Bara mina jackor på kroken

Det gick bra i några dagar i början av helgerna. Då hade jag lite koll, började se serier.

Sen försvann alltihop. Jag vet inte vart Mildred Pierce tog vägen och jag vet inte om jag vill veta. Inte den där udda engelska rektorn heller. Kanske hittar jag dem, kanske inte.

Felet heter nog delvis Project Runway. När jag inte uppmuntrat eller hjälpt Mellan med hennes skoluppgifter så har vi sett på senaste säsongens av programmet. Klämt alla nedladdade avsnitten på en dryg vecka. Kul. Och kanske hjälpte det henne att få fart på det egna skapandet. Hon hade rätt mycket att göra och jag är rätt impad av resultatet.

Tiden försvann. Mellans tre veckor känns faktiskt inte så där väldigt mycket mer än de andras 6-8 dagar.  Tre veckor sedan jag klättrade omkring och fixade en del detaljer i väntan på första ankomsten. Att den flög så, tiden. 

Nu är det plötsligt bara mina skor på skohyllan igen, bara mina jackor på hängaren innanför dörren, inga mössor som ligger fel.

Tidigare idag när jag stretade till butiken för att inhandla förnödenheter -dvs se till att det fanns både ordentlig frukost och annan mat till Mellan hennes sista dag här, samt få slut på katternas besvikna miner när de serverades ännu en portion julskinka, och bli av med kattpisslukten – då kände jag en viss tillförsikt och glädje inför morgondagen och vardagen. Tyckte det skulle bli rätt skönt att städa undan resterna av Mellans skaparveckor.

Nu är det lite rastlöst. Och lite melankoliskt. För varje besök/avsked så så tänjs liksom banden ut en bit. Nästa gång alla ses så kan det nog vara så att alla har passerat 20-årsstrecket. Deras ”egna” kommer allt närmare. Hur det nu går till, de tdär egna. När jag höll på med maten i julas så tänkte jag ibland att jag fortfarande inte tycker jag är den som vet hur man gör, tillhör en yngre generation som håller på att lära sig både Jansson och köttbullar. Trots att modern varit död i snart tre år och då hade blivit över 90. Å andra sidan lärde hon  mig i stort sett aldrig något, det kanske är därför.

Plockar lite här och lite där. Kan inte bestämma mig om julen, hade ett kort besök här ikväll som tyckte jag skulle låta den vara kvar några dagar till. Får se. Börjar jag peta på ett ställe så är snart allt iväg. Ser att jag var rätt trög på att rensa jul förra året, men det berodde nog på att vi firade själva julen borta och tog igen en del när vi kom hem.

Jo, lite är allt känslan som den när skolan började efter jullovet och mina dagar blev mina egna igen. Faktiskt så blir ju det här min första ensamma vårtermin. Och jag har faktiskt en hel dråse jobb att dra igång den med.