte just märgpiporna vi inte ville ha från den övärlden för några år sedan? Det stod inte var fårtestiklarna kom ifrån. Men lammet, det hela, var nog svenskt. Eller? Jag stirrade mest på kvartsgeten. 59 spänn kilot. Vännen A bar hem en sådan i triumf härom veckan. Vittnen har berättat om benet som stack upp ur påsen på tuben. Tänkte fråga A om inte han kan laga till en kvarts eller halv get till inflyttningsfesten om en månad. Eller vi kunde hjälpas åt.
Det blev bara ett paket kalvfärs. Men jisses! Vilken smak! Vilken konsistens! Mellan ropade redan från soffans djup innan första vändningen att det luktade ovanligt gott.
Nu kommer ett hushållstips: om ni ska fixa kalvfärsbiffar och inte har något skorpströ hemma, stöt ett par digestivekex och blanda ned lite majsmjöl i ägget, mjölken och den stekta löken. Öppna moteld med soja, vitlök och svartpeppar. Det blir en klart intressant smak. Och bra konsistens.
Ska inte trötta med att avslöja vad i det tomma kylskåpet vi fixade en sås av. Jo för fan, det ska jag; en skvätt örtkryddade krossade tomater, en skvätt creme fraiche och en halv burk mjukost med kantarell, samt soja.
Eller vad fan, alla har väl slattar i kylen som de slänger ihop till något ibland men som är omöjligt att upprepa.
Annaa Mattssons Blog 
09 april 2011 kl. 11:24 |
Är det inte väldigt inne just nu att ta tillvara allt man har i kylskåpet och inte låta något förslösas? I alla fall hörde jag något om det på radio.
09 april 2011 kl. 11:56 |
Ullah; väldigt inne. Här var det nöd. Ingen ville gå till butiken. Och de där digestivekexen fanns bara för att man kunde köpa en plåtburk billigt just igår. Framlidne maken brukade, innan jag träffade honom, blanda ihop allt upptänkligt till pannkakssmet när nöden var som störst.
Vår kyl och frys brukar inte normalt innehålla så mycket som går att blanda.
Ett tag när huvudlössen härjade som värst hade vi mest mössor i frysen. Någon gång försökte jag frysa bort fotsvettslukt ur gympadojor också. Då är det bra att inte ha en massa mat i frysen som tar plats.
Råttan Siv bodde där ett tag också i en prydlig kartong medan vi väntade på att tjälen skulle gå ur marken.
09 april 2011 kl. 12:00 |
”Kylskåpsrensning” har varit en stor inspiration till många goda middagsrätter. Synd bara att man aldrig lyckas göra om dom..:-)
09 april 2011 kl. 12:23 |
Jag har en del misslyckade i minnet också, vilket gör att jag helst kör med säkra kort…
09 april 2011 kl. 13:45 |
Malou; så sant, så sant.
Ullah; oh ja, vem har inte det, vi var faktiskt rätt så skeptiska till de där digestivekexen igår, det kunde ha blivit hur äckligt som helst med det söta.
09 april 2011 kl. 22:02 |
Jag gör nästan aldrig samma mat två gånger. Bara själva stommen. Sen är det dagsnoteringen i kylskåpet som avgör finishen. Synd när det råkar bli ovanligt gott; det går sällan att upprepa.
10 april 2011 kl. 00:20 |
Cruella; eller när man gör precis som vanligt och det inte blir gott alls.